1 Koia ahau ka inoi nei ki a koutou, e oku teina, kia whakaaroa nga mahi a te Atua, kia tapaea atu o koutou tinana hei whakahere ora, tapu, e manakohia ana e te Atua, he mahi na to koutou hinengaro.

2 Kaua hoki to koutou ahua e rite ki to tenei ao: engari kia puta ke, ara kia whakahoutia o koutou hinengaro, kia whakamatautauria ai e koutou ta te Atua e pai ai, te mea e pai ana, e manakohia ana, e tino rite ana.

3 Ko taku kupu hoki tenei ki nga tangata katoa i roto i a koutou, he mea na te aroha noa i homai nei ki ahau, Kaua e hira ake te whakaaro o tetahi ki a ia ano i te mea i tika kia whakaaroa e ia; engari kia ata whakaaro, kia rite ki te wahi o te wha kapono i tuwhaina e te Atua ki tena, ki tena.

4 E rite ana hoki ki o tatou wahi ka maha nei i te tinana kotahi, kihai ia i kotahi te mahi ma aua wahi katoa:

5 Waihoki ko tatou tokomaha nei, he tinana kotahi i roto i a te Karaiti, ko tatou takitahi ia, he wahi tetahi no tetahi.

6 Na ka rere ke nei nga mea i homai ki a tatou, he mea e rite ana ki te aroha noa i homai ki a tatou, ki te mea he mahi poropiti, me poropiti, kia rite ano ki te rahi o to tatou whakapono;

7 He mahi minita, kia u tatou ki ta tatou mahi minita; ko te kaiwhakaako, kia u ki tana mahi whakaako;

8 Ko te kaiwhakahauhau, kia u ki tana whakahauhau; ko te kaihoatu, kia mahorahora te ngakau; ko te kaiwhakahaere kia uaua ki tana mahi, a ko te kaiatawhai kia ngahau te ahua.

9 Ko te aroha, hei te mea tinihangakore. Kia whakarihariha ki te kino; kia u ki te pai.

10 Ka aroha ki nga teina, kia tino pono te aroha tetahi ki tetahi; ka whakahonore, kia nui ta tetahi i tetahi.

11 Kia uaua, kaua e mangere; kia toko tonu ake te wairua; me te mahi ano ki te Ariki;

12 Kia hari i runga i te tumanako; kia manawanui ki te whakapawera; kia u ki te inoi;

13 Whakawhiwhia te hunga tapu ina rawakore; kia mau ki te atawhai manuhiri.

14 Manaakitia te hunga e tukino ana i a koutou: manaakitia, kaua e kanga.

15 Kia hari tahi me te hunga hari, kia tangi tahi me te hunga tangi.

16 Kia kotahi te whakaaro o koutou tetahi ki tetahi. Kaua e whakakake te whakaaro, engari me whakaiti ki nga mea papaku. Kei mea ake koutou he mohio koutou.

17 Kaua e utua ta tetahi kino ki te kino. Whakaaroa ko nga mea e pai ana ki mua i te aroaro o nga tangata katoa.

18 Ki te taea, whakapaua ta koutou kia mau te rongo ki nga tangata katoa.

19 Aua e rapu utu mo koutou, e oku hoa aroha, engari whakaatea atu i te riri: kua oti hoki te tuhituhi, Maku te rapu utu; maku te hoatu utu, e ai ta te Ariki.

20 Na, ki te matekai tou hoariri, whangainga; ki te matewai, whakainumia: ki te penei hoki tau mahi, ka purangatia e koe he waro kapura ki tona matenga.

21 Kei hinga koe i te kino, engari kia hinga te kino i tou pai.

1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»

20 Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»

21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.