3Dina läppar är som en scharlakansröd tråd – ditt tal är ljuvligt.Dina tinningar bakom din slöja är som brustna (delade) granatäpplen.

9Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud,du har fångat mitt hjärtamed en enda blick (ordagrant "med ett av dina ögon"),med en pärla av ditt halsband.

10Hur underbar är inte din kärlek (dina passionerade känslor – hebr. dod), min syster, min brud!Hur mycket bättre din kärlek (dina passionerade känslor) än vin!Och doften av dina salvor än alla kryddor!

14dessutom jevusiterna, amoréerna och girgasheerna,

16arvadeerna, semareerna och hamateerna.

27Abram, alltså Abraham.

1Min son (mitt barn, min vän), håll fast vid (skydda, bevara) mina ord (hebr. amar),och bevara (bygg upp ett förråd av, göm undan) mina budord (hebr. mitsvot) inom dig.

18Kom, låt oss berusa oss med kärlek ända till morgonen,låt oss njuta av varandra i kärlek.

25Låt inte era hjärtan vika av på hennes vägar,irra inte in på hennes stigar.

6Hur vacker och hur välbehaglig är du inte,kärlek, med din fröjd.

10Jag är min älskades (rarings)och hans åtrå (längtan) står till mig. [Joh 10:28]

12Låt oss stiga upp tidigt (och gå) till vingårdarna.Låt oss se om vinet har knoppar,om vinblommorna har öppnat sigoch om granatäppelträden blommar.Där vill jag ge min kärlek (passionerade känslor – hebr. dod) till dig.

9Kärleken – den okonstlade [den äkta och uppriktiga kärleken som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] –gör att ni avskyr [ständigt hatar] det onda,håller fast ("limmar er fast") vid det goda,

10är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj]och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning].[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]

18Om det är möjligt, och så mycket det beror på er, lev i frid med alla människor.

7Mina älskade!Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],för kärleken kommer från Gud.Den [var och en] som älskar är född av Gudoch känner [har en personlig relation med] Gud.

11Mina älskade!Om Gud har älskat oss så [högt],då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska och utgivande kärlek].

16Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.Gud är kärlek [se vers 8]och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.

4och Eltoladoch Betoloch Chorma

19och Chafaraimoch Shionoch Anacharat

36och Adamaoch Ramaoch Chatsor

5dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,

8och Bela, son till Asas, son till Shema, son till Joel. Han bodde i Aroer, och hans boplatser nådde ända till Nebo och Baal-Meon.

12huvudmannen Joel och sedan Shafam, och dessutom Jaanaj och Shafat i Bashan.

1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

4Dina gränser är i havets hjärta,dina byggmästare har fulländat din skönhet.

16Aram [nuvarande Jordanien/Syrien] var dina handelsmän eftersom de hade mycket välstånd, de handlade för dina krig med karbunklar, purpur och brokigt vävda arbeten och fint linne och korall och rubiner.

10Vi har ju hört hur Herren lät Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] torka ut när ni lämnade Egypten [2 Mos 14:21-22], och hur ni slog ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan [floden] Jordan. [4 Mos 21:21-35]

11När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

12Lova mig nu med en ed inför Herrens namn, eftersom jag visat er godhet, att visa godhet mot min familj. Ge ett säkert tecken på er trohet,

13Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom Wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moabs gräns mellan Moab och amoréerna.

21Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sa:

25Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess omkringliggande orter (ordagrant: "döttrar").

26Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som …

29… – till amoréernas kung Sichon.

31Så bodde Israel i amoréernas land.

32… dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. …

34… honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde …

9Likväl fördärvade jag amoréerna framför dem,som var högresta som de höga cedrarna och starka som ekarna.Likväl fördärvade jag hans frukt ovanifrån och hans rötter underifrån.

10Jag förde också upp dig ur Egyptens land (hebr. Mitsrajim – det inträngda landet)och ledde dig 40 år i vildmarken för att inta amoréernas land.

16Den modige bland de mäktiga ska fly sin väg naken på den dagen",förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

2Övergivna är Aroers [betyder "ruinernas"] städer,de ska vara för hjordarna, som ska ligga ner och ingen ska oroa dem.[Staden Aroer ligger i landet Moab vid Arnons floddal i nuvarande Jordanien öster om Döda havet, se 4 Mos 32:34. Eftersom det står städer i plural, och frasen ordagrant är (hebr. azavot air aroer) "övergivna städerna ruiner", kan hela uttrycket vara poetiskt för att hela Damaskus med omnejd är ruiner och övergivet. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "övergiven för evigt".]

