Resultados da busca por "fé"

4Han har fört mig till festhallen [ordagrant "vinhuset"; platsen för banketten/bröllopsfesten],hans baner (stam, släkt eller familjs fana) över (som täcker) mig är kärleken.[Det finns två hebreiska ord för baner. Ordet nes beskriver en militär flagga som användes i strid, se Jes 18:3. Här används istället hebr. degel som är den fana som var och en av de tolv stammarna hade, se 4 Mos 1:52. Det illustrerar fint hur bruden lever under kärlekens stam. Samma rotord används även i Höga V 6:4, 10. Det går också att härleda ordet till det akkadiska diglu som har att göra med "intention" och "önskan", i så fall blir betydelsen "hans önskan för henne är kärleken".]

6Naara födde åt honomAhussam, Hefer, Timeni och ahashtariterna.Dessa var Naaras söner.

2som han har utlovat genom sina profeteri de heliga Skrifterna.[Paulus väljer att använda sitt grekiska namn Paulus, som betyder liten, i stället för sitt hebreiska namn Saul. Evangeliet fullbordar Gamla testamentets löften, se 1 Mos 3:15; Ps 45; Jer 31:31-34.]

2Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet.[Uttrycket "tredje dagen" syftar på olika saker beroende på utgångspunkt. I Joh 1:19-51 har totalt fyra dagar beskrivits. Dessa fyra dagar tillsammans med ytterligare tre gör att den tredje dagen fullbordar den "första veckan" med ett bröllop. För judiska läsare är uttrycket "den tredje dagen" också synonymt med tisdag, eftersom den judiska veckan börjar på söndag. Tisdag var den vanliga dagen för bröllop då och är det än i dag i Israel. Anledningen är att det är den enda dagen i skapelsen som Gud säger "det var gott" två gånger, se 1 Mos 1:9-13. Det är enligt den rabbinska traditionen en extra välsignad dag att gå in i något nytt. En judisk bröllopsfest på Jesu tid hade många gäster och varade upp till en vecka. Bruden eller brudgummen var antagligen släkt med Maria, eftersom det antyds att hon redan var där och hjälpte till med förberedelserna. Jesus kommer tillsammans med sina lärjungar, hittills sex stycken. Den senaste är Natanael som var just från staden Kana, se Joh 21:2. Johannesevangeliet har flera olika parallella teman. Här börjar en sektion på två kapitel som också avslutas i Kana med det andra tecknet där kungens tjänares son blir helad, se Joh 4:46.]

6Välsignad är Herren (Jahveh)som inte har utlämnat oss som byten till deras tänder.

7Vi (vår själ) har flytt som en fågelut ur fågelfångarens snara,snaran har gått sönderoch vi har flytt.

8Vår hjälp är i Herrens (Jahvehs) namnsom gjort (format, skapat) himlar och jord. [1 Mos 1:1]

12Detta för att [profetian i Jes 6:9-10 skulle gå i uppfyllelse]:de ska se med sina ögonutan att uppfattaoch höra med sina öronutan att förstå,så att de inte vänder om (återvänder)och får förlåtelse."[Liknelsen om såningsmannen och detta citat från Jesaja gjorde lärjungarna konfunderade. Ville Jesus dölja sanningen medvetet för vissa genom att bara tala i liknelser?]

1Och det skedde när Salomo hade avslutat bygget av Herrens (Jahvehs) hus och kungens hus och allt som Salomo längtat efter (villigt förbundit sig vid att göra, hebr. chesheq), det som behagade honom (han själv hade glädje i – hebr. chafets) att göra,

13Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron och befallde dem (gav dem uppdraget) att säga till både Israels barn och farao, kungen i Egypten, att israeliterna skulle föras ut ur Egyptens land.[Här sker en paus i berättelsen. Man kan säga att det är en "cliffhanger", hur det ska gå? Varken israeliterna eller farao lyssnar på Mose och själv är han på gränsen att ge upp, se vers 12. Mitt i berättelsens höjdpunkt kommer en tillbakablick som visar hur Mose och Aron är den fjärde generationen från Jakob via Levis stam. Genealogin är begränsad till de tre första sönerna till Jakob: Ruben, Simeon och Levi. De följande nio sönerna är inte relevanta för att visa Moses och Arons släktskap och tas inte med. Jakob kallas också Israel, se 1 Mos 32:28. I listningen nedan är de namn som ingår i Moses och Arons släktträd fetmarkerade.]

7medan morgonstjärnorna [symboliskt för änglarna eller hela skapelsen] sjöng (entusiastiskt höjde gälla triumferande jubelrop) tillsammans,och alla Guds söner [alla änglar, se Job 1:6; 2:1] ropade i glädje?

1En falsk balansvåg är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren (Jahveh),men omanipulerade (felfria, kompletta, fulla) vikter behagar honom.

