1 Cette nuit-là le roi ne pouvait pas dormir; et il commanda d'apporter le livre des mémoires, les Chroniques; et on les lut devant le roi.

2 Et on y trouva écrit que Mardochée avait donné avis au sujet de Bigthan et de Thérèsh, les deux eunuques du roi, d'entre les gardes du seuil, qui avaient cherché à mettre la main sur le roi Assuérus.

3 Alors le roi dit: Quel honneur et quelle magnificence a-t-on faits à Mardochée pour cela? Et les gens du roi, qui le servaient, répondirent: On ne lui en a point fait.

4 Et le roi dit: Qui est dans la cour? Or, Haman était venu dans la cour extérieure de la maison du roi, pour demander au roi qu'il fît pendre Mardochée au gibet qu'il lui avait fait préparer.

5 Et les gens du roi lui répondirent: Voilà Haman qui est dans la cour; et le roi dit: Qu'il entre.

6 Haman entra donc, et le roi lui dit: Que faudrait-il faire à un homme que le roi voudrait honorer? Or Haman dit en son cœur: A qui le roi voudrait-il faire plus d'honneur qu'à moi?

7 Et Haman répondit au roi: Quant à l'homme que le roi veut honorer,

8 Qu'on lui apporte le vêtement royal, dont le roi se revêt, et le cheval sur lequel le roi monte, et qu'on lui mette la couronne royale sur la tête.

9 Qu'on donne ensuite ce vêtement et ce cheval à quelqu'un des chefs du roi, des grands seigneurs qui sont auprès du roi; qu'on revête l'homme que le roi veut honorer; qu'on le fasse aller à cheval par les rues de la ville, et qu'on crie devant lui: C'est ainsi qu'on fait à l'homme que le roi veut honorer!

10 Alors le roi dit à Haman: Hâte-toi, prends le vêtement et le cheval, comme tu l'as dit, et fais ainsi à Mardochée, le Juif, qui est assis à la porte du roi; n'omets rien de tout ce que tu as dit.

11 Haman prit donc le vêtement et le cheval; il revêtit Mardochée, et le fit aller à cheval par les rues de la ville, et il criait devant lui: C'est ainsi qu'on fait à l'homme que le roi veut honorer!

12 Puis Mardochée retourna à la porte du roi; mais Haman se retira promptement dans sa maison, tout affligé, et ayant la tête couverte.

13 Et Haman raconta à Zérèsh, sa femme, et à tous ses amis tout ce qui lui était arrivé. Et ses sages, et Zérèsh, sa femme, lui répondirent: Si Mardochée, devant lequel tu as commencé de tomber, est de la race des Juifs, tu ne l'emporteras point sur lui; mais tu tomberas devant lui.

14 Cependant comme ils parlaient encore avec lui, les eunuques du roi survinrent, et se hâtèrent d'amener Haman au festin qu'Esther avait préparé.

1 Den natten kunde konungen icke sova; därför lät han hämta krönikan, där minnesvärda händelser voro upptecknade, och man föreläste ur den för konungen.

2 Då fann man där skrivet, att Mordokai hade berättat, hurusom Bigetana och Teres, två av de hovmän, som höllo vakt vid tröskeln, hade sökt tillfälle att bära hand på konung Ahasveros.

3 Konungen frågade: »Vilken ära och upphöjelse har vederfarits Mordokai för detta?» Konungens män, som betjänade honom, svarade: »Intet sådant har vederfarits honom.»

4 Då sade konungen: »Är någon nu tillstädes på gården?» Och Haman hade just kommit in på den yttre gården till konungshuset för att bedja konungen, att Mordokai måtte bliva upphängd på den påle, som han hade låtit sätta upp för hans räkning.

5 Så svarade honom då konungens tjänare: »Ja, Haman står därute på gården.» Konungen sade: »Låt honom komma in.»

6 När då Haman kom in, sade konungen till honom: »Huru skall man göra med den man, som konungen vill ära?» Men Haman tänkte i sitt hjärta: »Vem skulle konungen vilja bevisa ära mer än mig?»

7 Därför sade Haman till konungen: »Om konungen vill ära någon,

8 så skall man hämta en konungslig klädnad, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på, och på vilkens huvud en kunglig krona är fäst;

9 och man skall överlämna klädnaden och hästen åt en av konungens förnämsta furstar, och klädnaden skall sättas på den man, som konungen vill ära, och man skall föra honom ridande på hästen fram på den öppna platsen i staden och utropa framför honom: 'Så gör man med den man, som konungen vill ära.'»

10 Då sade konungen till Haman: »Skynda dig att taga klädnaden och hästen, såsom du har sagt, och gör så med juden Mordokai, som sitter i konungens port. Underlåt intet av allt vad du har sagt.»

11 Så tog då Haman klädnaden och hästen och satte klädnaden på Mordokai och förde honom ridande fram på den öppna platsen i staden och utropade framför honom: »Så gör man med den man, som konungen vill ära.»

12 Och Mordokai vände tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, sörjande och med överhöljt huvud.

13 Och när Haman förtäljde för sin hustru Seres och alla sina vänner vad som hade hänt honom, sade hans vise män och hans hustru Seres till honom: »Om Mordokai, som du har begynt att stå tillbaka för, är av judisk börd, så förmår du intet mot honom, utan skall komma alldeles till korta för honom.»

14 Medan de ännu så talade med honom, kommo konungens hovmän för att skyndsamt hämta Haman till gästabudet, som Ester hade tillrett.