1 Ve de trygga på Sion,

de självsäkra på Samarias berg,

de förnämsta i det främsta folket

som Israels hus vänder sig till!

2 * Dra bort till Kalne och se efter,

gå därifrån till Stora Hamat

och sedan ner till filisteernas Gat.

Är de bättre än rikena här,

eller är deras område

större än ert område?

3 * Ni skjuter ifrån er den onda dagen

men låter våldet härska hos er.

4 * Ni vilar på divaner av elfenben

och latar er* på era bäddar.

Ni äter lamm ur hjorden

och kalvar från gödstallet.

5 * Ni skrålar till harpans ljud

och tänker ut nya musikinstrument

som David.

6 Ni dricker vin ur stora skålar*

och smörjer er med

de finaste oljorna,

men bekymrar er inte

om Josefs skada.

7 Därför ska de nu vara först

att föras bort i fångenskap.

Då är det slut med skrålet

från dem som latade sig.

8 * Herren Gud

har svurit vid sig själv,

säger Herren Gud Sebaot:

Jag avskyr Jakobs stolthet

och hatar hans borgar.

Jag ska utlämna staden

med allt som finns i den.

9 Och det ska ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, ska de alla dö. 10 * När en släkting och likbrännare* vill ta ut benen ur huset och ropar till den som är inne i huset: "Har du någon mer där?" och han svarar: "Ingen", så ska han säga: "Tyst! Herrens namn får inte nämnas*."

11 För se, på Herrens befallning

ska det stora huset slås i stycken

och det lilla huset i spillror.

12 * Springer hästar på klippor

eller plöjer man där med oxar?

Men ni har förvandlat rätten

till gift

och rättfärdighetens frukt

till malört.

13 * Ni gläder er över Lo-Debar

och säger:

"Har vi inte intagit Karnajim*

med vår egen kraft?"

14 * För se, ni av Israels hus, jag ska uppväcka ett folk mot er, säger Herren Gud Sebaot. Och de ska ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan*.