1 * Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död. 2 * Han sade:

Herren kom från Sinai,

han gick upp över dem från Seir.

Han strålade fram från berget Paran,

ur skaran av mångtusen heliga.

På hans högra sida

brann i eld en lag för dem.

3 I sanning älskar han folken.

Alla hans heliga är i din hand.

De faller ner vid din fot,

de tar emot av dina ord.

4 Mose gav oss en lag,

en arvedel för Jakobs församling.

5 Han blev kung i Jeshurun

när folkets huvudmän samlades,

Israels alla stammar.

6 Låt Ruben leva och inte dö.

Men hans män blir en liten skara.

7 Detta sade han om Juda:

Hör, o Herre, Juda röst,

låt honom komma till sitt folk.

Med sina händer strider han

för dem.

Bli hans hjälp mot hans fiender.

8 * Om Levi sade han:

Dina tummim* och dina urim*

tillhör din trogne

som du prövade i Massa,

som du kämpade med

vid Meribas vatten,

9 * han som sade om sin far och sin mor:

’Jag ser dem inte’,

som inte ville kännas vid

sina bröder*

eller veta av sina barn,

för de tog vara på ditt ord

och höll ditt förbund.

10 De ska lära Jakob dina förordningar

och Israel din lag.

De ska bära fram rökelse

för din näsa*

och heloffer på ditt altare.

11 Välsigna, o Herre, hans kraft,

låt hans händers verk behaga dig.

Krossa höfterna

på hans motståndare

så att hans fiender

inte kan resa sig.

12 Om Benjamin sade han:

Herrens älskade

ska bo i trygghet hos honom

som alltid skyddar honom.

Mellan hans höjder ska han bo.

13 Om Josef sade han:

Må hans land

bli välsignat av Herren

med himlens ädlaste gåvor,

med dagg,

med gåvor från djupet

som ligger där nere,

14 med solens finaste skördar

och månvarvens finaste frukter,

15 med de uråldriga bergens

yppersta skatter

och de eviga höjdernas

finaste frukt,

16 * med jordens finaste frukt

och all dess fullhet,

med nåd från honom

som bodde i busken*.

Låt detta komma

över Josefs huvud,

över hjässan på fursten

bland bröder.

17 * Härlig är den förstfödde

bland hans tjurar,

som vildoxens är hans horn.

Med dem stångar han folken,

också dem som bor

vid jordens ändar.

Sådana är Efraims tiotusenden,

sådana Manasses tusenden.

18 Om Sebulon sade han:

Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,

och du Isaskar i dina tält.

19 De bjuder in folk till sitt berg,

där offrar de rätta offer,

för de suger till sig havens rikedom

och skatter dolda i sanden.

20 Om Gad sade han:

Lovad är han

som gav rymligt land åt Gad!

Han bor som en lejonhona

och krossar både arm och hjässa.

21 * Han utsåg den bästa delen

åt sig själv,

för där var hans

härskarlott förvarad.

När folkets huvudmän

kom samman,

utförde han Herrens rätt

och hans domar med Israel.

22 Om Dan sade han:

Dan är ett ungt lejon

som rusar ner från Bashan.*

23 Om Naftali sade han:

Naftali har fått riklig nåd

och full välsignelse av Herren.

Väster och söder

ska du ta i besittning.

24 Om Asher sade han:

Välsignad bland söner

är Asher.

Må han bli älskad av sina bröder

och doppa sin fot i olja.

25 Av järn och koppar

ska dina reglar vara,

och som dina dagar din kraft.

26 Ingen är som Jeshuruns Gud,

han som far fram på himlen

till din hjälp,

på skyarna i sitt majestät.

27 * En tillflykt är han, urtidens Gud,

och här nere råder

hans eviga armar.

Han ska jaga fienderna framför dig

och säga: Förgör dem!

28 * Så ska Israel bo i trygghet,

Jakobs källa lämnas ifred

i ett land med säd och vin,

under en himmel

som dryper av dagg.

29 Salig är du, Israel.

Vem är som du?

Du är ett folk

som har sin räddning i Herren.

Han är din skyddande sköld,

ditt ärorika svärd.

Dina fiender ska krypa för dig,

och du ska gå fram

över deras höjder.