1 * Ve mig!

Det är med mig

som när sommarens frukt

är insamlad,

som när efterskörden

efter vinbärgningen är slut.

Det finns ingen druvklase att äta,

inget tidigt fikon

som jag längtat efter.

2 * De fromma är försvunna

från jorden,

ingen bland människorna

är ärlig.

Alla ligger de på lur efter blod,

var och en vill fånga den andre

i sitt nät.

3 * Deras händer är skickliga

på att göra det onda.

Fursten begär gåvor

och domaren mutor,

den mäktige kräver

vad han vill ha.

Så gör de gemensam sak.

4 * Den bäste bland dem

är som ett törnsnår,

den ärligaste värre

än en törnhäck.

Det kommer en dag

för dina väktare,

din räkenskapsdag.

Då grips de av förvirring.

5 * Tro inte på en vän,

lita inte på en förtrogen.

Vakta din muns dörrar

för henne som vilar i din famn,

6 * för sonen föraktar sin far,

dottern trotsar sin mor,

sonhustrun sin svärmor,

och var och en har sin egen familj

till fiender.*

7 * Men jag ska skåda efter Herren,

jag ska hoppas

på min frälsnings Gud.

Min Gud ska höra mig.

8 * Gläd dig inte över mig,

du min fiende.

Har jag fallit

ska jag resa mig igen,

sitter jag i mörkret

är Herren mitt ljus.

9 * Eftersom jag syndat mot Herren

ska jag bära hans vrede

tills han tar sig an min sak

och skaffar mig rätt.

Han ska föra mig ut i ljuset,

och jag ska se hans rättfärdighet.

10 * Min fiende ska se det

och täckas av skam,

hon* som sade till mig:

"Var är nu Herren din Gud?"

Mina ögon ska se på henne,

hur hon trampas ner

som smuts på gatan.

11 * En dag ska dina murar byggas upp.

Den dagen ska dina

gränser vidgas.

12 * Den dagen ska man komma till dig

från Assur och från Egyptens städer,

från Egypten och ända till floden,

från hav till hav

och från berg till berg.

13 * Men jorden ska bli en ödemark

för sina invånares skull.

Det blir frukten

av deras gärningar.

14 * Vakta ditt folk med din stav,

din arvedels hjord

som bor avskild i skogen,

mitt i ett fruktbart land.

Låt den beta i Bashan och i Gilead*

som under forna dagar.

15 * Som i de dagar

du drog ut ur Egyptens land

ska jag visa dem underbara ting.

16 * Hednafolken ska se det och skämmas

med all sin makt.

De ska lägga handen på munnen,

deras öron ska bli döva.

17 * De ska slicka stoftet som ormar,

som markens kräldjur.

Bävande ska de överge sina hålor,

skräckslagna ska de söka

Herren vår Gud.

De ska frukta dig.

18 * Vem är en Gud som du,

som förlåter skuld*

och inte tillräknar synd

hos dem som är kvar

av din arvedel?

Han håller inte kvar sin vrede

för evigt,

för han har sin glädje i nåd.

19 Han ska förbarma sig över oss igen

och trampa på

våra missgärningar.

Du ska kasta alla deras synder*

i havets djup.

20 * Du ska visa trofasthet mot Jakob

och nåd mot Abraham,

så som du med ed har lovat

våra fäder i forntidens dagar.