2 Reis 6

1 Und die Söhne der Propheten sprachen zu Elisa: Siehe doch, der Ort, wo wir vor dir wohnen, ist uns zu eng! 2 Wir wollen doch an den Jordan gehen und daselbst ein jeder einen Balken holen, damit wir uns dort eine Niederlassung bauen. 3 Er sprach: Geht hin! Es sprach aber einer: Tu uns doch den Gefallen und komm mit deinen Knechten! 4 Er sprach: Ich will mitkommen! Und er ging mit ihnen. Als sie nun an den Jordan kamen, schnitten sie Holz. 5 Und als einer einen Stamm fällte, fiel das Eisen ins Wasser. Da schrie er und sprach: O weh, mein Herr! Dazu ist es entlehnt! 6 Aber der Mann Gottes sprach: Wohin ist es gefallen? Und als er ihm den Ort zeigte, schnitt er ein Holz ab und warf es dort hinein. Da schwamm das Eisen empor. 7 Und er sprach: Hebe es auf! Da streckte er seine Hand aus und nahm es. 8 Und der König von Syrien führte Krieg wider Israel und beratschlagte sich mit seinen Knechten und sprach: Da und da soll mein Lager sein! 9 Aber der Mann Gottes sandte zum König von Israel und ließ ihm sagen: Hüte dich, an jenem Orte vorbeizugehen; denn die Syrer begeben sich dorthin! 10 Und der König von Israel sandte hin an den Ort, den ihm der Mann Gottes genannt und vor welchem er ihn gewarnt hatte, und er nahm sich daselbst in acht, nicht bloß einmal oder zweimal. 11 Da ward das Herz des Königs von Syrien unruhig darüber, und er berief seine Knechte und sprach zu ihnen: Wollt ihr mir denn nicht sagen, wer von uns es mit dem König von Israel hält? 12 Da sprach einer seiner Knechte: Nicht also, mein Herr und König; sondern Elisa, der Prophet in Israel, verrät dem König von Israel alles, was du in deiner Schlafkammer redest! 13 Er sprach: So geht hin und seht, wo er ist, daß ich ihn greifen lasse. Und sie zeigten es ihm an und sprachen: Siehe, er ist in Dotan! 14 Da sandte er Pferde und Wagen und eine große Macht dorthin. Und sie kamen bei Nacht und umzingelten die Stadt. 15 Als nun der Diener des Mannes Gottes am Morgen früh aufstand und hinausging, siehe, da lag um die Stadt ein Heer mit Pferden und Wagen. Da sprach sein Knecht zu ihm: O weh, mein Herr! was wollen wir nun tun? 16 Er sprach: Fürchte dich nicht! Denn derer, die bei uns sind, sind mehr, als derer, die bei ihnen sind! 17 Und Elisa betete und sprach: HERR, öffne ihm doch die Augen, daß er sehe! Da öffnete der HERR dem Knecht die Augen, daß er sah. Und siehe, da war der Berg voll feuriger Rosse und Wagen rings um Elisa her. 18 Und als sie zu ihm hinkamen, bat Elisa den HERRN und sprach: Schlage doch diese Heiden mit Blindheit! Da schlug er sie mit Blindheit nach dem Worte Elisas. 19 Und Elisa sprach zu ihnen: Das ist nicht der Weg noch die Stadt; folget mir nach, so will ich euch zu dem Manne führen, den ihr suchet! Und er führte sie gen Samaria. 20 Und als sie nach Samaria kamen, sprach Elisa: HERR, öffne diesen die Augen, daß sie sehen! Und der HERR öffnete ihnen die Augen, daß sie sahen. Und siehe, da waren sie mitten in Samaria. 21 Und als der König von Israel sie sah, sprach er zu Elisa: Mein Vater, soll ich sie schlagen? Soll ich sie schlagen? 22 Er sprach: Du sollst sie nicht schlagen! Würdest du die, welche du mit deinem Schwert und mit deinem Bogen gefangen nimmst, schlagen? Setze ihnen Brot und Wasser vor, daß sie essen und trinken und zu ihrem Herrn ziehen! 23 Da ward ein großes Mal zugerichtet. Und als sie gegessen und getrunken hatten, ließ er sie gehen, und sie zogen zu ihrem Herrn. Von da an kamen die Streifscharen der Syrer nicht mehr in das Land Israel. 24 Darnach begab es sich, daß Benhadad, der König von Syrien, sein ganzes Heer versammelte und heraufzog und Samaria belagerte. 25 Da entstand in Samaria eine große Hungersnot; und siehe, sie belagerten die Stadt so lange, bis ein Eselskopf achtzig Silberlinge und ein Viertel Kab Taubenmist fünf Silberlinge galt. 26 Und als der König von Israel auf der Mauer einherging, flehte ihn ein Weib an und sprach: Hilf mir, mein Herr und König! 27 Er aber sprach: Hilft dir der HERR nicht, von woher soll ich dir Hilfe bringen? 28 Von der Tenne oder von der Kelter? Und der König fragte sie: Was willst du? Sie sprach: Dieses Weib sprach zu mir: Gib deinen Sohn her, daß wir ihn heute essen; morgen wollen wir dann meinen Sohn essen! 29 So haben wir meinen Sohn gekocht und ihn gegessen; und am andern Tage sprach ich zu ihr: Gib deinen Sohn her, daß wir ihn essen! Aber sie hat ihren Sohn verborgen. 30 Als der König die Worte des Weibes hörte, zerriß er seine Kleider, während er auf der Mauer einherging. Da sah das Volk, daß er darunter auf seinem Leibe einen Sack trug. 31 Und er sprach: Gott tue mir dies und das, wenn das Haupt Elisas, des Sohnes Saphats, heute auf ihm bleibt! 32 Elisa aber saß in seinem Hause, und die Ältesten saßen bei ihm. Und der König sandte einen Mann vor sich her; aber ehe der Bote zu ihm kam, sprach er zu den Ältesten: Sehet ihr nicht, wie dieser Mördersohn hersendet, um mir den Kopf abzuhauen? Sehet zu, wenn der Bote kommt, verschließet die Tür und drängt ihn mit der Tür hinweg! Höre ich nicht die Fußtritte seines Herrn hinter ihm her? 33 Während er noch mit ihnen redete, siehe, da kam der Bote zu ihm hinab, und er sprach: Siehe, solches Übel kommt vom HERRN, was soll ich noch auf den HERRN warten?

