1 礼拜日清早， 天还没有亮的时候， 抹大拉的马利亚来到墓旁， 看见石头已经从坟墓移开了。

2 她就跑去见西门．彼得， 和耶稣所爱的那个门徒， 对他们说： "有人把主从坟墓里搬走了， 我们不知道他们把他放在哪里。"

3 彼得和那门徒就动身， 到坟墓那里去。

4 两个人一齐跑， 那门徒比彼得跑得快， 先到了坟墓，

5 屈身向里面观看， 看见细麻布还在那里， 但他却没有进去。

6 西门．彼得随后也到了； 他进入坟墓， 看见细麻布还放在那里，

7 也看见耶稣的裹头巾， 没有和细麻布放在一起， 而是卷着放在一边。

8 那时， 先到坟墓的那门徒也进去， 他看见， 就信了。

9 他们还不明白经上所说"他必须从死人中复活"这句话的意思。

10 于是两个门徒就回家去了。

11 马利亚站在坟墓外面哭泣。她哭的时候， 屈身往里面观看，

12 看见两个身穿白衣的天使， 坐在安放耶稣身体的地方， 一个在头那边， 一个在脚那边。

13 天使问她： "妇人， 你为什么哭？"她说： "有人把我的主搬走了， 我不知道他们把他放在哪里。"

14 马利亚说了这话， 就转过身来， 看见耶稣站在那里， 却不知道他就是耶稣。

15 耶稣对她说： "妇人， 你为什么哭？你找谁呢？"马利亚以为耶稣是园丁， 就对他说： "先生， 如果是你把他挪去了， 请告诉我你把他放在什么地方， 我好去搬回来。"

16 耶稣对她说： "马利亚！ "她转过身来， 用希伯来话对他说： "拉波尼！ "（就是"老师"的意思。）

17 耶稣说： "你不要拉住我， 因为我还没有上去见父。你要到我的弟兄们那里去， 告诉他们我要上去见我的父， 也是你们的父； 见我的 神， 也是你们的 神。"

18 抹大拉的马利亚就去， 向门徒报信说： "我已经看见主了！ "她又把主对她所说的话告诉他们。

19 礼拜日黄昏的时候， 门徒聚在一起， 因为怕犹太人， 就把门户都关上。耶稣来了， 站在他们中间， 说： "愿你们平安。"

20 说了这话， 就把手和肋旁给他们看。门徒看见主， 就欢喜了。

21 耶稣又对他们说： "愿你们平安。父怎样差遣了我， 我也怎样差遣你们。"

22 说了这话， 就向他们吹一口气， 说： "你们领受圣灵吧！

23 你们赦免谁的罪， 谁的罪就得赦免； 你们不赦免谁的罪， 谁的罪就不得赦免。"

24 十二个门徒中， 有一个称为"双生子"的多马。耶稣来的时候， 他没有和门徒在一起。

25 其他的门徒对他说： "我们已经见过主了。"多马对他们说： "除非我亲眼看见他手上的钉痕， 用我的指头探入那钉痕， 又用我的手探入他的肋旁， 我决不相信。"

26 过了八天， 门徒又在屋子里， 多马也和他们在一起。门户都关上了。耶稣来了， 站在他们中间， 说： "愿你们平安。"

27 然后对多马说： "把你的指头放在这里， 看看我的手吧！ 伸出你的手来， 探探我的肋旁！ 不要疑惑， 只要信！ "

28 多马对他说： "我的主！ 我的 神！ "

29 耶稣说： "你因为看见我才信吗？那些没有看见就信的人， 是有福的。"

30 耶稣在门徒面前还行了许多别的神迹， 没有记在这书上。

31 但把这些事记下来， 是要你们信耶稣是基督， 是 神的儿子， 并且使你们信了， 可以因他的名得生命。

1 Men på första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen från graven.

2 Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: »De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom.»

3 Då begåvo sig Petrus och den andre lärjungen åstad på väg till graven.

4 Och de sprungo båda på samma gång; men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.

5 Och när han lutade sig ditin, så han linnebindlarna ligga där; dock gick han icke in.

6 Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick så se huru bindlarna lågo där,

7 och huru duken som hade varit höljd över hans huvud icke låg tillsammans med bindlarna, utan för sig själv på ett särskilt ställe, hopvecklad.

8 Då gick ock den andre lärjungen ditin, han som först hade kommit till graven; och han såg och trodde.

9 De hade nämligen ännu icke förstått skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda.

10 Och lärjungarna gingo så hem till sitt igen.

11 Men Maria stod och grät utanför graven. Och under det hon grät, lutade hon sig in i graven

12 och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.

13 Och de sade till henne: »Kvinna, varför gråter du?» Hon svarade dem: »De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom.»

14 Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där; men hon visste icke att det var Jesus.

15 Jesus sade till henne: »Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?» Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom: »Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.»

16 Jesus sade till henne: »Maria!» Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: »Rabbuni!» (det betyder mästare).

17 Jesus sade till henne: »Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.»

18 Maria från Magdala gick då och omtalade för lärjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.

19 På aftonen samma dag, den första veckodagen, medan lärjungarna av fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder!»

20 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blevo glada, när de sågo Herren.

21 Åter sade Jesus till dem: »Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder ock jag eder.»

22 Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: »Tagen emot helig ande!

23 Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.»

24 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, när Jesus kom.

25 Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: »Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det.»

26 Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda, och stod mitt ibland de, och sade: »Frid vare med eder!»

27 Sedan sade han till Tomas: »Räck hit dit finger, se här äro mina händer; och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.»

28 Tomas svarade och sade till honom: »Min Herre och min Gud!»

29 Jesus sade till honom: »Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga äro de som icke se och dock tro.»

30 Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.

31 Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn.