1 Et l'Éternel parla à Moïse, en disant:

2 Fais-toi deux trompettes d'argent; tu les feras façonnées au marteau; elles te serviront pour convoquer l'assemblée, et pour le départ des camps.

3 Quand on en sonnera, toute l'assemblée se réunira vers toi, à l'entrée du tabernacle d'assignation.

4 Si l'on sonne d'une seule, les princes, les chefs des milliers d'Israël, se réuniront vers toi.

5 Quand vous sonnerez d'un son éclatant, les camps qui sont à l'orient partiront.

6 Et quand vous sonnerez une seconde fois d'un son éclatant, les camps qui sont au midi partiront; on sonnera d'un son éclatant lorsqu'ils devront partir.

7 Quand on convoquera l'assemblée, vous sonnerez, mais non d'un son éclatant.

8 Or les fils d'Aaron, les sacrificateurs, sonneront des trompettes; et elles seront pour vous une ordonnance perpétuelle, d'âge en âge.

9 Et quand vous irez à la guerre dans votre pays, contre l'ennemi qui vous attaquera, vous sonnerez des trompettes avec un son éclatant, et vous serez remis en mémoire devant l'Éternel votre Dieu, et vous serez délivrés de vos ennemis.

10 Et dans vos jours de joie, dans vos solennités, et au commencement de vos mois, vous sonnerez des trompettes sur vos holocaustes, et sur vos sacrifices de prospérités, et elles vous serviront de mémorial devant votre Dieu. Je suis l'Éternel, votre Dieu.

11 Or il arriva, le vingtième jour du second mois de la seconde année, que la nuée se leva de dessus la Demeure du Témoignage.

12 Et les enfants d'Israël partirent, selon leur ordre de marche, du désert de Sinaï; et la nuée s'arrêta au désert de Paran.

13 Ils partirent donc, pour la première fois, sur l'ordre de l'Éternel, donné par le moyen de Moïse.

14 La bannière du camp des enfants de Juda partit la première, selon leurs armées; Nahasshon, fils d'Amminadab, commandait l'armée de Juda.

15 Nathanaël, fils de Tsuar, commandait l'armée de la tribu des enfants d'Issacar.

16 Éliab, fils de Hélon, commandait l'armée de la tribu des enfants de Zabulon.

17 La Demeure fut démontée et les enfants de Guershon et les enfants de Mérari, qui portaient la Demeure, partirent.

18 Puis la bannière du camp de Ruben partit, selon leurs armées; et Elitsur, fils de Shedéur, commandait l'armée de Ruben.

19 Et Shelumiel, fils de Tsurishaddaï, commandait l'armée de la tribu des enfants de Siméon.

20 Et Eliasaph, fils de Déhuël, commandait l'armée de la tribu des enfants de Gad.

21 Alors les Kéhathites, qui portaient le sanctuaire, partirent; or, on dressait la Demeure, en attendant leur arrivée.

22 Puis la bannière du camp des enfants d'Éphraïm partit, selon leurs armées; et Elishama, fils d'Ammihud, commandait l'armée d'Éphraïm.

23 Et Gamaliel, fils de Pédahtsur, commandait l'armée de la tribu des enfants de Manassé.

24 Et Abidan, fils de Guideoni, commandait l'armée de la tribu des enfants de Benjamin.

25 Enfin la bannière du camp des enfants de Dan, qui formait l'arrière-garde de tous les camps, partit, selon leurs armées; et Ahiézer, fils d'Ammishaddaï, commandait l'armée de Dan.

26 Et Paguiel, fils d'Ocran, commandait l'armée de la tribu des enfants d'Asser.

27 Et Ahira, fils d'Enan, commandait l'armée de la tribu des enfants de Nephthali.

28 Tel était l'ordre de marche des enfants d'Israël, selon leurs armées; et ils partirent.

29 Or, Moïse dit à Hobab, fils de Réuel, le Madianite, beau-père de Moïse: Nous partons pour le lieu dont l'Éternel a dit: Je vous le donnerai; viens avec nous, et nous te ferons du bien; car l'Éternel a promis de faire du bien à Israël.

30 Et Hobab lui répondit: Je n'irai point, mais j'irai dans mon pays, et dans le lieu de ma naissance.

31 Et Moïse lui dit: Je te prie, ne nous laisse point; puisque tu connais les lieux où nous pouvons camper dans le désert, tu nous serviras de guide.

