1 Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.

2 Hör detta, ni äldste,

lyssna, alla ni som bor i landet.

Har något sådant hänt i era dagar

eller under era fäders tid?

3 Det här ska ni berätta för era barn,

era barn ska säga det till sina barn

och deras barn

till ett kommande släkte.

4 * Det som gräsgnagarna* lämnade

åt gräshopporna upp,

det som gräshopporna lämnade

åt gräsbitarna upp,

och det som gräsbitarna lämnade

åt gräsätarna upp.

5 Vakna, ni druckna, och gråt!

Jämra er, alla ni som dricker vin,

över druvsaften

som ryckts från er mun.

6 För ett hednafolk

har invaderat mitt land,

ett mäktigt folk

som ingen kan räkna,

med tänder som ett lejon

och käftar som en lejonhona.

7 De har ödelagt min vinstock

och förstört mitt fikonträd,

skalat dem nakna

och kastat bort barken,

lämnat grenarna vita.

8 Klaga som en brud i sorgdräkt

efter sin ungdoms brudgum.

9 * Matoffer och dryckesoffer

har försvunnit från Herrens hus.

Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.

10 * Fältet är ödelagt, marken sörjer,

för säden är förstörd.

Det nya vinet har torkat bort

och oljan har sinat.

11 * Stå besvikna, ni jordbrukare,

jämra er, ni vinodlare,

över vetet och kornet,

för skörden på fälten är förstörd.

12 * Vinstocken är förtorkad

och fikonträdet vissnat.

Granatäppelträdet, dadelpalmen

och äppelträdet –

markens alla träd har torkat bort,

glädjen har vissnat

från människors barn.

13 Klä er i säcktyg och klaga, ni präster,

jämra er, ni som tjänstgör

vid altaret.

Gå in och sitt i säcktyg hela natten,

ni min Guds tjänare,

för det finns inga mer matoffer

eller drickoffer i er Guds hus.

14 * Pålys en helig fasta,*

utropa en högtidsförsamling.

Samla de äldste,

samla alla som bor i landet

till Herren er Guds hus,

och ropa till Herren.

15 * Ve oss, vilken dag!

Herrens dag är nära,

den kommer som förödelse

från den Allsmäktige.*

16 Har inte vårt levebröd ryckts bort

inför ögonen på oss,

glädje och fröjd

från vår Guds hus?

17 Utsädet ligger förtorkat

under klumpar av jord,

förrådshusen står öde

och ladorna förfaller,

för säden har torkat bort.

18 * Vad boskapen stönar!

Hjordar av kor irrar omkring,

de finner inget bete.

Även fårhjordarna går under.

19 Jag ropar till dig, Herre,

för en eld har förtärt

betet i ödemarken

och flamman förbränt

markens alla träd.

20 * Även de vilda djuren

längtar efter dig,

för bäckarnas vatten har torkat ut

och en eld har förtärt

betet i ödemarken.