11 Herre (Jahveh), din är [ordagrant: ’till dig JHVH’]
storheten (hebr. gedullah)
och makten (styrkan, kraften – hebr. geburah)
och härligheten (äran, ståten, skönheten – hebr. tifarah)
och glansen (evigheten, segern – hebr. netsach) [den klart lysande fjärran ifrån, se Upp 22:16]
och majestätet (prakten, storslagenheten – hebr. hod).
Ja, allt [som är] i himlarna och på jorden.
Ditt är riket (dig tillhör kungariket), Herre (Jahveh),
och du är den upphöjde härskaren (han som lyfter upp sig själv till huvud) över allting.
12 Både rikedom och ära kommer från dig,
och du råder över allt.
I din hand är kraft och styrka,
det står i din hand att göra vad som helst,
stort och starkt.
14 [David fortsätter i bönen:] "Men vem är jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana [stora] frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand. 15 För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden [Job 8:9; Ps 144:4], och utan hopp (hebr. miqveh) [hopp om att bli ren, se 3 Mos 11:36].