1 Si tu es à table avec un grand, Fais attention à ce qui est devant toi;
2 Mets un couteau à ta gorge, Si tu as trop d'avidité.
3 Ne convoite pas ses friandises: C'est un aliment trompeur.
4 Ne te tourmente pas pour t'enrichir, N'y applique pas ton intelligence.
5 Veux-tu poursuivre du regard ce qui va disparaître? Car la richesse se fait des ailes, Et comme l'aigle, elle prend son vol vers les cieux.
6 Ne mange pas le pain de celui dont le regard est malveillant, Et ne convoite pas ses friandises;
7 Car il est comme les pensées de son âme. Mange et bois, te dira-t-il; Mais son coeur n'est point avec toi.
8 Tu vomiras le morceau que tu as mangé, Et tu auras perdu tes propos agréables.
9 Ne parle pas aux oreilles de l'insensé, Car il méprise la sagesse de tes discours.
10 Ne déplace pas la borne ancienne, Et n'entre pas dans le champ des orphelins;
11 Car leur vengeur est puissant: Il défendra leur cause contre toi.
12 Ouvre ton coeur à l'instruction, Et tes oreilles aux paroles de la science.
13 N'épargne pas la correction à l'enfant; Si tu le frappes de la verge, il ne mourra point.
14 En le frappant de la verge, Tu délivres son âme du séjour des morts.
15 Mon fils, si ton coeur est sage, Mon coeur à moi sera dans la joie;
16 Mes entrailles seront émues d'allégresse, Quand tes lèvres diront ce qui est droit.
17 Que ton coeur n'envie point les pécheurs, Mais qu'il ait toujours la crainte de l'Eternel;
18 Car il est un avenir, Et ton espérance ne sera pas anéantie.
19 Ecoute, mon fils, et sois sage; Dirige ton coeur dans la voie droite.
20 Ne sois pas parmi les buveurs de vin, Parmi ceux qui font excès des viandes:
21 Car l'ivrogne et celui qui se livre à des excès s'appauvrissent, Et l'assoupissement fait porter des haillons.
22 Ecoute ton père, lui qui t'a engendré, Et ne méprise pas ta mère, quand elle est devenue vieille.
23 Acquiers la vérité, et ne la vends pas, La sagesse, l'instruction et l'intelligence.
24 Le père du juste est dans l'allégresse, Celui qui donne naissance à un sage aura de la joie.
25 Que ton père et ta mère se réjouissent, Que celle qui t'a enfanté soit dans l'allégresse!
26 Mon fils, donne-moi ton coeur, Et que tes yeux se plaisent dans mes voies.
27 Car la prostituée est une fosse profonde, Et l'étrangère un puits étroit.
28 Elle dresse des embûches comme un brigand, Et elle augmente parmi les hommes le nombre des perfides.
29 Pour qui les ah? pour qui les hélas? Pour qui les disputes? pour qui les plaintes? Pour qui les blessures sans raison? pour qui les yeux rouges?
30 Pour ceux qui s'attardent auprès du vin, Pour ceux qui vont déguster du vin mêlé.
31 Ne regarde pas le vin qui paraît d'un beau rouge, Qui fait des perles dans la coupe, Et qui coule aisément.
32 Il finit par mordre comme un serpent, Et par piquer comme un basilic.
33 Tes yeux se porteront sur des étrangères, Et ton coeur parlera d'une manière perverse.
34 Tu seras comme un homme couché au milieu de la mer, Comme un homme couché sur le sommet d'un mât:
35 On m'a frappé,... je n'ai point de mal!... On m'a battu,... je ne sens rien!... Quand me réveillerai-je?... J'en veux encore!
1 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
2 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
3 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
4 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
5 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
6 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
7 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
8 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
9 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
10 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
11 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
12 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
14 ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.
15 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
16 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
19 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
25 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
26 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
27 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
28 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
29 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
30 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
31 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
32 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
34 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
35 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»