7På den dagen ska människan (hebr. adam) betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se Jes 17:3; Mika 7:7],och hennes ögon se på Israels Helige. [Ordagrant: ’hans två ögon’]

9På den dagen ska hennes [människans, se vers 7] starka städer vara som kalhyggen och fällda trädkronor [de städer som amoréerna och hivéerna övergav] framför Israels söner [när de intog landet under Josuas tid]. Allt ska vara (bli) ödelagt.[Hebreiskan är inte helt lätt här, horesh veamir, har att göra med skog och bergstoppar eller skogen på dem, den grekiska översättningen skriver "amoréerna och hivéerna".]

12Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar.

1När Salomo hade byggt på Herrens (Jahvehs) hus och sitt eget hus i 20 år,

7Allt det folk som fanns kvar av hettiterna, amoréerna, perisséerna, hiveerna och jevusiterna och som inte var israeliter,

10Och kung Salomo hade 250 överfogdar som hade befälet över folket.

2Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Frukta inte för honom för jag har gett honom och hela hans folk och hans land i din hand, och du ska göra mot honom som du gjorde mot Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon." [4 Mos 21:33-35]

8Och vi tog landet på den tiden ur handen på amoréernas två kungar som var bortom Jordan från Arnons dal [i söder] till berget Hermon

9– det Hermon [i norr] som sidonierna kallar Sirion och amoréerna kallar Senir –

15Och till Machir gav jag Gilead.

1När dessa saker hade fullgjorts kom ledarna till mig och sa: Israels folk och prästerna och leviterna har inte avskilt sig från folket i landet, utan gör enligt deras styggelser (följer deras ogudaktiga seder och bruk) precis som kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, jevusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.

8Nu har för ett litet ögonblick Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim) visat oss nåd (favör) genom att låta en kvarleva undkomma och ge oss en tapp (en pinne) på hans heliga plats, så har vår Gud upplyst våra ögon och gett oss lite lindring i vår träldom.

10Och nu, vår Gud (Elohim), vad ska vi säga efter detta? Vi har övergett dina bud,

12Därför ska ni inte ge era döttrar till deras söner och inte ta deras döttrar till era söner. Sök aldrig deras frid (shalom) eller deras välfärd. Så kan du bli stark, äta av landets goda och lämna det som arv till dina barn för evigt.

3Prisa Herren (Jah) för Herren (Jahveh) är god,sjung lovsång till hans namn, för det är välbehagligt.

11Sichon, amoréernas kungoch Og, Bashans kung [4 Mos 21:21-35]och alla Kanaans kungariken [4 Mos 21:1-3; Jos 1-12],

19Israels hus, välsigna Herren (Jahveh),Arons hus [prästerna], välsigna Herren (Jahveh),

6Och Guds (Elohims) Ande kom över Saul när han hörde dessa ord, och hans vrede upptändes mycket.

11Nästa dag fördelade Saul folket i tre grupper, och de trängde in i lägret vid morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] och slog ammoniterna ända till då det var som hetast på dagen [eftermiddagen]. De som undkom var så skingrade att inte två av dem kom undan tillsammans. [Amoréerna måste till en början gjort visst motstånd, striden pågår omkring 12 timmar.]

2Och det hände från den dagen att arken bodde i Kirjat-Jearim under en lång tid, det var 20 år, och hela Israels hus längtade efter Herren (Jahveh).

14Och de städer som filistéerna hade tagit från Israel återbördades till Israel, från Ekron till Gat, och dess gräns [ca 1 mil i nord-sydlig riktning från Ekron ner till Gat] tog Israel tillbaka från filistéernas hand. Och det var fred mellan Israel och amoréerna.

17Och han återvände till Rama för där hade han sitt hus, och där dömde han Israel. Och där byggde han ett altare till Herren (Jahveh).

7Sedan vände de om och kom till Ein-Mishpat [betyder: "rättvisans källa"], det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.

13… Abram, hebréen. Han bodde vid amoréen Mamres terebintlund. Mamre var …

19Och han välsignade honom och sa:"Välsignad är Abram av Gud den Högste (El Elion),Skapare av himlarna och jorden,

22Men Abram sa till Sodoms kung: "Jag har lyft upp min hand till Herren (Jahveh) Gud den Högste (El Elion), skapare av himlarna och jorden,

23att jag inte ska ta en tråd, inte ens en rem till en sandal, eller något som är ditt, för att du inte ska säga: ’Jag har gjort Abram rik.’