1 Men Jona tog mycket illa vid sig och blev arg. 2 *2 Mos 34:6f, 4 Mos 14:18, 1 Sam 15:29, Neh 9:17, Ps 86:5, 15, 103:8, 145:8, Joel 2:13, Nah 1:3. Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshish. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda. 3 *1 Kung 19:4, Job 7:16, 10:1. Ta nu mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva." 4 Men Herren sade: "Har du rätt att vara arg?"

5 Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. 6 Och Herren Gud lät en ricinbuske*4:6ricinbuskeAnnan översättning (så Septuaginta): "kurbits", en snabbväxande klätterranka. växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.

7 Men dagen därpå, när gryningen kom, sände Gud maskar som angrep ricinbusken så att den vissnade ner. 8 *Ps 121:6, Jes 49:10. När sedan solen gick upp sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: "Jag vill hellre dö än leva."

9 Men Gud sade till Jona: "Har du rätt att vara arg över ricinbusken?" Han svarade: "Jag har rätt att vara så arg att jag kan dö." 10 Då sade Herren: "Du bryr dig om ricinbusken, som du inte har lagt någon möda på och inte har odlat, som kom till på en natt och försvann efter en natt. 11 *Ps 36:7, Jona 3:10. Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?"

1 But it displeased Jonah exceedingly, and he was very angry. 2 And he prayed unto the LORD, and said, I pray thee, O LORD, was not this my saying, when I was yet in my country? Therefore I fled before unto Tarshish: for I knew that thou art a gracious God, and merciful, slow to anger, and of great kindness, and repentest thee of the evil. 3 Therefore now, O LORD, take, I beseech thee, my life from me; for it is better for me to die than to live.

4 Then said the LORD, Doest thou well to be angry?*4.4 Doest…: or, Art thou greatly angry?

5 So Jonah went out of the city, and sat on the east side of the city, and there made him a booth, and sat under it in the shadow, till he might see what would become of the city. 6 And the LORD God prepared a gourd, and made it to come up over Jonah, that it might be a shadow over his head, to deliver him from his grief. So Jonah was exceeding glad of the gourd.*4.6 gourd: or, palmcrist: Heb. Kikajon*4.6 was…: Heb. rejoiced with great joy 7 But God prepared a worm when the morning rose the next day, and it smote the gourd that it withered. 8 And it came to pass, when the sun did arise, that God prepared a vehement east wind; and the sun beat upon the head of Jonah, that he fainted, and wished in himself to die, and said, It is better for me to die than to live.*4.8 vehement: or, silent 9 And God said to Jonah, Doest thou well to be angry for the gourd? And he said, I do well to be angry, even unto death.*4.9 Doest…: or, Art thou greatly angry?*4.9 I do well…: or, I am greatly angry 10 Then said the LORD, Thou hast had pity on the gourd, for the which thou hast not laboured, neither madest it grow; which came up in a night, and perished in a night:*4.10 had pity: or, spared*4.10 came…: Heb. was the son of the night 11 And should not I spare Nineveh, that great city, wherein are more than sixscore thousand persons that cannot discern between their right hand and their left hand; and also much cattle?