Elisha och den tappade yxan

1 Profetlärjungarna sade till Elisha: "Rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss. 2 Så låt oss gå till Jordan*6:2JordanUnder gammaltestamentlig tid var Jordandalen tätbevuxen (Jer 12:5). och hämta varsin timmerstock därifrån, så kan vi där bygga oss ett annat hus där vi kan vara." Han svarade: "Gå ni." 3 Men en av dem sade: "Jag ber dig: Kom med dina tjänare!" Han svarade: "Ja, jag kommer med." 4 Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd.

5 Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxjärnet*6:5yxjärnetUnder tidig järnålder (800-tal f Kr) var järnredskap fortfarande dyra och värdefulla. i vattnet. Då skrek han till och sade: "O, min herre! Yxan var lånad." 6 Gudsmannen frågade: "Var föll den i?" Han visade honom stället. Elisha högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp. 7 Sedan sade han: "Ta nu upp det." Då räckte mannen ut handen och tog det.

Kriget med arameerna

8 Arams kung låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: "På den och den platsen ska jag slå läger", 9 sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: "Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där." 10 Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angett för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.

11 Kungen av Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?" 12 Då svarade en av hans tjänare: "Så är det inte, min herre kung. Men Elisha, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare." 13 Han sade: "Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom." Man berättade då för honom att han var i Dotan*6:13DotanStad ca 1,5 mil norr om Samaria med goda betesmarker (1 Mos 37:17).. 14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom på natten och omringade staden.

15 När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: "O, min herre, vad ska vi ta oss till?" 16 *2 Krön 32:7, Rom 8:31, 1 Joh 4:4. Han svarade: "Var inte rädd! De som är med oss är fler än de som är med dem." 17 *1 Mos 32:1f, 2 Kung 2:11f, 13:14, Ps 34:8, 68:18. Och Elisha bad: "Herre, öppna hans ögon så att han ser." Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.

18 *1 Mos 19:11. När arameerna drog ner mot honom bad Elisha till Herren och sade: "Slå detta folk med blindhet." Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisha hade bett. 19 Elisha sade då till dem: "Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så ska jag föra er till den man som ni letar efter." Och han förde dem till Samaria.

20 Men när de kom till Samaria, sade Elisha: "Herre, öppna deras ögon så att de ser." Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. 21 När Israels kung såg dem, sade han till Elisha: "Ska jag hugga ner dem, min fader? Ska jag hugga ner dem?" 22 *Ords 25:21, Rom 12:20. Han svarade honom: "Du ska inte hugga ner dem. Hugger du ner dem du har tillfångatagit med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka*6:22äta och drickaFörknippades med fredsfördrag (jfr 1 Mos 26:30, 31:46). och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen." 23 Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.

Samaria belägras

24 Därefter samlade Arams kung Ben-Hadad hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. 25 Det blev svår svält i Samaria. De belägrade det ända tills ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver*6:25åttio siklar silverDrygt 800 gram, flera årslöner. och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver*6:25en fjärdedels kab … fem siklar silverEn tredjedels liter kostade 50 gram silver, flera månadslöner..

26 Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: "Min herre och kung, hjälp mig!" 27 Han svarade: "Hjälper inte Herren dig, varifrån ska då jag få hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?" 28 *3 Mos 26:29, 5 Mos 28:57, Klag 4:10. Och kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Kvinnan där sade till mig: Ta hit din son, så äter vi honom i dag och min son i morgon. 29 Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Ta nu hit din son, så äter vi honom. Men då gömde hon sin son." 30 *1 Kung 21:27. När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen. 31 *1 Kung 19:2. Och han sade: "Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om Elishas, Shafats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag."

32 *1 Kung 19:10, 14, 21:10, 13, 19. Elisha satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram sade Elisha till de äldste: "Ser ni hur den mördarsonen skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger dörren och spärrar vägen för honom med den när sändebudet kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom." 33 *1 Kung 21:19. Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: "Detta onda är från Herren. Varför skulle jag hoppas mer på Herren?"