1 * Min vän har gått ner

till sin lustgård,

till de doftande blomstersängarna,

för att valla sin hjord

i lustgårdarna

och plocka liljor.

2 * Jag är min väns och min vän är min,

där han vallar sin hjord bland liljor.

3 * Vacker som Tirsa* är du,

min älskade,

ljuvlig som Jerusalem,

överväldigande som en här

under fanor.

4 * Vänd bort dina ögon ifrån mig,

de har kuvat mig.

Ditt hår är som en hjord av getter

som strömmar ner för Gilead.

5 Dina tänder

är som en flock tackor

som kommer upp ur badet,

där alla har tvillingar

och ingen är utan lamm.

6 Din kind är som

en granatäppelskiva

bakom din slöja.

7 Sextio är drottningarna,

åttio bihustrurna

och de unga kvinnorna oräkneliga –

8 * men hon är den enda,

min duva, min fullkomliga,

den enda för sin mor,

älskad av den som fött henne.

Flickorna ser henne

och prisar henne lycklig,

drottningar och bihustrur

lovordar henne.

9 Vem är hon som blickar fram

likt morgonrodnaden –

skön som månen,

strålande som solen,

överväldigande som en här

under fanor?

10 * Jag gick ner till valnötslunden

för att se på grönskan i dalen,

för att se om vinstocken

skjutit skott

och granatäppelträden gått i blom.

11 Utan att jag märkte det

hade min längtan satt mig

vid mitt furstefolks* vagnar.

12 Vänd om, vänd om, Shulamit*,

vänd om, vänd om

så att vi får se dig!