Människornas ondska växer
1 När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2 såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. 3 Då sade Herren: "Min Ande ska inte bli kvar i6:3bli kvar iAnnan översättning: "kämpa med". människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött6:3på grund av deras förvillelse. De är köttAndra handskrifter (Septuaginta): "eftersom de är kött". och deras tid ska vara hundratjugo år6:3hundratjugo årAntingen tiden fram till floden, eller den framtida människans livslängd. En vishetstext från syriska Emar (1200-tal f Kr) talar om 120 år som människolivets övre gräns.."
4 4 Mos 13:34.Vid denna tid, då Guds söner6:4Guds sönerUttrycket används om änglar (Job 1:6, 38:7, Ps 89:7) men även om människor som är trogna Herren (5 Mos 14:1, Matt 5:9, Luk 20:36, Rom 8:14f). gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna6:4våldsverkarnaHebr. nefilím, ordagrant: "de fallna". Septuaginta: "jättarna" (jfr 4 Mos 13:34). på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.
5 1 Mos 8:21, Matt 15:19, Tit 3:3.Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: "Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem."
8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.
9 Hebr 11:7, 2 Petr 2:5.Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.