Andra Moseboken 4

Mose får makt att göra under

1 Mose svarade: "Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?" 2 Då sade Herren till honom: "Vad har du i handen?" 3 Han svarade: "En stav." Han sade: "Kasta den på marken!" När han kastade den på marken förvandlades den till en orm,*4:3stav … ormStaven var faraos maktattribut, och hans krona pryddes av en kobra. och Mose flydde för den. 4 Men Herren sade till Mose: "Räck ut handen och ta den i stjärten." Då räckte han ut handen och grep ormen, och den blev åter en stav i hans hand. 5 Herren sade: "Så ska de tro att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig."

6 Herren sade sedan till honom: "Stick in handen i din famn!" Han gjorde så, och när han drog ut den var handen vit som snö av spetälska. 7 Sedan sade Gud: "Stick tillbaka handen in i din famn!" Mose gjorde så, och när han drog ut den liknade den resten av hans kropp igen. 8 Och Herren sade: "Om de inte tror dig eller lyssnar till det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. 9 Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, ta då lite av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Då ska vattnet som du tog ur floden förvandlas till blod på torra marken."

10 *2 Mos 6:12, 30, Jer 1:6. Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen ordets man, varken förr eller nu när du talat till din tjänare. Jag är trög i talet och har en trög tunga." 11 *Hes 3:26f.Herren sade till honom: "Vem har gett människan munnen? Vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 12 *Matt 10:19f, Mark 13:11, Luk 12:11f, 21:14f. Gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga."

13 Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill." 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han kan tala. Och se, han är på väg ut för att möta dig, och när han får se dig ska han bli glad i sitt hjärta. 15 *2 Mos 7:1f. Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag ska vara med din mun och hans mun, och jag ska lära er vad ni ska göra. 16 Han ska tala i ditt ställe till folket. Han ska vara som din mun, och du ska vara som hans Gud.*4:16mun … GudAron skulle tala för Mose liksom profeterna talade för Gud (jfr 7:1).17 Och du ska ta den här staven i handen. Med den ska du göra dina tecken."

Mose återvänder till Egypten

18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: "Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än." Jetro sade till Mose: "Gå i frid!" 19 *Matt 2:20. Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: "Bege dig tillbaka till Egypten, för alla som ville ta ditt liv är döda." 20 *2 Mos 2:21f. Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och återvände till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

21 *2 Mos 7:3, 13, 22, 8:15, 19, 32, 9:7, 12, 34, 10:1, 20, 27, 14:4, 17, Rom 9:18.Herren sade till Mose: "När du kommer tillbaka till Egypten, se då till att du gör alla de under som jag gett dig makt att utföra inför farao. Men jag ska göra hans hjärta hårt så att han inte släpper folket. 22 *Matt 2:15. Du ska säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, 23 *2 Mos 11:4f, 12:29. och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.*4:23hålla gudstjänst åt migAnnan översättning: "tjäna mig" (i stället för farao, jfr 1:11f). Men du vägrade att släppa honom, och därför ska jag döda din förstfödde son."

24 *5 Mos 32:39. Under resan hände det vid en viloplats att Herren kom emot Mose och ville döda honom.*4:24ville döda honomKanske eftersom sonen inte var omskuren (jfr 1 Mos 17:14).25 *1 Mos 17:14, Jos 5:2f. Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, och hon rörde vid Moses fötter med den och sade: "Du är en blodsbrudgum för mig." 26 Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade "blodsbrudgum".

27 *2 Mos 3:1. Och Herren sade till Aron: "Gå och möt Mose ute i öknen!" Han gav sig i väg och mötte Mose vid Guds berg, och han kysste honom. 28 Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade sagt när han sände honom och om alla tecken han befallt honom att göra.

29 Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste bland Israels barn. 30 Och Aron talade om allt som Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon. 31 *2 Mos 3:16, 18. Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.