5Tillhör det korrupta honom [tillbedjan av guldkalven, se 4 Mos 9:12]?Nej! Det felaktiga tillhör hans söner (barn),en generation som är korrupt, förvriden och pervers.

2Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon bland er vill föra fram ett offer till Herren (Jahveh) ska han föra fram sitt offer från sin hjord, från nötboskapen eller småboskapen (får och getter), och presentera det som ett blodsoffer.[Frasen "föra fram" är hebr. korban som betyder att man offrar ett blodsoffer, till skillnad från mincha (1 Mos 4:3; 3 Mos 2:1) där man offrar något utan att blod utgjuts, till exempel säd eller vin. Det önskade resultatet av dessa blodsoffer är att de tas emot välbehagligt av Herren (Jahveh). Ordet för "nåd" här (i vers 3) är ratson som beskriver något som man skulle kunna beskriva som "villkorad nåd". Villkoret för nåden är att offret måste vara felfritt. Då tas det emot och då ges nåd. Jesus var det felfria lammet, se 1 Pet 1:19 och 2 Mos 12:5. Se även 5 Mos 33:16; Jes 60:1; Ps 5:13.]

11Och prästen ska göra i ordning den ena till syndoffer och den andra till brännoffer och bringa försoning för honom, eftersom han syndat på grund av den döde, och han ska helga sitt huvud samma dag.

2Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta, och de åt av sjögräset.

1Vid samma tid kom några och berättade för Jesus [den senaste nyheten] om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.[Pontius Pilatus var känd för sin grymhet. I trosbekännelsen läser vi hur Jesus var "pinad under Pontius Pilatus". Den judiska historieskrivaren Josefus redogör för flera massakrer som Pilatus utförde. Han ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judeen och Samarien och bodde i Caesarea vid Medelhavskusten. Jerusalem ingick i hans område och under de judiska högtiderna var han stationerad där på grund av risken för oroligheter och uppror bland judarna. Genom att döda dessa galiléer och bränna dem tillsammans med offerdjuren inne i templet i Jerusalem ville han ge ett avskräckande exempel. Det kan vara anhängare till den motståndsgrupp som nämns i Apg 5:37 som fått sätta livet till. Den vanliga judiska uppfattningen var att om man gjorde gott hände goda saker, och gjorde man ont hände onda saker. Man frågar Jesus om dessa som dött var större syndare än andra eftersom denna olycka drabbat dem.]

4De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångnaoch falla under de döda (slagna).För allt detta är hans vrede inte bortvändutan han sträcker fortfarande ut sin hand.[Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se Jes 5:25; 9:12, 17, 21.]

14Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sa till mig på det hebreiska språket (den arameiska dialekten):Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir smärtsamt (hårt) för dig att sparka mot udden.[Den grekiska frasen te Hebraidi dialekto, som kan översättas det "hebreiska språket" eller den "hebreiska dialekten", syftar troligen på den arameiska dialekten som var det vanliga språket vid den här tiden. I Joh 19:13 där samma fras används finns ett arameiskt ord med, se även Apg 21:40; 22:2. Här talar Paulus grekiska med Festus som nyss kommit från Rom. Anledningen att Paulus nämner vilket språk Jesus talade, är att det var Paulus modersmål och förstärker hur personligt Jesus möter människor. Detta är enda gången det uttryckligen nämns ett språk som Jesus talar, dock förstår vi att han måste ha talat de vanligt förekommande språken. Grekiskan var det romerska språket som Jesus använde när han kommunicerade med romare som centurionen och Pontius Pilatus. Hebreiska var det judiska religiösa språket, och redan som tolvåring diskuterade han Skrifterna i templet. Arameiska var vardagsspråket bland judarna på Jesu tid.]

3Och hennes man steg upp och gick efter henne för att tala till hennes hjärta [i hopp om att vinna tillbaka henne]. Han tog med sig sin yngling (en ung tjänare – hebr. naar) och ett par åsnor. Och hon förde in honom till sin fars hus och den unga kvinnans (hebr. naarah) [här används femininformen av naar] far såg honom och gladdes åt att möta honom.

4För de lider inga kval när de dör (de slipper hinder och plågor fram till sin död)och deras kropp är välmående (deras hull ser välnärt, fett och fylligt ut).

1Om en man stjäl en oxe eller ett får och dödar det eller säljer det, ska han ersätta (hebr. shalem):5 oxar för 1 oxe [femfalt] och4 får för 1 får [fyrfalt].[Jfr 2 Sam 12:4. Anledningen till det högre straffet för stöld av oxen kan vara att det är ett större djur, kräver mer fräckhet eftersom det lättare kan upptäckas. Dessutom orsakade förlusten av en oxe mer skada för ägaren än förlusten av ett får, se Ords 14:4.]