1 Avant la fête de Pâque, Jésus, sachant que son heure était venue pour passer de ce monde au Père, comme il avait aimé les siens qui étaient dans le monde, il les aima jusqu'à la fin.

2 Et lors du souper (le Diable ayant déjà mis au cœur de Judas l'Iscariote, fils de Simon, de le trahir),

3 Jésus sachant que le Père lui avait remis toutes choses entre les mains, et qu'il était venu de Dieu, et qu'il retournait à Dieu,

4 Se leva du souper, ôta son manteau; et ayant pris un linge, il s'en ceignit.

5 Ensuite, il mit de l'eau dans un bassin, et se mit à laver les pieds de ses disciples, et à les essuyer avec le linge dont il était ceint.

6 Il vint donc à Simon Pierre, qui lui dit: Toi, Seigneur, tu me laverais les pieds!

7 Jésus répondit et lui dit: Tu ne sais maintenant ce que je fais; mais tu le sauras dans la suite.

8 Pierre lui dit: Tu ne me laveras jamais les pieds. Jésus lui répondit: Si je ne te lave, tu n'auras point de part avec moi.

9 Alors Simon Pierre lui dit: Seigneur, non seulement les pieds, mais aussi les mains et la tête.

10 Jésus lui dit: Celui qui s'est baigné a besoin seulement qu'on lui lave les pieds; puis il est entièrement net. Or, vous êtes nets, mais non pas tous.

11 Car il savait qui était celui qui le trahissait; c'est pour cela qu'il dit: Vous n'êtes pas tous nets.

12 Après donc qu'il leur eut lavé les pieds, et qu'il eut repris son manteau, s'étant remis à table, il leur dit: Savez-vous ce que je vous ai fait?

13 Vous m'appelez Maître et Seigneur, et vous dites vrai; car je le suis.

14 Si donc je vous ai lavé les pieds, moi le Seigneur et le Maître, vous devez aussi vous laver les pieds les uns aux autres.

15 Car je vous ai donné un exemple, afin que vous fassiez comme je vous ai fait.

16 En vérité, en vérité je vous le dis, le serviteur n'est pas plus grand que son maître, ni l'envoyé plus grand que celui qui l'a envoyé.

17 Si vous savez ces choses, vous êtes heureux, pourvu que vous les pratiquiez.

18 Je ne parle point de vous tous; je sais ceux que j'ai choisis; mais il faut que l'Écriture soit accomplie: Celui qui mange le pain avec moi a levé le pied contre moi.

19 Je vous le dis dès à présent, avant que la chose arrive; afin que, quand elle sera arrivée, vous me reconnaissiez pour ce que je suis.

20 En vérité, en vérité je vous le dis: Celui qui reçoit celui que j'aurai envoyé, me reçoit; et celui qui me reçoit, reçoit celui qui m'a envoyé.

21 Quand Jésus eut dit cela, il fut ému en son esprit, et il rendit ce témoignage: En vérité, en vérité je vous dis, que l'un de vous me trahira.

22 Et les disciples se regardaient les uns les autres, ne sachant de qui il parlait.

23 Or, l'un d'eux, celui que Jésus aimait, était couché à table vers son sein.

24 Simon Pierre lui fit signe de demander qui était celui de qui il parlait.

25 Et lui, s'étant penché sur le sein de Jésus, lui dit: Seigneur, qui est-ce?

26 Jésus répondit: C'est celui à qui je donnerai un morceau trempé. Et ayant trempé un morceau, il le donna à Judas l'Iscariote, fils de Simon.

27 Et après que Judas eut pris le morceau, Satan entra en lui. Jésus donc lui dit: Fais au plus tôt ce que tu as à faire.

28 Mais aucun de ceux qui étaient à table ne comprit pourquoi il lui dit cela.

29 Car quelques-uns pensaient que, comme Judas avait la bourse, Jésus lui disait: Achète ce qu'il nous faut pour la fête; ou: Donne quelque chose aux pauvres.

30 Ayant donc pris le morceau, Judas sortit immédiatement. Or, il était nuit.

31 Quand il fut sorti, Jésus dit: Maintenant le Fils de l'homme est glorifié, et Dieu est glorifié en lui.

32 Si Dieu est glorifié en lui, Dieu le glorifiera aussi en lui-même, et il le glorifiera bientôt.

33 Mes petits enfants, je suis encore avec vous pour un peu de temps; vous me chercherez, et, comme je l'ai dit aux Juifs, je vous le dis aussi à vous maintenant: Où je vais, vous ne pouvez venir.

34 Je vous donne un commandement nouveau; c'est que vous vous aimiez les uns les autres; que, comme je vous ai aimés, vous vous aimiez aussi les uns les autres.

35 C'est à ceci que tous reconnaîtront que vous êtes mes disciples, si vous avez de l'amour les uns pour les autres.

36 Simon Pierre lui dit: Seigneur, où vas-tu? Jésus lui répondit: Où je vais, tu ne peux me suivre maintenant; mais tu me suivras dans la suite.

37 Pierre lui dit: Seigneur, pourquoi ne puis-je pas te suivre maintenant? Je donnerai ma vie pour toi.

38 Jésus lui répondit: Tu donneras ta vie pour moi! En vérité, en vérité je te le dis, le coq ne chantera point que tu ne m'aies renié trois fois.

1 Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.

2 De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.

3 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.

4 Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig.

5 Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.

6 Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?»

7 Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.»

8 Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.»

9 Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!»

10 Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena -- dock icke alla.»

11 Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena.

12 Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: »Förstån I vad jag har gjort med eder?

13 I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är så.

14 Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.

15 Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.

16 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.

17 Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.

18 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.'

19 Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är.

20 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.»

21 När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

22 Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade om.

23 Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade.

24 Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: »Säg vilken det är som han talar om.»

25 Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre, vilken är det?»

26 Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket som jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son.

27 Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»

28 Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade detta till honom.

29 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något åt de fattiga.

30 Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och det var natt.

31 Och när han hade gått ut, sade Jesus: »Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.

32 Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.

33 Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder.

34 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.

35 Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar.»

36 Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.»

37 Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag giva för dig.»

38 Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.»