1 Vous ne vous ferez point d'idoles, et vous ne vous dresserez ni image taillée, ni statue, et vous ne mettrez pas de pierre ornée de figures dans votre pays, pour vous prosterner devant elle; car je suis l'Éternel, votre Dieu.

2 Vous observerez mes sabbats, et vous révérerez mon sanctuaire: Je suis l'Éternel.

3 Si vous marchez dans mes statuts, si vous gardez mes commandements, et si vous les pratiquez,

4 Je vous donnerai les pluies dans leur saison; la terre donnera ses produits, et les arbres des champs donneront leurs fruits.

5 Le foulage des grains atteindra chez vous la vendange; et la vendange atteindra les semailles; vous mangerez votre pain à satiété, et vous habiterez en sécurité dans votre pays.

6 Je mettrai la paix dans le pays; vous dormirez sans que personne vous épouvante; je ferai disparaître du pays les mauvaises bêtes, et l'épée ne passera point par votre pays.

7 Mais vous poursuivrez vos ennemis, et ils tomberont devant vous par l'épée.

8 Cinq d'entre vous en poursuivront cent, et cent d'entre vous en poursuivront dix mille, et vos ennemis tomberont devant vous par l'épée.

9 Et je me tournerai vers vous, je vous ferai croître et multiplier, et j'établirai mon alliance avec vous.

10 Vous mangerez aussi des anciennes récoltes, et vous sortirez les vieilles pour loger les nouvelles.

11 Et je mettrai ma demeure au milieu de vous, et mon âme ne vous aura point en aversion.

12 Et je marcherai au milieu de vous; je serai votre Dieu, et vous serez mon peuple.

13 Je suis l'Éternel, votre Dieu qui vous ai fait sortir du pays d'Égypte, afin que vous n'y fussiez plus esclaves. J'ai brisé les barres de votre joug, et je vous ai fait marcher la tête levée.

14 Mais si vous ne m'écoutez pas, et si vous ne pratiquez pas tous ces commandements,

15 Si vous méprisez mes ordonnances, et si votre âme a mes lois en aversion, pour ne pas pratiquer tous mes commandements, et pour enfreindre mon alliance,

16 Voici alors ce que je vous ferai: Je ferai venir sur vous la terreur, la consomption et la fièvre, qui consumeront vos yeux et accableront votre âme; vous sèmerez en vain votre semence: vos ennemis la mangeront.

17 Et je tournerai ma face contre vous; vous serez battus devant vos ennemis; ceux qui vous haïssent domineront sur vous, et vous fuirez sans que personne vous poursuive.

18 Que si, malgré cela, vous ne m'écoutez pas, j'en ajouterai sept fois autant pour vous châtier, à cause de vos péchés;

19 Et je briserai l'orgueil de votre force. Je rendrai votre ciel comme du fer, et votre terre comme de l'airain.

20 Votre force se consumera en vain; votre terre ne donnera pas ses produits, et les arbres de la terre ne donneront pas leurs fruits.

21 Que si vous marchez en opposition avec moi, et si vous ne voulez pas m'écouter, je vous frapperai sept fois plus, selon vos péchés.

22 J'enverrai contre vous les animaux des champs, qui vous priveront de vos enfants, qui détruiront votre bétail, et qui vous réduiront à un petit nombre; et vos chemins seront déserts.

23 Si, malgré ces choses, vous ne recevez pas ma correction, et que vous marchiez en opposition avec moi,

24 Je marcherai, moi aussi, en opposition avec vous, et je vous frapperai sept fois plus, à cause de vos péchés.

25 Et je ferai venir sur vous l'épée, qui vengera mon alliance; quand vous vous rassemblerez dans vos villes, j'enverrai la peste au milieu de vous, et vous serez livrés aux mains de l'ennemi.

26 Quand je vous briserai le bâton du pain, dix femmes cuiront votre pain dans un seul four, et vous rendront votre pain au poids; vous mangerez, et vous ne serez point rassasiés.

27 Et si, malgré cela, vous ne m'écoutez point, et que vous marchiez contre moi,

28 Je marcherai aussi contre vous avec fureur, et je vous châtierai sept fois plus, à cause de vos péchés;

29 Vous mangerez la chair de vos fils, et vous mangerez la chair de vos filles;

30 Je détruirai vos hauts lieux, et j'abattrai vos colonnes solaires, et je mettrai vos cadavres sur les cadavres de vos idoles, et mon âme vous aura en aversion.

