Psaltaren 57

Bön och lovsång i nöden

1 *1 Sam 22:1, 24:4f, Ps 142:1. För körledaren, "Fördärva inte*57:1"Fördärva inte"Troligen namn på en melodi (även i Ps 58, 59, 75). ". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan*57:1när han hade flytt undan Saul och var i grottanSe 1 Sam 22:1 och Ps 142..

2 *Ps 17:8, 36:8, 91:4. Förbarma dig, Gud,

förbarma dig över mig!

Till dig flyr min själ,

i dina vingars skugga

tar jag min tillflykt

tills faran är över.

3 *1 Sam 24:16, Ps 138:8. Jag ropar till Gud, den Högste,

till Gud, som fullbordar

sitt verk för mig.

4 *Ps 40:12, 43:3, 108:5. Han sänder sin hjälp från himlen

och frälser mig

när mina förföljare hånar mig.*57:4när mina förföljare hånar migAnnan översättning (så Septuaginta): "och vanärar mina förföljare".

Sela

Gud sänder sin nåd

och sin sanning.

5 *Ps 35:7, 55:22, 58:7, 59:8, Ords 30:14. Min själ är omgiven av lejon,

jag ligger bland människoätare

med tänder*57:5människoätare med tänderAnnan översättning: "eldsprutare, människor med tänder". som spjut och pilar

och tungor som skarpa svärd.

6 Visa din höghet över himlen, Gud,

och din härlighet över hela jorden!

7 *Ps 7:16, 9:16, 10:9, 31:5, 35:7, 140:6, Ords 26:27, 28:10, Pred 10:8. De lägger nät för mina fötter,

min själ är nerböjd.

De gräver en grop för mig,

men de faller själva däri.

Sela

8 *Ps 108:2f, 112:7f. Mitt hjärta är frimodigt, Gud,*57:8fStycket i vers 8-12 är närmast identiskt med Ps 108:2-6. De kan ha bevarats i två separata samlingar (42-72, 107-150) som sedan sammanförts.

mitt hjärta är frimodigt.*57:8 frimodigtAnnan översättning: "redo".

Jag vill sjunga och spela.

9 *Ps 30:13. Vakna, min ära*57:9 min äraOfta uppfattat som liktydigt med "min själ". Kan också syfta på Herren själv som den troendes ära.,

vakna, lyra och harpa!

Jag vill väcka morgonrodnaden.

10 *Ps 18:50. Jag vill tacka dig bland folken,

Herre,

lovsjunga dig bland folkslagen,

11 *Ps 36:6. för din nåd är stor

och når till himlen,

din sanning ända till skyarna.

12 Visa din höghet över himlen, Gud,

och din härlighet över hela jorden!

Al la ĥorestro. Por Al-taŝĥet. Verko de David, kiam li forkuris de Saul en la kavernon.

1 Korfavoru min, ho Dio, korfavoru min;

Ĉar ĉe Vi rifuĝas mia animo,

Kaj sub la ombro de Viaj flugiloj mi min kaŝas,

Ĝis pasos la mizeroj.

2 Mi vokas al Dio Plejalta,

Al Dio, kiu decidas pri mi.

3 Li sendu el la ĉielo kaj helpu min,

Li, kiu hontigas miajn persekutanton; Sela.

Dio sendu Sian favoron kaj Sian veron.

4 Mia animo estas inter leonoj;

Mi kuŝas inter homidoj avidaj, kies dentoj estas ponardegoj kaj sagoj,

Kaj kies lango estas akra glavo.

5 Altiĝu super la ĉielo, ho Dio;

Via gloro estu super la tuta tero.

6 Reton ili metis antaŭ miaj piedoj;

Ili premis mian animon;

Ili fosis antaŭ mi foson,

Sed ili mem falis en ĝin. Sela.

7 Fortika estas mia koro, ho Dio, fortika estas mia koro;

Mi kantos kaj gloros.

8 Vekiĝu, mia honoro, vekiĝu, psaltero kaj harpo;

Mi vekos la matenan ĉielruĝon.

9 Mi gloros Vin, ho mia Sinjoro, inter la popoloj;

Mi prikantos Vin inter la gentoj.

10 Ĉar granda ĝis la ĉielo estas Via boneco,

Kaj ĝis la nuboj estas Via vero.

11 Altiĝu super la ĉielo, ho Dio;

Via gloro estu super la tuta tero.