1 And Moses answered and said, But, behold, they will not believe me, nor hearken unto my voice: for they will say, The LORD hath not appeared unto thee. 2 And the LORD said unto him, What is that in thine hand? And he said, A rod. 3 And he said, Cast it on the ground. And he cast it on the ground, and it became a serpent; and Moses fled from before it. 4 And the LORD said unto Moses, Put forth thine hand, and take it by the tail. And he put forth his hand, and caught it, and it became a rod in his hand: 5 That they may believe that the LORD God of their fathers, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob, hath appeared unto thee.

6 And the LORD said furthermore unto him, Put now thine hand into thy bosom. And he put his hand into his bosom: and when he took it out, behold, his hand was leprous as snow. 7 And he said, Put thine hand into thy bosom again. And he put his hand into his bosom again; and plucked it out of his bosom, and, behold, it was turned again as his other flesh. 8 And it shall come to pass, if they will not believe thee, neither hearken to the voice of the first sign, that they will believe the voice of the latter sign. 9 And it shall come to pass, if they will not believe also these two signs, neither hearken unto thy voice, that thou shalt take of the water of the river, and pour it upon the dry land: and the water which thou takest out of the river shall become blood upon the dry land.*4.9 shall become: Heb. shall be and shall be

10 And Moses said unto the LORD, O my Lord, I am not eloquent, neither heretofore, nor since thou hast spoken unto thy servant: but I am slow of speech, and of a slow tongue.*4.10 eloquent: Heb. a man of words*4.10 heretofore: Heb. since yesterday, nor since the third day 11 And the LORD said unto him, Who hath made man’s mouth? or who maketh the dumb, or deaf, or the seeing, or the blind? have not I the LORD? 12 Now therefore go, and I will be with thy mouth, and teach thee what thou shalt say. 13 And he said, O my Lord, send, I pray thee, by the hand of him whom thou wilt send.*4.13 wilt: or, shouldest 14 And the anger of the LORD was kindled against Moses, and he said, Is not Aaron the Levite thy brother? I know that he can speak well. And also, behold, he cometh forth to meet thee: and when he seeth thee, he will be glad in his heart. 15 And thou shalt speak unto him, and put words in his mouth: and I will be with thy mouth, and with his mouth, and will teach you what ye shall do. 16 And he shall be thy spokesman unto the people: and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and thou shalt be to him instead of God. 17 And thou shalt take this rod in thine hand, wherewith thou shalt do signs.

18 And Moses went and returned to Jethro his father in law, and said unto him, Let me go, I pray thee, and return unto my brethren which are in Egypt, and see whether they be yet alive. And Jethro said to Moses, Go in peace.*4.18 Jethro: Heb. Jether 19 And the LORD said unto Moses in Midian, Go, return into Egypt: for all the men are dead which sought thy life. 20 And Moses took his wife and his sons, and set them upon an ass, and he returned to the land of Egypt: and Moses took the rod of God in his hand. 21 And the LORD said unto Moses, When thou goest to return into Egypt, see that thou do all those wonders before Pharaoh, which I have put in thine hand: but I will harden his heart, that he shall not let the people go. 22 And thou shalt say unto Pharaoh, Thus saith the LORD, Israel is my son, even my firstborn: 23 And I say unto thee, Let my son go, that he may serve me: and if thou refuse to let him go, behold, I will slay thy son, even thy firstborn.

24 And it came to pass by the way in the inn, that the LORD met him, and sought to kill him. 25 Then Zipporah took a sharp stone, and cut off the foreskin of her son, and cast it at his feet, and said, Surely a bloody husband art thou to me.*4.25 sharp…: or, knife*4.25 cast…: Heb. made it touch 26 So he let him go: then she said, A bloody husband thou art, because of the circumcision.

27 And the LORD said to Aaron, Go into the wilderness to meet Moses. And he went, and met him in the mount of God, and kissed him. 28 And Moses told Aaron all the words of the LORD who had sent him, and all the signs which he had commanded him.

29 And Moses and Aaron went and gathered together all the elders of the children of Israel: 30 And Aaron spake all the words which the LORD had spoken unto Moses, and did the signs in the sight of the people. 31 And the people believed: and when they heard that the LORD had visited the children of Israel, and that he had looked upon their affliction, then they bowed their heads and worshipped.