1 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót*.

2 Herre, jag har hört

budskapet om dig och jag bävar.

Herre, ge liv åt ditt verk

i våra dagar,

låt det bli känt i vår tid.

Tänk i din vrede

på att förbarma dig.

3 * Gud kommer från Teman,

den Helige från berget Paran*. Sela

Hans härlighet täcker himlen,

hans lov fyller jorden.

4 * Hans glans är som ljuset,

strålar går ut från hans hand,

där är hans styrka dold.

5 * Framför honom går pest,

och brinnande feber*

följer i hans spår.

6 * Han träder fram och jorden skakar,

folken bävar för hans blick.

Urgamla berg splittras,

eviga höjder sjunker ner.

Hans vägar är eviga.

7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,

tältdukarna i Midjans land darrar.

8 * Vredgas Herren på floderna?

Brinner din vrede mot strömmarna

eller din harm mot havet,

när du far fram med dina hästar,

med dina segervagnar?

9 * Blottad och bar är din båge,

som edsvurna pilar är ditt ord.

Sela

Du låter floder klyva jorden.

10 * Bergen ser dig och bävar,

störtregn forsar ner,

djupet höjer sin röst,

det lyfter sina händer mot höjden.

11 * Sol och måne står still i sin boning

vid skenet av dina pilar

som flyger,

vid glansen

av ditt blixtrande spjut.

12 I raseri går du fram över jorden,

i vrede trampar du ner

hednafolken.

13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,

för att frälsa din smorde.

Du krossar taket

på den gudlöses hus,

du bryter ner det

från tinnarna till grunden. Sela

14 Med hans egna spjut

genomborrar du huvudet

på hans krigare,

när de stormar fram

för att fördriva mig.

Deras glädje är att sluka

den svage i hemlighet.

15 * Du far fram med dina hästar

genom havet,

genom väldiga vattens svall.

16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,

vid dånet skälver mina läppar.

Röta tränger in i benen i min kropp.

Jag darrar där jag står,

för jag måste stilla vänta

på olyckans dag,

att den drabbar det folk

som angriper oss.

17 Fikonträdet blomstrar inte mer,

och vinstocken ger ingen skörd.

Olivträdets frukt slår fel,

och fälten ger ingen föda.

Fåren rycks bort ur fållorna,

och ingen boskap finns i stallen.

18 * Men jag vill jubla i Herren

och glädja mig i min frälsnings Gud.

19 * Herren Gud är min styrka.

Han gör mina fötter som hjortens

och låter mig gå fram

över mina höjder.

För sångmästaren, med mitt strängaspel.