Lucas 2 - Bíblia Online

Es begab sich aber zu der Zeit, daß ein Gebot vom Kaiser Augustus ausging, daß alle Welt geschätzt würde. 
Und diese Schätzung war die allererste und geschah zu der Zeit, da Cyrenius Landpfleger in Syrien war. 
Und jedermann ging, daß er sich schätzen ließe, ein. jeglicher in seine Stadt. 
Da machte sich auch auf Joseph aus Galiläa, aus der Stadt Nazareth, in das jüdische Land zur Stadt Davids die da heißt Bethlehem, darum daß er von dem Hause und Geschlechte Davids war, 
auf daß er sich schätzen ließe mit Maria, seinem vertrauten Weibe, die war schwanger. 
Und als sie daselbst waren, kam die Zeit, daß sie gebären sollte. 
Und sie gebar ihren ersten Sohn und wickelte ihn in Windeln und legte ihn in eine Krippe; denn sie hatten sonst keinen Raum in der Herberge. 
Und es waren Hirten in derselbigen Gegend auf dem Felde bei den Hürden, die hüteten des Nachts ihre Herde. 
und siehe des HErrn Engel trat zu ihnen, und die Klarheit des HErrn leuchtete um sie, und sie fürchteten sich sehr. 
Und der Engel sprach zu ihnen: Fürchtet euch nicht! Siehe, ich verkündige euch große Freude, die allem Volk widerfahren wird; 
denn euch ist heute der Heiland geboren, welcher ist Christus, der HErr, in der Stadt Davids. 
Und das habt zum Zeichen: Ihr werdet finden das Kind in Windeln gewickelt und in einer Krippe liegen. 
Und alsbald war da bei dem Engel die Menge der himmlischen Heerscharen, die lobten GOtt und sprachen: 
Ehre sei GOtt in der Höhe und Friede auf Erden und den Menschen ein Wohlgefallen! 
Und da die Engel von ihnen gen Himmel fuhren, sprachen die Hirten untereinander: Laßt uns nun gehen gen Bethlehem und die Geschichte sehen, die da geschehen ist, die uns der HErr kundgetan hat. 
Und sie kamen eilend und fanden beide, Maria und Joseph, dazu das Kind in der Krippe liegen. 
Da sie es aber gesehen hatten, breiteten sie das Wort aus, welches zu ihnen von diesem Kind gesagt war. 
Und alle, vor die es kam, wunderten sich der Rede, die ihnen die Hirten gesagt hatten. 
Maria aber behielt alle diese Worte und bewegete sie in ihrem Herzen. 
Und die Hirten kehreten wieder um, preiseten und lobten GOtt um alles, was sie gehöret und gesehen hatten, wie denn zu ihnen gesagt war. 
Und da acht Tage um waren, daß das Kind beschnitten würde, da ward sein Name genannt JEsus, welcher genannt war von dem Engel, ehe denn er in Mutterleibe empfangen ward. 
Und da die Tage ihrer Reinigung nach dem Gesetz. Moses kamen, brachten sie ihn gen Jerusalem, daß sie ihn darstelleten dem HErrn 
(wie denn geschrieben stehet in dem Gesetz des HErrn: Allerlei Männlein, das zum ersten die Mutter bricht, soll dem HErrn geheiliget heißen), 
und daß sie gäben das Opfer, nachdem gesagt ist im Gesetz des HErrn, ein Paar Turteltauben oder zwo junge Tauben. 
Und siehe, ein Mensch war zu Jerusalem mit Namen Simeon; und derselbe Mensch war fromm und gottesfürchtig und wartete auf den Trost Israels; und der Heilige Geist war in ihm. 
Und ihm war eine Antwort worden von dem Heiligen Geist, er sollte den Tod nicht sehen, er hätte denn zuvor den Christ des HErrn gesehen. 
Und kam aus Anregen des Geistes in den Tempel. Und da die Eltern das Kind JEsus in den Tempel brachten, daß sie für ihn täten, wie man pfleget nach dem Gesetz, 
da nahm er ihn auf seine Arme und lobete GOtt und sprach: 
HErr, nun lässest du deinen Diener im Frieden fahren, wie du gesagt hast; 
denn meine Augen haben deinen Heiland gesehen, 
welchen du bereitet hast vor allen Völkern, 
ein Licht, zu erleuchten die Heiden, und zum Preis deines Volks Israel. 
Und sein Vater und Mutter wunderten sich des, das von ihm geredet ward. 
Und Simeon segnete sie und sprach zu Maria, seiner Mutter: Siehe, dieser wird gesetzt zu einem Fall und Auferstehen vieler in Israel und zu einem Zeichen, dem widersprochen wird 
(und es wird ein Schwert durch deine Seele dringen), auf daß vieler Herzen Gedanken offenbar werden. 
Und es war eine Prophetin, Hanna, eine Tochter Phanuels, vom Geschlecht Asser; die war wohl betaget und hatte gelebt sieben Jahre mit ihrem Manne nach ihrer Jungfrauschaft 
und war nun eine Witwe bei vierundachtzig Jahren; die kam nimmer vom Tempel, dienete GOtt mit Fasten und Beten Tag und Nacht: 
Dieselbige trat auch hinzu zu derselbigen Stunde und preisete den HErrn und redete von ihm zu allen, die da auf die Erlösung zu Jerusalem warteten. 
Und da sie es alles vollendet hatten nach dem Gesetz des HErrn, kehrten sie wieder nach Galiläa zu ihrer Stadt Nazareth. 
