Bön för församlingen
14 Av den anledningen [att vi är frälsta genom nåd, Ef 2:1-10, och att vi alla troende är en kropp i Jesus, Ef 2:11-12], böjer jag mina knän inför Fadern. 15 Från honom har varje familj (stam, släkte – gr. patria) i himlen och på jorden fått sitt namn (karaktär). [Det grekiska ordet för familj patria är snarlikt fader, gr. pater i vers 14.]
16 Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande, 17 så att den Smorde (Messias, Kristus) genom tron kan bo (bosätta sig; ha ett permanent hem) i era hjärtan när ni blivit [djupt] rotade och [stadigt] grundade i kärlek [Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek]. 18 Detta så att ni fullt ut – tillsammans med alla de heliga [Guds folk] – ska kunna förstå (begripa; ta in)
bredden och
längden och
höjden och
djupet [i Guds kärlek – alla dimensioner i det andliga templet, se Ef 2:21],
19 och [att ni kan lära] känna (personligen få erfara) den långt mer överflödande kunskapen av den Smordes (Messias, Kristi) kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] – så att ni kan bli helt uppfyllda med all Guds fullhet.
[Detta är crescendot och det slutgiltiga målet i bönen: Att de kristna blir en kropp som är helt uppfylld av Gud själv. Som brukligt i judiska böner avslutar nu Paulus bönen med en "doxologi" – ett lovprisande av Gud:]