31 Je réduirai aussi vos villes en déserts, je désolerai vos sanctuaires, et je ne respirerai plus l'agréable odeur de vos sacrifices.

32 Et je désolerai le pays tellement que vos ennemis qui y habiteront en seront étonnés.

33 Et je vous disperserai parmi les nations, et je tirerai l'épée après vous; et votre pays sera désolé, et vos villes désertes.

34 Alors la terre s'acquittera de ses sabbats, tout le temps qu'elle sera désolée, et que vous serez dans le pays de vos ennemis; alors la terre se reposera et s'acquittera de ses sabbats.

35 Tout le temps qu'elle sera désolée, elle se reposera, parce qu'elle ne s'était pas reposée dans vos sabbats, pendant que vous l'habitiez.

36 Quant à ceux d'entre vous qui survivront, je rendrai leur cœur lâche dans les pays de leurs ennemis; le bruit d'une feuille agitée les poursuivra; ils fuiront comme on fuit devant l'épée, et ils tomberont sans qu'on les poursuive;

37 Et ils trébucheront l'un sur l'autre comme devant l'épée, sans que personne les poursuive; et vous ne pourrez subsister devant vos ennemis.

38 Vous périrez parmi les nations, et la terre de vos ennemis vous dévorera.

39 Et ceux d'entre vous qui survivront, se consumeront à cause de leur iniquité, dans les pays de vos ennemis, et aussi à cause des iniquités de leurs pères, ils se consumeront comme eux.

40 Alors ils confesseront leur iniquité et l'iniquité de leurs pères selon les transgressions qu'ils auront commises contre moi, et aussi parce qu'ils auront marché en opposition avec moi.

41 Moi aussi je leur résisterai, et les mènerai dans le pays de leurs ennemis, et alors leur cœur incirconcis s'humiliera, et ils subiront la peine de leur iniquité.

42 Alors je me souviendrai de mon alliance avec Jacob, je me souviendrai de mon alliance avec Isaac, et de mon alliance avec Abraham, et je me souviendrai de ce pays.

43 Car le pays sera abandonné par eux, et il jouira de ses sabbats, tant qu'il sera dévasté loin d'eux; et ils subiront la peine de leur iniquité, parce qu'ils auront méprisé mes ordonnances et que leur âme a eu mes lois en aversion.

44 Malgré cela, lorsqu'ils seront dans le pays de leurs ennemis, je ne les rejetterai point, et je ne les aurai point en aversion, pour les consumer entièrement et pour rompre mon alliance avec eux; car je suis l'Éternel, leur Dieu.

45 Et je me souviendrai en leur faveur de l'alliance faite avec leurs ancêtres, que j'ai fait sortir du pays d'Égypte, aux yeux des nations, pour être leur Dieu: Je suis l'Éternel.

46 Tels sont les statuts, les ordonnances et les lois que l'Éternel établit entre lui et les enfants d'Israël, sur la montagne de Sinaï, par Moïse.

1 I skolen icke göra eder några av gudar, ej heller uppresa åt eder något beläte eller någon stod, eller uppsätta i edert land stenar med inhuggna bilder, för att tillbedja vid dem; ty jag är HERREN, eder Gud.

2 Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I hava fruktan. Jag är HERREN.

3 Om I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem,

4 så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt.

5 Och trösktiden skall hos eder räcka intill vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka intill såningstiden, och I skolen hava bröd nog att äta och skolen bo trygga i edert land.

6 Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen få ro, och ingen skall förskräcka eder. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, och intet svärd skall gå fram genom edert land.

7 I skolen jaga edra fiender framför eder, och de skola falla för edra svärd.

8 Fem av eder skola jaga hundra framför sig, och hundra av eder skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla för edra svärd.

9 Och jag skall vända mig till eder och göra eder fruktsamma och för öka eder, och jag skall upprätthålla mitt förbund med eder.

10 Och gammal gröda, som länge har legat inne, skolen I hava att äta; I skolen nödgas skaffa den gamla undan för den nya.

11 Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min själ skall icke försmå eder.

12 Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk.

13 Jag är HERREN, eder Gud, som förde eder ut ur Egyptens land, för att I icke skullen vara trälar där; och jag har brutit sönder edert ok och låtit eder gå med upprätt huvud.

14 Men om I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,

15 om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund,

16 då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.

17 Jag skall vända mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna av edra fiender; och de som hata eder skola råda över eder, och I skolen fly, om ock ingen förföljer eder.

