1 Car voici, le Seigneur, l'Éternel des armées, va ôter de Jérusalem et de Juda tout appui et toute ressource, toute ressource de pain et toute ressource d'eau;

2 L'homme fort et l'homme de guerre, le juge et le prophète, le devin et l'ancien,

3 Le chef de cinquantaines et l'homme considéré, le conseiller, l'artisan habile et celui qui s'entend à la magie.

4 Et je leur donnerai des jeunes gens pour chefs, et des enfants domineront sur eux.

5 Le peuple sera opprimé; l'un s'élèvera contre l'autre, et chacun contre son prochain; le jeune homme attaquera le vieillard, et l'homme de rien celui qui est honoré.

6 Alors un homme saisira son frère dans la maison paternelle: Tu as un manteau, sois notre chef, et prends en main ces ruines!

7 Mais, en ce jour-là, celui-ci répondra, disant: Je n'y saurais porter remède; il n'y a dans ma maison ni pain ni manteau; ne m'établissez pas chef du peuple.

8 Car Jérusalem s'écroule, et Juda tombe, parce que leurs paroles et leurs actions sont contre l'Éternel, pour braver les regards de sa majesté.

9 L'impudence de leurs visages témoigne contre eux; comme Sodome, ils publient leur péché, et ne le dissimulent point. Malheur à leur âme! Car elle se prépare des maux.

10 Dites les justes heureux; car ils mangeront le fruit de leurs œuvres.

11 Malheur au méchant, malheur! Car il recueillera l'œuvre de ses mains.

12 Mon peuple a des enfants pour oppresseurs, et des femmes dominent sur lui. Mon peuple, tes guides t'égarent et t'ont fait perdre le chemin que tu dois suivre.

13 L'Éternel se présente pour plaider; il est debout pour juger les peuples.

14 L'Éternel entre en jugement avec les anciens de son peuple, et avec ses princes: c'est vous qui avez dévoré la vigne! La dépouille du pauvre est dans vos maisons!

15 De quel droit foulez-vous mon peuple et écrasez-vous la face des pauvres, dit le Seigneur, l'Éternel des armées?

16 L'Éternel dit encore: Parce que les filles de Sion sont orgueilleuses, qu'elles marchent le cou tendu en faisant des signes des yeux, et qu'elles marchent à petits pas, faisant résonner les boucles de leurs pieds,

17 Le Seigneur rendra chauve la tête des filles de Sion, l'Éternel découvrira leur nudité.

18 En ce jour-là, le Seigneur ôtera les anneaux dont elles se parent, les filets et les croissants;

19 Les pendants d'oreille, les bracelets et les voiles;

20 Les diadèmes, les chaînettes des pieds, les ceintures, les boîtes de senteur et les amulettes;

21 Les bagues et les anneaux pour le nez;

22 Les robes de fête, les larges tuniques, les manteaux, les sachets;

23 Les miroirs, les chemises, les tiares et les mantilles.

24 Au lieu de parfum, il y aura de l'infection; au lieu de ceintures, des cordes; au lieu de cheveux frisés, des têtes chauves; au lieu de robes flottantes, des sacs étroits; des cicatrices, au lieu de beauté.

25 Tes hommes tomberont par l'épée, et tes héros par la guerre.

26 Les portes de Sion gémiront et seront dans le deuil; désolée, elle s'assiéra à terre.

1 Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrån Jerusalem och Juda allt slags stöd och uppehälle -- all mat till uppehälle och all dryck till uppehälle --

2 hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,

3 underhövitsmän och högtuppsatta män, rådsherrar och slöjdkunnigt folk och män som äro förfarna i besvärjelsekonst.

4 Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt självsvåld skall få råda över dem.

5 Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe mot den högt ansedde.

6 När då så sker, att någon fattar tag i en annan i hans faders hus och säger: »Du äger en mantel, du skall bliva vår styresman; tag du hand om detta vacklande rike» --

7 då skall denne svara och säga: »Jag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken bröd eller mantel. Mig skolen I icke sätta till styresman över folket.»

8 Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, då de nu med sitt tal och sina gärningar stå emot HERREN och äro gensträviga mot hans härlighets blickar.

9 Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och dölja dem icke. Ve över deras själar, ty själva hava de berett sig olycka!

10 Om den rättfärdige mån I tänka att det skall gå honom väl, ty sådana skola äta sina gärningars frukt.

11 Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, ty efter hans gärningar skall hans vedergällning bliva.

12 Mitt folks behärskare är ett barn, och kvinnor råda över det. Mitt folk, dina ledare föra dig vilse och fördärva den väg, som du skulle gå.

13 Men HERREN står redo att gå till rätta, han träder fram för att döma folken;

14 HERREN vill gå till doms med sitt folks äldste och med dess furstar. »I haven skövlat vingården; rov från de fattiga är i edra hus.

15 Huru kunnen I så krossa mitt folk och söndermala de fattiga?» Så säger Herren, HERREN Sebaot.

16 Och HERREN säger: Eftersom Sions döttrar äro så högmodiga, och gå med rak hals och spela med ögonen, och gå där och trippa och pingla med sina fotringar,

17 därför skall Herren låta Sions döttrars hjässor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.

18 På den dagen skall Herren taga bort all deras ståt: fotringar, pannband och halsprydnader,

19 örhängen, armband och slöjor,

20 huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och amuletter,

21 fingerringar och näsringar,

22 högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar,

23 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.

24 Och där skall vara stank i stället för vällukt, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för krusat hår, hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet.

25 Dina män skola falla för svärd och dina hjältar i krig:

26 hennes portar skola klaga och sörja, och övergiven skall hon sitta på marken. 4:1. elektroniska utgåvan.