1 Om jag talar

både människors

och änglars språk

men inte har kärlek,

är jag bara ekande brons

eller en skrällande cymbal.

2 * Och om jag har profetisk gåva

och vet alla hemligheter

och har all kunskap,

och om jag har all tro

så att jag kan flytta berg

men inte har kärlek,

så är jag ingenting.

3 Och om jag delar ut

allt jag äger

och om jag offrar min kropp

till att brännas*

men inte har kärlek,

så vinner jag ingenting.

4 * Kärleken är tålig och mild.

Kärleken avundas inte,

den skryter inte,

den är inte uppblåst.

5 * Den beter sig inte illa,

den söker inte sitt,

den brusar inte upp,

den tänker inte på* det onda.

6 * Den gläder sig inte

över orätten

men gläds med sanningen.

7 * Allt bär den, allt tror den,

allt hoppas den,

allt uthärdar den.

8 Kärleken upphör aldrig.

Men profetiorna ska försvinna,

tungomålen ska tystna

och kunskapen försvinna.

9 Vi förstår bara till en del

och profeterar till en del,

10 men när det fullkomliga kommer

ska det som är till en del

försvinna.

11 När jag var barn

talade jag som ett barn,

tänkte som ett barn

och förstod som ett barn.

Men sedan jag blivit vuxen

har jag lagt bort det barnsliga.

12 * Nu ser vi en gåtfull spegelbild*,

men då ska vi se

ansikte mot ansikte.

Nu förstår jag bara till en del,

men då ska jag

känna fullkomligt,

så som jag själv blivit

fullkomligt känd.

13 * Så består nu tro, hopp och kärlek,

dessa tre,

och störst av dem är kärleken.