1 Puissiez-vous supporter un peu mon imprudence! mais aussi, je vous prie, supportez-moi.

2 Car je suis jaloux de vous d'une jalousie de Dieu, parce que je vous ai unis à un seul Époux, pour vous présenter à Christ, comme une vierge chaste.

3 Mais je crains que, comme le serpent séduisit Eve par sa ruse, vos pensées ne se corrompent aussi en se détournant de la simplicité qui est en Christ.

4 Car, s'il venait quelqu'un qui vous prêchât un autre Jésus que celui que nous vous avons prêché, ou un autre Esprit que celui que vous avez reçu, ou un autre évangile que celui que vous avez embrassé, vous le supporteriez fort bien.

5 Mais j'estime que je n'ai été en rien inférieur aux plus excellents apôtres.

6 Si, même quant au langage, je suis comme un homme du commun, je ne le suis pas quant à la connaissance; mais nous nous sommes fait connaître parmi vous à tous égards et en toutes choses.

7 Ai-je donc commis un péché en m'abaissant moi-même, afin que vous fussiez élevés, en vous annonçant gratuitement l'Évangile de Dieu?

8 J'ai dépouillé les autres Églises, en recevant d'elles de quoi m'entretenir, pour vous servir,

9 Et, lorsque je me suis trouvé dans le besoin parmi vous, je n'ai été à charge à personne; car les frères qui étaient venus de Macédoine, ont suppléé à ce qui me manquait. Et en toutes choses je me suis gardé, et je me garderai de vous être à charge.

10 J'en atteste la vérité de Christ, qui est en moi, ce sujet de gloire ne me sera point ôté dans les contrées de l'Achaïe.

11 Pourquoi? est-ce parce que je ne vous aime pas? Dieu le sait.

12 Mais je le fais, (et je le ferai encore,) pour ôter tout prétexte à ceux qui cherchent des prétextes, en sorte qu'ils soient trouvés tels que nous dans les choses dont ils se glorifient.

13 Car de tels hommes sont de faux apôtres, des ouvriers trompeurs qui se déguisent en apôtres de Christ.

14 Et cela n'est pas étonnant, car Satan lui-même se déguise en ange de lumière.

15 Il n'est donc pas surprenant que ses ministres se déguisent aussi en ministres de justice; mais leur fin sera selon leurs œuvres.

16 Je le dis de nouveau: Que personne ne me regarde comme un imprudent; sinon, supportez-moi comme un imprudent, afin que moi aussi je me glorifie un peu.

17 Ce que je dis dans cette confiance, avec laquelle je me glorifie, je ne le dis pas selon le Seigneur, mais comme par imprudence.

18 Puisque plusieurs se glorifient selon la chair, je me glorifierai aussi.

19 Car, vous qui êtes sages, vous souffrez volontiers les imprudents.

20 En effet, si quelqu'un vous assujettit, si quelqu'un vous dévore, si quelqu'un s'empare de vous, si quelqu'un s'élève, si quelqu'un vous frappe au visage, vous le souffrez.

21 J'ai honte de le dire, nous avons été faibles; cependant tout ce que quelqu'un ose, (je parle en imprudent,) moi je l'ose aussi.

22 Sont-ils Hébreux? je le suis aussi. Sont-ils Israélites? je le suis aussi. Sont-ils la postérité d'Abraham? je le suis aussi.

23 Sont-ils ministres de Christ? (je parle en imprudent, ) je le suis plus encore; plus je le suis par les travaux, infiniment plus par les blessures, plus par les prisons; souvent en danger de mort;

24 Cinq fois j'ai reçu des Juifs quarante coups moins un;

25 Trois fois j'ai été battu de verges; une fois j'ai été lapidé; trois fois j'ai fait naufrage; j'ai passé un jour et une nuit dans la mer profonde;

26 J'ai été souvent en voyage; en danger sur les fleuves, en danger de la part des voleurs, en danger parmi ceux de ma nation, en danger parmi les Gentils, en danger dans les villes, en danger dans les déserts, en danger sur la mer, en danger parmi les faux frères;

27 Dans les peines, dans les travaux, dans de fréquentes veilles, dans la faim, dans la soif, souvent dans les jeûnes, dans le froid et dans la nudité.

28 Et chaque jour, sans parler des autres choses, je suis assiégé par les soucis de toutes les Églises.

29 Qui est-ce qui souffre, que je ne souffre aussi? Qui est-ce qui est scandalisé, que je n'en sois aussi brûlé?

30 S'il faut se glorifier, je me glorifierai de mes infirmités.

31 Dieu, qui est le Père de notre Seigneur Jésus-Christ, et qui est béni éternellement, sait que je ne mens point.

32 A Damas, le gouverneur pour le roi Arétas avait fait garder la ville des Damascéniens, dans l'intention de se saisir de moi;

33 Mais on me descendit de la muraille par une fenêtre, dans une corbeille, et j'échappai de ses mains.

1 Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst fördrag med mig.

2 Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru.

3 Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.

4 Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.

5 Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

6 Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.

7 Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig, på det att I skullen bliva upphöjda?

8 Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna eder, tog lön av dem.

9 Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna, när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig därför.

10 Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder.

11 Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag så gör.

12 Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill.

13 Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar.

14 Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.

15 Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar.

16 Åter säger jag: Ingen må mena att jag är en dåre; men om jag vore det, så mån I ändå hålla till godo med mig -- låt vara såsom med en dåre -- så att ock jag får berömma mig något litet.

17 Vad jag talar, då jag nu med sådan tillförsikt berömmer mig, det talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter dårars sätt.

18 Då så många berömma sig på köttsligt vis, vill ock jag berömma mig;

19 I haven ju gärna fördrag med dårar, I som själva ären så kloka.

20 I fördragen ju, om man trälbinder eder, om man utsuger eder, om man fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår eder i ansiktet.

21 Till vår skam måste jag tillstå att vi för vår del hava »varit för svaga» till sådant. Men eljest, vadhelst andra kunna göra sig stora med, det kan också jag göra mig stor med -- om jag nu får tala efter dårars sätt.

22 Äro de hebréer, så är jag det ock. Äro de israeliter, så är jag det ock. Äro de Abrahams säd, så är jag det ock.

23 Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer -- om jag nu får tala såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, oftare varit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit i dödsnöd många gånger.

24 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när.

25 Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på djupa havet.

26 Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror bland falska bröder --

27 allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet.

28 Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då jag måste hava omsorg om alla församlingarna.

29 Vem är svag, utan att också jag bliver svag? Vem kommer på fall, utan att jag bliver upptänd? --

30 Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min svaghet.

31 Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger.

32 I Damaskus lät konung Aretas' ståthållare sätta ut vakt vid damaskenernas stad för att gripa mig;

33 och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren och kom så undan hans händer.