32 Et il arrivera, si tu viens avec nous et que ce bien que l'Éternel doit nous faire arrive, que nous te ferons aussi du bien.

33 Ils partirent donc de la montagne de l'Éternel, et marchèrent pendant trois jours; et l'arche de l'alliance de l'Éternel allait devant eux, faisant trois journées de chemin, pour leur chercher un lieu de repos.

34 Et la nuée de l'Éternel était sur eux pendant le jour, quand ils partaient du camp.

35 Et quand l'arche partait, Moïse disait: Lève-toi, Éternel, et que tes ennemis soient dispersés, et que ceux qui te haïssent s'enfuient devant ta face!

36 Et quand on la posait, il disait: Reviens, Éternel, aux dix mille milliers d'Israël!

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 »Gör dig två trumpeter av silver; i drivet arbete skall du göra dem. Dessa skall du bruka, när menigheten skall sammankallas, och när lägren skola bryta upp.

3 När man stöter i dem båda, skall hela menigheten församla sig till dig, vid ingången till uppenbarelsetältet.

4 Men när man stöter allenast i den ena, skola hövdingarna, huvudmännen för Israels ätter, församla sig till dig.

5 Och när I blåsen en larmsignal, skola de läger bryta upp, som ligga österut.

6 Men när I blåsen larmsignal för andra gången, skola de läger bryta upp, som ligga söderut. När lägren skola bryta upp, skall man blåsa larmsignal,

7 men när församlingen skall sammankallas, skolen I icke blåsa larmsignal, utan stöta i trumpeterna.

8 Och Arons söner, prästerna, äro de som skola blåsa i trumpeterna. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.

9 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot någon eder ovän som angriper eder, så skolen I blåsa larmsignal med trumpeterna; härigenom skolen I då bringas i åminnelse inför HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen så bliva frälsta ifrån edra fiender.

10 Och när I haven en glädjedag och haven edra högtider och nymånader, skolen I stöta i trumpeterna, då I offren edra brännoffer och tackoffer; så skola de bringa eder i åminnelse inför eder Guds ansikte. Jag är HERREN, eder Gud.»

11 I andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen i månaden höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.

12 Då bröto Israels barn upp från Sinais öken och tågade från lägerplats till lägerplats; och molnskyn stannade i öknen Paran.

13 Och när de nu första gången bröto upp, efter HERRENS befallning genom Mose,

14 var Juda barns läger under sitt baner det första som bröt upp, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Naheson, Amminadabs son.

15 Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son.

16 Och anförare för den här som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son.

17 Därefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, bröto Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.

18 Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisur, Sedeurs son.

19 Och anförare för den här som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son.

20 Och anförare för den här som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son.

21 Därefter bröto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.

22 Därefter bröt Efraims barns läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisama, Ammihuds son.

23 Och anförare för den här som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son.

24 Och anförare for den här som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son.

25 Därefter bröt Dans barns läger upp under sitt baner, såsom eftertrupp i hela lägertåget, häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddais son.

26 Och anförare för den här som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son.

27 Och anförare för den här som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son.

28 I denna ordning bröto Israels barn upp, häravdelning efter häravdelning. Och de bröto nu upp.

29 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfader: »Vi bryta nu upp och tåga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' Följ du med oss, så vilja vi göra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott är.

30 Men han svarade honom: »Jag vill icke följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och till min släkt.»

31 Då sade han: »Ack nej, övergiv oss icke. Du vet ju bäst var vi kunna lägra oss i öknen; bliv du därför nu vårt öga.

32 Om du följer med oss, skola vi låta också dig få gott av det goda som HERREN gör mot oss.

33 Så bröto de upp och tågade från HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS förbundsark gick framför dem tre dagsresor, för att utse viloplats åt dem.

34 Och HERRENS molnsky svävade över dem om dagen, när de bröto upp från sitt lägerställe.

35 Och så ofta arken bröt upp, sade Mose: »Stå upp, HERRE; må dina fiender varda förskingrade, och må de som hata dig fly för ditt ansikte.»

36 Och när den sattes ned, sade han: »Kom tillbaka, HERRE, till Israels ätters mångtusenden.»