22 E fuori di sé. E gli scribi, cheran discesi da Gerusalemme, dicevano: Egli ha Beelzebub, ed è per laiuto del principe dei demoni, chei caccia i demoni.
23 Ma egli, chiamatili a sé, diceva loro in parabole: Come può Satana cacciar Satana?
24 E se un regno è diviso in parti contrarie, quel regno non può durare.
25 E se una casa è divisa in parti contrarie, quella casa non potrà reggere.
26 E se Satana insorge contro se stesso ed è diviso, non può reggere, ma deve finire.
27 Ed anzi niuno può entrar nella casa delluomo forte e rapirgli le sue masserizie, se prima non abbia legato luomo forte; allora soltanto gli prenderà la casa.
28 In verità io vi dico: Ai figliuoli degli uomini saranno rimessi tutti i peccati e qualunque bestemmia avranno proferita;
29 ma chiunque avrà bestemmiato contro lo Spirito Santo, non ha remissione in eterno, ma è reo dun peccato eterno.
30 Or egli parlava così perché dicevano: Ha uno spirito immondo.
22 Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
23 Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
24 Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;
25 och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.
26 Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --
27 Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.
28 Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;
29 men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»
30 De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.