1 Who hath believed our report? and to whom hath the arm of Jehovah been revealed?

2 For he shall grow up before him as a tender sapling, and as a root out of dry ground: he hath no form nor lordliness, and when we see him, there is no beauty that we should desire him.

3 He is despised and left alone of men; a man of sorrows, and acquainted with grief, and like one from whom {men} hide their faces; -despised, and we esteemed him not.

4 Surely *he* hath borne our griefs and carried our sorrows; and we, we did regard him stricken, smitten of God, and afflicted.

5 But he was wounded for our transgressions, he was bruised for our iniquities; the chastisement of our peace was upon him, and with his stripes we are healed.

1 Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar?

2 Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.

3 Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höllo honom för intet.

4 Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.

5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.