1 Je suis la rose de Saron et le lis des vallées.

2 Comme le lis au milieu des épines, telle est ma bien-aimée parmi les jeunes filles.

3 Comme le pommier au milieu des arbres de la forêt, tel est mon bien-aimé parmi les jeunes hommes; j'ai désiré son ombrage, et m'y suis assise, et son fruit a été doux à mon palais.

4 Il m'a mené dans la salle du festin, et l'étendard qu'il lève sur moi, porte: AMOUR.

5 Ranimez-moi avec du raisin; fortifiez-moi avec des pommes, car je me pâme d'amour.

6 Que sa main gauche soit sous ma tête, et que sa droite m'embrasse!

7 Filles de Jérusalem, je vous adjure par les gazelles et les biches des champs, ne réveillez pas, ne réveillez pas celle que j'aime, avant qu'elle le veuille.

8 C'est ici la voix de mon bien-aimé; le voici qui vient, sautant sur les montagnes, et bondissant sur les coteaux.

9 Mon bien-aimé est semblable à la gazelle, ou au faon des biches; le voilà qui se tient derrière notre muraille; il regarde par les fenêtres, il s'avance par les treillis.

10 Mon bien-aimé parle et me dit: Lève-toi, ma bien-aimée, ma belle, et viens!

11 Car voici, l'hiver est passé, la pluie a cessé, elle s'en est allée;

12 Les fleurs paraissent sur la terre, le temps des chansons est venu, et la voix de la tourterelle se fait entendre dans nos campagnes.

13 Le figuier a poussé ses premières figues, et les vignes ont des grappes et exhalent leur odeur. Lève-toi, ma bien-aimée, ma belle, et viens!

14 Ma colombe, qui te tiens dans les fentes du rocher, qui te caches dans les lieux escarpés, fais-moi voir ton regard, et fais-moi entendre ta voix; car ta voix est douce, et ton regard est gracieux.

15 Prenez-nous les renards, les petits renards, qui gâtent les vignes, depuis que nos vignes ont des grappes.

16 Mon bien-aimé est à moi, et je suis à lui; il paît son troupeau parmi les lis.

17 Avant que le vent du jour souffle, et que les ombres fuient, reviens, mon bien-aimé, comme la gazelle, ou le faon des biches, sur les montagnes qui nous séparent.

1 »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

2 »Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

3 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

4 I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

5 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----

6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

7 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

8 Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

9 Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

10 Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

11 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

12 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

13 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

14 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----

15 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----

16 Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

17 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.