Första Krönikeboken 17

Guds löfte till David

1 *2 Sam 7:1f. När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan:*17:1profeten NatanBetyder "gett", Davids hovprofet (kap 12, 1 Kung 1:8f) som troligen skrev 2 Sam. "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält." 2 Natan sade till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig."

3 Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade: 4 "Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. 5 Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. 6 Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?

7 *1 Sam 16:11f, 2 Sam 5:2, Ps 78:70f. Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. 8 Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. 9 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem så att de får bo kvar där utan att oroas mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr, 10 under tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.

Och jag förkunnar för dig att Herren ska bygga ett hus*17:10bygga ett husOrdet används även om en släkt eller kungadynasti. åt dig. 11 *2 Sam 7:12f, 1 Kung 5:5, 6:1, 1 Krön 28:6f. När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling*17:11favkomlingProfetia om både Salomo (22:5f) och Messias, Davids Son (Matt 1:1, Luk 1:32)., en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. 12 *1 Kung 5:5, 6:1, 1 Krön 28:6f, Ps 89:4f, 132:13. Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13 *1 Sam 15:26, 1 Krön 10:14, Ps 89:27, Hebr 1:5. Jag ska vara hans far, och han ska vara min son. Min nåd ska inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig.*17:13 Citeras i Hebr 1:5 som profetia om Kristus.14 *Luk 1:32f. Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt."

15 Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.

Davids tackbön

16 *2 Sam 7:18f. Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit? 17 Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre Gud.

18 Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19 Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. 20 *5 Mos 3:24, 4:7, 32f, 1 Kung 8:23, Ps 86:8, Jes 37:16, Dan 3:29, Hos 13:4.Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron. 21 *5 Mos 4:7f. Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten? 22 Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.

23 Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har sagt. 24 Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. 25 För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. 26 Och nu, Herre: du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda. 27 *2 Sam 7:29, Ps 41:13. Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt."

1 Now it came to pass, as David sat in his house, that David said to Nathan the prophet, Lo, I dwell in an house of cedars, but the ark of the covenant of the LORD remaineth under curtains. 2 Then Nathan said unto David, Do all that is in thine heart; for God is with thee.

3 And it came to pass the same night, that the word of God came to Nathan, saying, 4 Go and tell David my servant, Thus saith the LORD, Thou shalt not build me an house to dwell in: 5 For I have not dwelt in an house since the day that I brought up Israel unto this day; but have gone from tent to tent, and from one tabernacle to another.*17.5 have gone: Heb. have been 6 Wheresoever I have walked with all Israel, spake I a word to any of the judges of Israel, whom I commanded to feed my people, saying, Why have ye not built me an house of cedars? 7 Now therefore thus shalt thou say unto my servant David, Thus saith the LORD of hosts, I took thee from the sheepcote, even from following the sheep, that thou shouldest be ruler over my people Israel:*17.7 from following: Heb. from after 8 And I have been with thee whithersoever thou hast walked, and have cut off all thine enemies from before thee, and have made thee a name like the name of the great men that are in the earth. 9 Also I will ordain a place for my people Israel, and will plant them, and they shall dwell in their place, and shall be moved no more; neither shall the children of wickedness waste them any more, as at the beginning, 10 And since the time that I commanded judges to be over my people Israel. Moreover I will subdue all thine enemies. Furthermore I tell thee that the LORD will build thee an house.

11 And it shall come to pass, when thy days be expired that thou must go to be with thy fathers, that I will raise up thy seed after thee, which shall be of thy sons; and I will establish his kingdom. 12 He shall build me an house, and I will stablish his throne for ever. 13 I will be his father, and he shall be my son: and I will not take my mercy away from him, as I took it from him that was before thee: 14 But I will settle him in mine house and in my kingdom for ever: and his throne shall be established for evermore. 15 According to all these words, and according to all this vision, so did Nathan speak unto David.

16 And David the king came and sat before the LORD, and said, Who am I, O LORD God, and what is mine house, that thou hast brought me hitherto? 17 And yet this was a small thing in thine eyes, O God; for thou hast also spoken of thy servant’s house for a great while to come, and hast regarded me according to the estate of a man of high degree, O LORD God. 18 What can David speak more to thee for the honour of thy servant? for thou knowest thy servant. 19 O LORD, for thy servant’s sake, and according to thine own heart, hast thou done all this greatness, in making known all these great things.*17.19 great…: Heb. greatnesses 20 O LORD, there is none like thee, neither is there any God beside thee, according to all that we have heard with our ears. 21 And what one nation in the earth is like thy people Israel, whom God went to redeem to be his own people, to make thee a name of greatness and terribleness, by driving out nations from before thy people, whom thou hast redeemed out of Egypt? 22 For thy people Israel didst thou make thine own people for ever; and thou, LORD, becamest their God. 23 Therefore now, LORD, let the thing that thou hast spoken concerning thy servant and concerning his house be established for ever, and do as thou hast said. 24 Let it even be established, that thy name may be magnified for ever, saying, The LORD of hosts is the God of Israel, even a God to Israel: and let the house of David thy servant be established before thee. 25 For thou, O my God, hast told thy servant that thou wilt build him an house: therefore thy servant hath found in his heart to pray before thee.*17.25 hast…: Heb. hast revealed the ear of thy servant 26 And now, LORD, thou art God, and hast promised this goodness unto thy servant: 27 Now therefore let it please thee to bless the house of thy servant, that it may be before thee for ever: for thou blessest, O LORD, and it shall be blessed for ever.*17.27 let…: or, it hath pleased thee