1 Yhtä vähän kuin lumi kesällä ja sade elonaikana soveltuu tyhmälle kunnia.
2 Kuin liitävä lintu, kuin lentävä pääskynen on aiheeton kirous: ei se toteen käy.
3 Hevoselle ruoska, aasille suitset, tyhmille vitsa selkään!
4 Älä vastaa tyhmälle hänen hulluutensa mukaan, ettet olisi hänen kaltaisensa sinäkin.
5 Vastaa tyhmälle hänen hulluutensa mukaan, ettei hän itseänsä viisaana pitäisi.
6 Jalat altaan katkaisee ja vääryyttä saa juoda, joka sanan lähettää tyhmän mukana.
7 Velttoina riippuvat halvatun sääret; samoin sananlasku tyhmäin suussa.
8 Yhtä kuin sitoisi kiven linkoon kiinni, on antaa kunniaa tyhmälle.
9 Kuin ohdake, joka on osunut juopuneen käteen, on sananlasku tyhmäin suussa.
10 Kuin jousimies, joka kaikkia haavoittaa, on se, joka tyhmän pestaa, kulkureita pestaa.
11 Kuin koira, joka palajaa oksennuksilleen, on tyhmä, joka yhä uusii hulluuksiansa.
12 Näet miehen, viisaan omissa silmissään-enemmän on toivoa tyhmästä kuin hänestä.
14 Ovi saranoillaan kääntyilee, laiska vuoteellansa.
15 Laiska pistää kätensä vatiin; ei viitsi sitä viedä suuhunsa jälleen.
16 Laiska on omissa silmissään viisaampi kuin seitsemän, jotka vastaavat taitavasti.
17 Kulkukoiraa korviin tarttuu se, joka syrjäisten riidasta suuttuu.
18 Kuin mieletön, joka ammuskelee tulisia surmannuolia,
20 Halkojen loppuessa sammuu tuli, ja panettelijan poistuessa taukoaa tora.
21 Hehkuksi hiilet, tuleksi halot, riidan lietsomiseksi toraisa mies.
22 Panettelijan puheet ovat kuin herkkupalat ja painuvat sisusten kammioihin asti.
23 Kuin hopeasilaus saviastian pinnalla ovat hehkuvat huulet ja paha sydän.
24 Vihamies teeskentelee huulillaan, mutta hautoo petosta sydämessänsä.
25 Jos hän muuttaa suloiseksi äänensä, älä häntä usko, sillä seitsemän kauhistusta hänellä on sydämessä.
26 Vihamielisyys kätkeytyy kavalasti, mutta seurakunnan kokouksessa sen pahuus paljastuu.
27 Joka kuopan kaivaa, se itse siihen lankeaa; ja joka kiveä vierittää, sen päälle se takaisin vyörähtää.
28 Valheellinen kieli vihaa omia ruhjomiansa, ja liukas suu saa turmiota aikaan.
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.