2 Coríntios 2

1 Ich habe mir aber vorgenommen, nicht wieder in Traurigkeit zu euch zu kommen. 2 Denn wenn ich euch betrübe, wer erfreut mich denn, wenn nicht der, welcher von mir betrübt wird? 3 Darum habe ich auch solches brieflich erledigt, damit ich nicht, wenn ich komme, von denen Betrübnis habe, über die ich mich freuen sollte; da ich doch zu euch allen das Vertrauen habe, daß meine Freude euer aller Freude ist. 4 Denn ich habe euch aus viel Trübsal und Herzeleid heraus geschrieben, unter vielen Tränen, nicht damit ihr betrübt werdet, sondern damit ihr die Liebe erkennet, die ich in besonderer Weise zu euch habe. 5 Hat aber jemand Traurigkeit verursacht, so hat er nicht mich betrübt, sondern zum Teil (damit ich nicht zu viel sage) euch alle. 6 Für den Betreffenden sei die Bestrafung genug, die ihm von der Mehrheit widerfahren ist, 7 so daß ihr nun im Gegenteil besser tut, ihm Vergebung und Trost zu spenden, damit ein solcher nicht in übermäßiger Traurigkeit versinke. 8 Darum ermahne ich euch, Liebe gegen ihn walten zu lassen. 9 Denn zu dem Zweck habe ich euch geschrieben, um eure Zuverlässigkeit zu erproben, ob ihr zu allem willig seid. 10 Wem ihr aber etwas vergebet, dem vergebe ich auch; denn wenn ich etwas vergebe, so vergebe ich es um euretwillen, im Blick auf Christus, 11 damit wir nicht vom Satan übervorteilt werden; denn seine Anschläge sind uns nicht unbekannt. 12 Als ich aber nach Troas kam für das Evangelium Christi und mir eine Tür offenstand im Herrn, hatte ich gleichwohl keine Ruhe in meinem Geist, weil ich meinen Bruder Titus nicht fand; 13 sondern ich nahm Abschied von ihnen und reiste nach Mazedonien. 14 Gott aber sei Dank, der uns allezeit in Christus triumphieren läßt und den Geruch seiner Erkenntnis durch uns an jedem Orte offenbart! 15 Denn wir sind für Gott ein Wohlgeruch Christi unter denen, die gerettet werden, und unter denen, die verloren gehen; 16 diesen ein Geruch des Todes zum Tode, jenen aber ein Geruch des Lebens zum Leben. Und wer ist hierzu tüchtig? 17 Denn wir sind nicht wie so viele, die das Wort Gottes verfälschen, sondern als aus Lauterkeit, als aus Gott, vor Gott, in Christus reden wir.

1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. 2 För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? 3 *2 Kor 12:21. Jag skrev*2:3Jag skrevPaulus hänvisar antingen till ett brev som inte bevarats åt eftervärlden eller möjligen till Första Korintierbrevet. som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4 *Apg 20:31. Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.

5 *1 Kor 5:1f. Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med det straff han har fått av de flesta. 7 *Luk 17:3. Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. 8 *1 Kor 16:14. Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.

9 När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, 11 *Luk 22:31, Ef 4:27. för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

I Kristi segertåg

12 *1 Kor 16:9. När jag kom till Troas*2:12Troas Romersk koloni vid ruinerna av gamla Troja, som Paulus troligen passerade under resan som beskrivs i Apg 20:1. för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. 13 *Apg 20:6, 2 Kor 7:5f. Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus*2:13TitusBetrodd medarbetare till Paulus, som hade fört honom till tro (Tit 1:4). Titus var grek (Gal 2:3) och Paulus särskilda ombud till Korint (2 Kor 7:6f). där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien.

14 *Kol 1:25. Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft*2:14sprider sin kunskaps doftPaulus jämför sig med en krigsfånge som går i fältherrens triumftåg och svänger sitt rökelsekar till hans ära (1 Kor 9:17, 19). genom oss överallt. 15 *1 Kor 1:18. Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: 16 *Luk 2:34. för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? 17 *2 Kor 1:12, 4:2, 2 Petr 1:21. Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.