5 Han blev genomborrad (sargad) [Ps 22:17] för våra överträdelser [vår öppna rebelliskhet mot Gud],

krossad (nedtyngd) för våra synder (missgärningar, skulder).

Straffet [som vi rättmätigt förtjänar] lades på honom

för att vi skulle få frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)

och genom hans sår [sargade kropp]

är (blir) vi helade (läkta, friska) [har både kroppslig och själslig bot kommit till oss].

6 Alla har vi gått (vi gick alla) vilse som får,

var och en [av oss] har gått (gick; vände sig till) sin egen väg.

Herren (Jahveh) lät all vår synd (missgärning, orättfärdighet, skuld) [hela vårt straff] läggas på (möta/drabba) honom.

[I hebreiskan står ordagrant: var och en har gått till sitt eget ansikte, vilket motsvarar uttrycket att gå dit näsan pekar. Den exakta lydelsen av den sista strofen är: JHVH har i honom placerat (låtit komma emellan) all vår synd. Synd (hebr. avon), som här står i singular (jfr vers 5), innefattar även alla överträdelser (hebr. pesha), dvs. lagbrott och brist på förmåga att leva upp till Torah – Guds undervisning med alla budord förmedlade genom Mose.]

[Nu följer tre verser som tematiskt hör ihop med vers 1-3. Där förklarades mysteriet med rotskottet, här används bilden av ett lamm som är tyst på väg till slakt. Jesus argumenterade inte mot sina opponenter, se Apg 8:32; Matt 26:63; Mark 14:61; Joh 19:9; 1 Pet 2:23]

7 Han blev pinad (nedtyngd) och han ödmjukade sig,

han öppnade inte sin mun,

som ett lamm som leds iväg till att slaktas

och som ett får som är tyst framför den som klipper det,

han öppnade inte sin mun.