2Som en lilja bland törnen,så är min älskade bland döttrarna.
3Som ett äppelträd bland skogens träd,så är min älskade (raring) bland sönerna.Jag älskar att sitta i dess skuggaoch dess smak är söt i min mun.
4Han har fört mig till festhallen [ordagrant "vinhuset"; platsen för banketten/bröllopsfesten],hans baner (stam, släkt eller familjs fana) över (som täcker) mig är kärleken.[Det finns två hebreiska ord för baner. Ordet nes beskriver en militär flagga som användes i strid, se Jes 18:3. Här används istället hebr. degel som är den fana som var och en av de tolv stammarna hade, se 4 Mos 1:52. Det illustrerar fint hur bruden lever under kärlekens stam. Samma rotord används även i Höga V 6:4, 10. Det går också att härleda ordet till det akkadiska diglu som har att göra med "intention" och "önskan", i så fall blir betydelsen "hans önskan för henne är kärleken".]
3och deras matoffer [3 Mos 2:1], fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar [av en efa; ca 8-10 liter] för tjuren, två tiondelar [av en efa; ca 5-6 liter] för baggen,
4och en tiondel [av en efa; ca 2-3 liter] för vart och ett av de sju lammen,
5och en bock som syndoffer [3 Mos 4:3], för att ge försoning för er,
5Hans mor sa till tjänarna: "Vad han än säger, gör det."
11Detta var det första av de tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär) som Jesus gjorde i Kana i Galileen och han uppenbarade sin härlighet (storhet, makt), och hans lärjungar trodde på honom.[Det grekiska ordet för tecken, semeion, fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig: - Vin är en symbol för glädje och fest – evangeliet är det glada budskapet! - Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se 2 Mos 7:20. Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin. - Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se Matt 5:17- Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär. - Bröllopsvärden, som kan symbolisera de skriftlärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut. - Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor – de i världens ögon obetydliga.Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Han involverar också tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.]
22När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt.
18och Baalat och Tadmor [Palmyra; mellan Damaskus och Eufrat] i öknen, i landet,
20Allt folk som var kvar av amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevusiterna som inte tillhörde Israels söner,
25Och tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och shalomoffer på altaret som han byggt till Herren (Jahveh) och offrade där på altaret [1 Kung 8:22] inför Herrens (Jahvehs) ansikte [3 Mos 3:1]. Så fullbordade han huset. [Tre gånger om året är vid de tre vallfartshögtiderna pesach, shavuot och sukkot, se 2 Mos 23:14-17; 5 Mos 16:1-17.]
7Deras ögon sticker fram (buktar ut) ur fetman,de har gått bortom sitt hjärtas föreställningar (de har mer än deras hjärta kan önska; deras fantasier har ingen gräns).
16Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,var det för svårt (hebr. amal, se vers 5) för mig [i mina ögon],
26När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.
20Detta är Aron och hans söners offer som de ska offra till Herren (Jahveh) den dagen när han blir smord. En tiondel av en efa [3,5 liter] fint mjöl som ett evigt matoffer, hälften av det på morgonen och hälften av det på kvällen.
11Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var kutryggig [gr. sygkypto – ordagrant: "ihopböjd"; hon hade en krökt rygg (ibland kallad puckelrygg) och gick framåtböjd, den medicinska termen är hyperkyfos] och kunde inte räta på sig.
18Sedan sa Jesus: "Vad ska jag likna Guds rike vid? Vad ska jag jämföra det med?"
35Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ " [Ps 118:26]
14I ditt hus ska du inte ha olika efa-mått, ett stort och ett litet. [Ordagrant: "efa och efa"; en efa var ett volymmått på 22-36 liter.]
15En felfri och rättvis vikt (sten) ska du ha och ett felfritt och rättvist efa-mått ska du ha, så att dina dagar blir många i landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger till dig.
16För den som gör sådana ting, den som handlar orättfärdigt, är en styggelse för Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). [3 Mos 19:35-37; Ords 11:1; Hes 45:10-12; Amos 8:5; Mika 6:10-12]
4De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångnaoch falla under de döda (slagna).För allt detta är hans vrede inte bortvändutan han sträcker fortfarande ut sin hand.[Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se Jes 5:25; 9:12, 17, 21.]
