1 Ils amenèrent donc l'arche de Dieu, et la placèrent dans la tente que David lui avait dressée; et on offrit des holocaustes et des sacrifices de prospérités devant Dieu.

2 Et quand David eut achevé d'offrir les holocaustes et les sacrifices de prospérités, il bénit le peuple au nom de l'Éternel.

3 Et il distribua à tous les Israélites, hommes et femmes, à chacun un pain, une portion de viande et un gâteau de raisins.

4 Et il établit des Lévites devant l'arche de l'Éternel, pour faire le service, pour célébrer, pour louer, et pour magnifier l'Éternel, Dieu d'Israël:

5 Asaph, le chef; Zacharie, le second après lui, Jéiel, Shémiramoth, Jéhiel, Matthithia, Éliab, Bénaja, Obed-Édom, et Jeïel, avec des instruments de musique, des lyres et des harpes; et Asaph faisait retentir les cymbales.

6 Bénaja et Jachaziel, sacrificateurs, étaient continuellement avec des trompettes devant l'arche de l'alliance de Dieu.

7 Ce jour-là, pour la première fois, David chargea Asaph et ses frères de célébrer l'Éternel, comme suit:

8 Célébrez l'Éternel, invoquez son nom! Faites connaître parmi les peuples ses hauts faits!

9 Chantez-lui, psalmodiez-lui! Parlez de toutes ses merveilles!

10 Glorifiez-vous de son saint nom! Que le cœur de ceux qui cherchent l'Éternel se réjouisse!

11 Recherchez l'Éternel et sa force; cherchez continuellement sa face!

12 Souvenez-vous des merveilles qu'il a faites, de ses miracles, et des jugements de sa bouche,

13 Vous, postérité d'Israël, son serviteur, enfants de Jacob, ses élus!

14 C'est lui, l'Éternel, qui est notre Dieu; ses jugements sont sur toute la terre.

15 Souvenez-vous toujours de son alliance, de sa promesse établie pour mille générations;

16 Du traité qu'il fit avec Abraham, du serment qu'il fit à Isaac,

17 Et qu'il a confirmé à Jacob, pour être un statut, à Israël, pour être une alliance éternelle,

18 En disant: Je te donnerai le pays de Canaan; c'est le lot de votre héritage;

19 Lorsqu'ils n'étaient qu'une poignée de gens, peu nombreux et étrangers dans le pays,

20 Allant de nation en nation et d'un royaume vers un autre peuple.

21 Il ne permit à personne de les opprimer, et il châtia des rois à cause d'eux,

22 Disant: Ne touchez pas à mes oints, et ne faites point de mal à mes prophètes.

23 Vous, toute la terre, chantez à l'Éternel; annoncez de jour en jour son salut;

24 Racontez sa gloire parmi les nations, ses merveilles parmi tous les peuples.

25 Car l'Éternel est grand, et digne de grandes louanges; il est redoutable par-dessus tous les dieux.

26 Car tous les dieux des peuples sont des idoles! mais l'Éternel a fait les cieux.

27 La splendeur et la majesté sont devant lui; la force et la joie sont dans sa Demeure.

28 Rendez à l'Éternel, familles des peuples, rendez à l'Éternel la gloire et la force!

29 Rendez à l'Éternel la gloire due à son nom. Apportez des offrandes, et présentez-vous devant lui; prosternez-vous devant l'Éternel avec des ornements sacrés!

30 Tremblez devant lui, vous, toute la terre. Le monde est ferme et ne chancelle point.

31 Que les cieux se réjouissent, et que la terre tressaille de joie; qu'on dise parmi les nations: L'Éternel règne!

32 Que la mer retentisse, avec tout ce qu'elle contient; que les campagnes s'égaient, avec tout ce qui est en elles!

33 Que les arbres des forêts chantent de joie devant l'Éternel! Car il vient pour juger la terre.

34 Célébrez l'Éternel, car il est bon, car sa miséricorde demeure à toujours!

35 Dites: Sauve-nous, Dieu de notre salut! Rassemble-nous, et nous retire d'entre les nations, afin que nous célébrions ton saint nom, et que nous nous glorifiions dans tes louanges.

36 Béni soit l'Éternel, le Dieu d'Israël, de siècle en siècle! Et tout le peuple dit: Amen, et loua l'Éternel.

37 Puis David laissa là, devant l'arche de l'alliance de l'Éternel, Asaph et ses frères, pour faire continuellement le service, devant l'arche, chaque chose à son jour;

38 Et Obed-Édom et Hosa, avec leurs frères, au nombre de soixante-huit, Obed-Édom, fils de Jédithun, et Hosa, pour portiers;

39 Et il établit Tsadok le sacrificateur, et ses frères les sacrificateurs, devant la Demeure de l'Éternel, sur le haut lieu qui était à Gabaon,

40 Pour offrir continuellement des holocaustes à l'Éternel sur l'autel des holocaustes, le matin et le soir, et selon tout ce qui est écrit dans la loi de l'Éternel, qu'il a prescrite à Israël.

41 Avec eux étaient Héman et Jéduthun, et les autres qui furent choisis, et désignés par leurs noms, pour louer l'Éternel; car sa miséricorde dure éternellement.

42 Héman et Jéduthun étaient avec eux, avec des trompettes et des cymbales pour ceux qui les faisaient retentir, et des instruments pour les cantiques de Dieu. Les fils de Jéduthum étaient portiers.

43 Puis tout le peuple s'en alla, chacun dans sa maison; David aussi s'en retourna pour bénir sa maison.

1 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.

2 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.

3 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

4 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

5 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.

6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.

7 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

8 »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

9 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

10 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

11 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

12 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

13 I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

14 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

15 Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

16 på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

17 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

18 han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

19 Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.

20 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.

21 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

22 'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'

23 Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

24 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

25 Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.

26 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

27 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.

28 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

29 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.

30 Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.

31 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'

32 Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;

33 ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.

34 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,

35 och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'

36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.

37 Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.

38 Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

39 Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,

40 för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;

41 och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.

42 Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.