1 * Ve dig, du blodstad,

full av lögn, fylld av våld,

du som aldrig slutar plundra!

2 * Hör, piskor smäller!

Hör, vagnshjul dånar!

Hästar jagar fram,

vagnar rullar i väg.

3 Ryttare stormar fram,

svärden ljungar

och spjuten blixtrar.

Slagna i mängd och högar av lik,

det är ingen ände på döda,

man stupar över döda kroppar.

4 Allt sker för hennes stora otukt,

den vackra horan*,

häxkonsternas mästarinna,

hon som sålde folken

genom sin otukt

och folkstammar

genom sina häxkonster.

5 * Se, jag ska vända mig mot dig,

säger Herren Sebaot.

Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp

över ditt ansikte

och låta folken se din nakenhet

och kungariken din skam.

6 Jag ska kasta vidriga ting över dig,

låta dig bli föraktad

och göra dig till åtlöje.

7 Och det ska ske

att var och en som ser dig

ska fly från dig och säga:

"Nineve är ödelagt,

vem har medlidande

med henne?"

Var kan jag finna tröstare åt dig?

8 * Är du bättre än No-Amon*

som tronade

vid Nilens strömmar?

Vatten omgav henne,

hon hade havet till vall

och vatten till mur.

9 * Nubien och Egypten

var hennes oändliga styrka,

Put* och Libyen var hennes hjälp.

10 Också hon fördes bort

i landsflykt och fångenskap,

även hennes barn blev krossade

i alla gathörn.

Man kastade lott

om hennes ärade män,

och alla hennes stormän

fängslades med kedjor.

11 * Också du ska bli drucken

och gömma dig,

också du ska söka skydd

mot fienden.

12 Alla dina fästen liknar fikonträd*

med mogen frukt.

När man skakar dem

faller fikonen i munnen

på den som vill äta.

13 * Se, ditt krigsfolk

är som kvinnor.

Ditt lands portar står vidöppna

för dina fiender.

Eld förtär dina bommar.

14 Ös upp vatten åt dig för belägringen

och förstärk dina fästen.

Stig ner i leran

och trampa i murbruket.

Gör tegelformen stark.

15 * Där ska elden förtära dig

och svärdet utrota dig,

det ska sluka dig som gräsmaskar*,

även om du är talrik

som gräsmaskar

och förökar dig som gräshoppor.

16 Du har fler köpmän

än himlens stjärnor,

men som gräsmaskar plundrar de

och flyger sedan bort.

17 Dina furstar är som gräshoppor,

dina befälhavare

som gräshoppssvärmar.

De stannar inom murarna

när dagen är kall,

men när solen kommer fram

flyr de bort,

och sedan vet ingen var de är.

18 * Dina herdar har somnat,

du Assurs kung*,

dina förnäma män ligger i ro.

Ditt folk är skingrat

uppe på bergen,

och ingen samlar ihop det.

19 * Det finns ingen läkedom

för din skada,

ditt sår är obotligt.

Alla som hör vad som hänt dig

klappar i händerna över dig,

för vem har inte drabbats

av din ständiga ondska?*