6 Men han [den helige Ande] ger oss mer och mer nåd (kraft, oförtjänt favör från Gud) [när vi vänder oss bort från vår själviskhet och övervinner ondska och avundsjuka]. Det är därför det står:
Gud står emot [gör sig redo att gå ut till strid mot] de arroganta (högmodiga),
men ger nåd (favör) till de ödmjuka. [Ords 3:34]
7 Underordna er därför Gud [ställ er frivilligt och på en gång under hans befäl] – stå emot (ta ställning i fasthet mot) djävulen [den som fram och tillbaka kastar anklagelser, smädar och baktalar],
så ska han (kommer han att) fly [bort] från er. [1 Pet 5:9]
8 Närma er Gud,
så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7]
[Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.]
Rengör era händer [handlingar], ni syndare,
och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: "två-själade") [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär].
[När ni drar er närmare Gud:]
9 Känn djup ånger och gråt [över er trolöshet],
låt era skratt bytas ut till sorg,
och glädjen till bedrövelse [för era synder].
10 Ödmjuka er [böj er inre människa] inför Herren,
så ska han upphöja er [Matt 23:12; 1 Pet 5:6].
[Följande stycke handlar om att "göra", se vers 11, 13, 15. Huvudpoängen är att det bara är en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet "tala" och hör tematiskt ihop med Jak 3:1-12 som handlar om tungan. Vers 11-13 formar också en kiasm.]