1 Wer sich absondert, der sucht, was ihn gelüstet, und setzt sich wider alles, was gut ist.

2 Ein Narr hat nicht Lust am Verstand, sondern kundzutun, was in seinem Herzen steckt.

3 Wo der Gottlose hin kommt, da kommt Verachtung und Schmach mit Hohn.

4 Die Worte in eines Mannes Munde sind wie tiefe Wasser, und die Quelle der Weisheit ist ein voller Strom.

5 Es ist nicht gut, die Person des Gottlosen achten, zu beugen den Gerechten im Gericht.

6 Die Lippen des Narren bringen Zank, und sein Mund ringt nach Schlägen.

7 Der Mund des Narren schadet ihm selbst, und seine Lippen fangen seine eigene Seele.

8 Die Worte des Verleumders sind Schläge und gehen einem durchs Herz.

9 Wer lässig ist in seiner Arbeit, der ist ein Bruder des, der das Seine umbringt.

10 Der Name des HERRN ist ein festes Schloß; der Gerechte läuft dahin und wird beschirmt.

11 Das Gut des Reichen ist ihm eine feste Stadt und wie hohe Mauern in seinem Dünkel.

12 Wenn einer zu Grunde gehen soll, wird sein Herz zuvor stolz; und ehe man zu Ehren kommt, muß man zuvor leiden.

13 Wer antwortet ehe er hört, dem ist's Narrheit und Schande.

14 Wer ein fröhlich Herz hat, der weiß sich in seinem Leiden zu halten; wenn aber der Mut liegt, wer kann's tragen?

15 Ein verständiges Herz weiß sich vernünftig zu halten; und die Weisen hören gern, wie man vernünftig handelt.

16 Das Geschenk des Menschen macht ihm Raum und bringt ihn vor die großen Herren.

17 Ein jeglicher ist zuerst in seiner Sache gerecht; kommt aber sein Nächster hinzu, so findet sich's.

18 Das Los stillt den Hader und scheidet zwischen den Mächtigen.

19 Ein verletzter Bruder hält härter den eine feste Stadt, und Zank hält härter denn Riegel am Palast.

20 Einem Mann wird vergolten, darnach sein Mund geredet hat, und er wird gesättigt von der Frucht seiner Lippen.

21 Tod und Leben steht in der Zunge Gewalt; wer sie liebt, der wird von ihrer Frucht essen.

22 Wer eine Ehefrau findet, der findet etwas Gutes und kann guter Dinge sein im HERRN.

23 Ein Armer redet mit Flehen, ein Reicher antwortet stolz.

24 Ein treuer Freund liebt mehr uns steht fester bei denn ein Bruder.

1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.