Aber das Kind wuchs und ward stark im Geist, voller Weisheit; und Gottes Gnade war bei ihm. 
Und seine Eltern gingen alle Jahre gen Jerusalem auf das Osterfest 
Und da er zwölf Jahre alt war, gingen sie hinauf gen Jerusalem nach Gewohnheit des Festes. 
Und da die Tage vollendet waren, und sie wieder nach Hause gingen, blieb das Kind JEsus zu Jerusalem; und seine Eltern wußten‘s nicht. 
Sie meineten aber, er wäre unter den Gefährten, und kamen eine Tagereise und suchten ihn unter den Gefreundeten und Bekannten. 
Und da sie ihn nicht fanden gingen sie wiederum gen Jerusalem und suchten ihn. 
Und begab sich, nach dreien Tagen fanden sie ihn im Tempel sitzen mitten unter den Lehrern, daß er ihnen zuhörete und sie fragete. 
Und alle, die ihm zuhöreten, verwunderten sich seines Verstandes und seiner Antwort. 
Und da sie ihn sahen, entsetzten sie sich. Und seine Mutter sprach zu ihm: Mein Sohn, warum hast du uns das getan? Siehe, dein Vater und ich haben dich mit Schmerzen gesucht. 
Und er sprach zu ihnen: Was ist‘s, daß ihr mich gesucht habt? Wisset ihr nicht, daß ich sein muß in dem, was meines Vaters ist? 
Und sie verstunden das Wort nicht, das er mit ihnen redete. 
Und er ging mit ihnen hinab und kam gen Nazareth und war ihnen untertan. Und seine Mutter behielt alle diese Worte in ihrem Herzen. 
Und JEsus nahm zu an Weisheit, Alter und Gnade bei GOtt und den Menschen. 

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 
Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. 
Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. 
Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, 
för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. 
Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. 
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget. 
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord. 
Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. 
Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. 
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. 
Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.» 
I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: 
»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!» 
När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.» 
Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. 
Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. 
Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 
Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. 
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt. 
När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv. 
Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren, 
enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren», 
så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag. 
I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom. 
Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde. 
Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen, 
då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade: 
»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord, 
ty mina ögon hava sett din frälsning, 
vilken du har berett till att skådas av alla folk: 
ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.» 
Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom. 
Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt. 
Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.» 
Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru, 
och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag. 
Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem. 
Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen. 
Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom. 
Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem. 
När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden. 
Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill. 
De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner. 
När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom. 
Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem; 
och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar. 
När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.» 
Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?» 
Men de förstodo icke det som han talade till dem. 
Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta. 
Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor. 

Lucas 3

Veja também

Quem foram os anjos na história do Natal?

Significado do presépio no Natal Cristão