18 Om I, detta oaktat, icke hören mig, så skall jag tukta eder sjufalt värre för edra synders skull.

19 Jag skall krossa eder stolta makt. Jag skall låta eder himmel bliva såsom järn och eder jord såsom koppar.

20 Och eder möda skall vara förspilld, ty eder jord skall icke giva sin gröda, och träden i landet skola icke bära sin frukt.

21 Om I ändå vandren mig emot och icke viljen höra mig, så skall jag slå eder sjufalt värre, såsom edra synder förtjäna.

22 Jag skall sända över eder vilddjur, som skola döda edra barn och fördärva eder boskap och minska edert eget antal, så att edra vägar bliva öde.

23 Om I, detta oaktat, icke låten varna eder av mig, utan vandren mig emot,

24 så skall också jag vandra eder emot och slå eder sjufalt för edra synders skull.

25 Jag skall låta eder drabbas av ett hämndesvärd, som skall hämnas mitt förbund, och I skolen nödgas församla eder i städerna; men där skall jag sända pest bland eder, och I skolen bliva givna i fiendehand.

26 Jag skall så fördärva edert livsuppehälle, att edert bröd skall kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert bröd skall lämnas ut efter vikt, och när I äten, skolen I icke bliva mätta.

27 Om I, detta oaktat, icke hören mig, utan vandren mig emot,

28 så skall också jag i vrede vandra eder emot och tukta eder sjufalt för edra synders skull.

29 I skolen nödgas äta edra söners kött och äta edra döttrars kött.

30 Jag skall ödelägga edra offerhöjder och utrota edra solstoder; jag skall kasta edra döda kroppar på edra eländiga avgudars döda kroppar, ty min själ skall försmå eder.

31 Och jag skall göra edra städer till ruiner och föröda edra helgedomar, och jag skall icke mer med välbehag känna lukten av edra offer.

32 Jag skall själv ödelägga landet, så att edra fiender, som bo däri, skola häpna däröver.

33 Men eder skall jag förströ bland hedningarna, och jag skall förfölja eder med draget svärd; så skall edert land bliva en ödemark, och edra städer skola bliva ruiner.

34 Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, då, under hela den tid det ligger öde och I ären i edra fienders land. Ja, då skall landet hålla sabbat och giva gottgörelse för sina sabbater.

35 Hela den tid det ligger öde skall det hålla sabbat och få den vila det icke fick på edra sabbater, då I bodden däri.

36 Och åt dem som bliva kvar av eder skall jag giva försagda hjärtan i deras fienders länder, så att de jagas på flykten av ett prasslande löv som röres av vinden, och fly, såsom flydde de för svärd, och falla, om ock ingen förföljer dem.

37 Och de skola stupa på varandra, likasom för svärd, om ock ingen förföljer dem. Ja, I skolen icke kunna hålla stånd mot edra fiender.

38 I skolen förgås bland hedningarna, och edra fienders land skall förtära eder.

39 Och de som bliva kvar av eder skola försmäkta i edra fienders land, genom sin egen missgärning, och försmäkta tillika genom sina fäders missgärning, likasom dessa hava gjort.

40 Och de skola nödgas bekänna den missgärning de själva hava begått, och den deras fäder hava begått, genom att handla trolöst mot mig, och huru de hava vandrat mig emot

41 -- varför också jag måste vandra dem emot och föra dem bort i deras fienders land -- ja, då skola deras oomskurna hjärtan nödgas ödmjuka sig, då skola de få umgälla sin missgärning.

42 Och då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob, då skall jag ock tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med Abraham, och på landet skall jag tänka.

43 Ty landet måste bliva övergivet av dem och så få gottgörelse för sina sabbater genom att bliva öde när folket är borta, och själva skola de få umgälla sin missgärning, därför, ja, därför att de förkastade mina rätter, och därför att deras själar försmådde mina stadgar.

44 Men detta oaktat skall jag, medan de äro i sina fienders land, icke så förkasta eller försmå dem, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem; ty jag är HERREN, deras Gud.

45 Nej, till fromma för dem skall jag tänka på förbundet med förfäderna, som jag förde ut ur Egyptens land, inför hedningarnas ögon, på det att jag skulle vara deras Gud. Jag är HERREN.

46 Dessa äro de stadgar och rätter och lagar som HERREN fastställde mellan sig och Israels barn, på Sinai berg genom Mose.