5Ve Assyrien [Ashur – Syrien personifierad], min vredes stav,i vars hand min skummande vrede är som en stav.
30Ropa med gäll röst, Gallims dotter!Lyssna, Lajish, du fattiga Anatot.
5De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion.
15Jag sa: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer.
23att den Smorde (Messias, Kristus) skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
6Och de satt ner och de åt båda två tillsammans och de drack. Och den unga damens far sa till mannen: "Var nöjd, jag ber dig, och övernatta och låt ditt hjärta må väl."
19Och även hö och även foder till våra åsnor och även bröd och vin finns till mig och till din tjänstekvinna och till ynglingen som är med din tjänare. [Det finns] inget behov, alla ting [finns]."
21Och han förde honom in i sitt hus och gav åsnorna foder och de tvättade sina fötter och de åt och de drack.
2min Gud(Elohim)![Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Till dig" och "min Gud" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet "min Gud", "Elohim" på hebreiska, börjar även det på bokstaven alef, men den uttalas "e". Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet "Min Gud".]Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig),tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet),låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig.[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "Jag förtröstar" börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.]
16Vänd dig till mig och visa mig oförtjänt nåd (ha medlidande, hjälp mig),för jag är ensam (sårbar) och betryckt (lider).[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "Vänd dig" som börjar med denna bokstav, och förstärker ropet efter gemenskap med Gud.]
22Befria(återköp) Israel, min Gud,från dess nöd (plåga).[En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten pe och den används redan i vers 16. Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet "Befria" börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]
22Ingen änka eller faderlös ska ni förödmjuka (plåga, våldföra er på – hebr. anah). [Jes 1:17; Job 31:16, 17, 21]
27för det är hans enda täcke, det är hans mantel för hans kropp som han ska sova under. Och det ska ske när han ropar till mig att jag ska höra, för jag är nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanon).
29Du ska inte fördröja att offra fullheten av din skörd och det som kommer från din press. Det förstfödda av dina söner ska du ge till mig.
27Så ska de [prästerna] uttala (lägga) mitt namn över israeliterna och jag ska välsigna dem.[På hebreiska lyder välsignelsen (JHVH uttalas aldrig utan byts ut till Adonai): jevarechecha Adonai vejishmerecha jaer Adonai panav elecha vichuneka jisa Adonai panav elecha vejasem lecha shalom Guds namn finns med i varje strof – han är källan till alla välsignelser. Den första raden består av tre hebreiska ord, den andra av fem, och den sista av sju. Även antal bokstäver ökar (15, 20, 25). Man kan se en symbolik i detta, som att välsignelsen ökar i styrka, men nummer har även en mer specifik betydelse i Bibeln: - 3 är Guds och himmelens tal, något som är viktigt och bestående (Herren bevarar). - 5 står för nåd (Herren visar nåd). - 7 står för fulländning, fullkomlighet, förbund och den helige Ande (Herren ger frid). Totalt finns sex hebreiska verb och sex handlingar som hör ihop parvis: - välsigna (hebr. barach): ge välstånd på livets alla områden, böja knä, inympa. - bevara (hebr. shamar): bevara, beskydda, vaka över, agera som en livvakt. - lysa (hebr. or): vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända. - visa (hebr. chanan): visa oförtjänt nåd, barmhärtighet, välvilja, favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position. - vända (hebr. nasa): att lyfta, bära, ta; översätts här vända. - ge (hebr. shom): att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera.Eftersom ordet barach är en rot med flera betydelser kan man här i välsignelsen också läsa in att Gud själv böjer sina knän. Här finns en dubbelhet, Gud välsignar från himlen, men också som en knäböjande ödmjuk tjänare (Jes 52:13-53:12). Att ordet också betyder inympa, visar att den Herren välsignar inympar han samtidigt i det äkta olivträdet Israel. Det blir också en fin inramning och kiasm till betydelsen att plantera i verbet shom i vers 26. Se även 1 Mos 12:3; Rom 11:17-24. Herren önskar välgång – han vakar och vill belysa vägen in i sin närvaro där han kan ge av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek. Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte, innebär att Gud vill dela sin innerliga gemenskap med varje människa. Här finns erbjudandet om förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid, shalom, innebär Guds välsignelse på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud, sig själv och andra människor.]