1 Tessalonicenses 2

1 Denn ihr wisset selbst, Brüder, daß unser Eingang bei euch nicht vergeblich war; 2 sondern, wiewohl wir zuvor gelitten hatten und mißhandelt worden waren zu Philippi, wie ihr wisset, gewannen wir dennoch Freudigkeit in unsrem Gott, bei euch das Evangelium Gottes zu verkünden unter viel Kampf. 3 Denn unsre Predigt entspringt nicht dem Irrtum, noch unreinen Absichten, auch keinem Betrug; 4 sondern gleichwie wir von Gott geprüft und mit dem Evangelium betraut worden sind, so reden wir, nicht als solche, die den Menschen gefallen wollen, sondern Gott, der unsre Herzen prüft. 5 Denn wir sind nie mit Schmeichelworten gekommen, wie ihr wisset, noch mit verblümter Habsucht (Gott ist Zeuge); 6 wir haben auch nicht Ehre von Menschen gesucht, weder von euch noch von andern, 7 da wir doch als Apostel Christi würdevoll hätten auftreten können, sondern wir benahmen uns liebevoll in eurer Mitte, wie eine stillende Mutter ihre Kinder pflegt. 8 Und wir sehnten uns so sehr nach euch, daß wir willig waren, euch nicht nur das Evangelium Gottes mitzuteilen, sondern auch unsre Seelen, weil ihr uns lieb geworden waret. 9 Denn ihr erinnert euch, ihr Brüder, unsrer Arbeit und Mühe; wir arbeiteten Tag und Nacht, um niemand von euch beschwerlich zu fallen, und predigten euch dabei das Evangelium Gottes. 10 Ihr selbst seid Zeugen, und Gott, wie heilig, gerecht und untadelig wir bei euch, den Gläubigen, gewesen sind, 11 wie ihr ja wisset, daß wir jeden einzelnen von euch, wie ein Vater seine Kinder, ermahnt und ermutigt und beschworen haben, 12 würdig zu wandeln des Gottes, der euch zu seinem Reich und seiner Herrlichkeit beruft. 13 Darum danken wir auch Gott unablässig, daß ihr das von uns empfangene Wort der Predigt Gottes aufnahmet, nicht als Menschenwort, sondern als das, was es in Wahrheit ist, als Gottes Wort, welches auch in euch, den Gläubigen, wirkt. 14 Denn ihr, Brüder, seid Nachahmer der Gemeinden Gottes geworden, die in Judäa in Christus Jesus sind, weil ihr von euren eigenen Volksgenossen dasselbe erlitten habt, wie sie von den Juden, 15 welche auch den Herrn Jesus getötet und die Propheten und uns verfolgt haben und Gott nicht gefallen und allen Menschen zuwider sind; 16 sie wehren uns, zu den Heiden zu reden, damit diese gerettet werden, womit sie das Maß ihrer Sünden allezeit voll machen; das Zorngericht setzte ihnen nun aber schnell ein Ziel! 17 Wir aber, Brüder, nachdem wir euer für eine kleine Weile beraubt waren, dem Angesicht, nicht dem Herzen nach, haben uns vor großem Verlangen um so mehr bemüht, euer Angesicht zu sehen. 18 Darum wollten wir auch zu euch kommen, ich Paulus einmal, sogar zweimal, und Satan hat uns verhindert. 19 Denn wer ist unsre Hoffnung oder Freude oder Krone des Ruhms? Seid nicht auch ihr es vor unsrem Herrn Jesus Christus bei seiner Wiederkunft? 20 Ja, ihr seid unsre Ehre und Freude!

Apostelns tjänst i Tessalonike

1 *1 Tess 1:5, 9. Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 *Fil 1:30. Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi*2:2misshandlade i FilippiSe Apg 16:16f.. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. 3 *2 Kor 4:2. Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. 4 *Gal 2:7, 1 Tim 1:11. Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.

5 *Mark 12:40, 2 Kor 2:17, Apg 20:33. Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. 6 *Joh 5:41. Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, 7 *1 Kor 9:12. även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk*2:7kommit med anspråkpå vördnadsbetygelser (2:6) eller ekonomiskt understöd (2:9).. I stället uppträdde vi kärleksfullt*2:7kärleksfulltAndra handskrifter: "som barn", dvs utan pondus och myndighet (jfr 2 Kor 1:24). I sammanhanget blir den sakliga innebörden densamma. bland er. Som när en mor*2:7en morOrdagrant: "en som ammar". sköter om sina barn 8 *Apg 20:24, 2 Kor 12:15, Fil 2:17. ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.

9 *Apg 18:3, 1 Kor 4:12, 1 Tess 4:11. Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, 12 *Apg 20:31, Ef 4:1, Kol 1:10, 2 Tess 1:11. och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar*2:12kallarAndra handskrifter: "har kallat". er till sitt rike och sin härlighet.

13 *Matt 10:20, Gal 1:11, 1 Tess 1:5. Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 *Apg 17:5. Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna*2:14judarnaPaulus, som själv är jude, syftar på de fientligt inställda judiska ledarna (jfr not till Joh 1:19)., 15 *Apg 7:52. som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 *Matt 23:32f, Rom 2:5. när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått.*2:16fyller … sina synders måttNär syndens mått är fullt kommer domen. Jfr 1 Mos 15:16. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.

Längtan att besöka tessalonikerna

17 *Rom 1:11, 1 Tess 3:10. Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.*2:18önskat att få kommaKanske från Tessalonikes grannstad Berea (Apg 17:10f).19 *2 Kor 1:14, Fil 4:1, 2 Tess 1:4. Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.