Jó 1

5 Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [3 Mos 1:3] för var och en av dem, för han tänkte: "Mina barn kan ha syndat och ’välsignat’ (hebr. barach) Gud (Elohim) i sina hjärtan [avfärdat och förbannat honom inom sig]." Så gjorde Job varje gång.

[Här används ordet välsigna, men betydelsen verkar vara den motsatta, se även Job 1:11; 2:5, 9; 1 Kung 21:10, 13. Många översättningar skriver "förbanna", men det finns hebreiska ord för att förbanna (Job 3:1), så författaren verkar vilja få fram en poäng här. Eftersom seden var att välsigna varandra både när man möttes och tog farväl, kan välsigna också betyda "att ta farväl av" och här ha betydelsen "avvisa Gud". Andra tolkar det som ironi eller en eufemism (omskrivning) där betydelsen är den motsatta. Ännu en förklaring kan vara att en gudfruktig skrivare som kopierat texten inte velat skriva ut en förbannelse mot Gud, och istället skrivit "välsigna", men läsaren ska förstå att det menas det motsatta.

Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shatah), vilket involverade vin. Ordet används både i positiva och negativa sammanhang (1 Sam 25:36; Est 1:5, 9; 9:17; Jes 25:6), se även Joh 2:3. Att systrarna också var inbjudna verkar tala för att det inte var "vilda fester", utan snarare någon form av familjefest. Formuleringen "hans dag" och omnämnandet av Jobs födelsedag (Job 3:1) gör att det kan ha varit födelsedagsfester för sönerna. En annan tolkning är att det är en referens till Herrens sju högtider (3 Mos 23:4-44), men det är inte så troligt eftersom Jobs bok utspelar sig långt innan Mose får Torah.

Job verkar ha fungerat som präst för sin familj, på liknande sätt som Abraham. Att han offrar för att helga sina barn, kan antyda att barnen gjorde något som inte var gott. Att offra var inte ovanligt, Kain och Abel offrade (1 Mos 4:3-4). Noa offrade direkt när han kom ut ur arken (1 Mos 8:20). Abraham offrade också regelbundet (1 Mos 12:7, 8; 22:2). I omgivande kulturer var riter och offer en del av kulturen, se t.ex. 3 Mos 18:21; 1 Kung 11:7; 18:26.]

[ Födelsedagar

Åldrar är viktiga i Bibeln och räknas. Firandet av födelsedagar varken förbjuds eller uppmuntras. De två födelsedagsfester som omnämns i Bibeln är dock inga goda exempel. De firas av hedniska personer och slutar båda i död och sorg: Farao dödar en bagare (1 Mos 40:20) och Herodes Antipas begär Johannes Döparens huvud på ett silverfat (Matt 14:6).

Två bibliska personer har förbannat sin födelsedag, Job (Job 3:1) och Jeremia (Jer 20:14), se även Pred 7:1. Paulus ger goda råd i Rom 14:5-6; Tit 1:15; 1 Kor 10:31 angående firande av olika högtider.]

[Perspektivet skiftar nu från jorden till himlen. Det finns även en osynlig andlig dimension som inte är uppenbar för Job. Dialogen liknar en domstolsförhandling.]