1 Sedan tog Bildad – shoaiten [Job 2:11], till orda och sa [svarade Job]:

2 Hur länge ska du [Job] tala (flöda från ditt hjärta – hebr. malal) så här?

Och orden från din mun vara som en dånande (väldig, högljudd – hebr. kabir) vind (andedräkt – hebr. roach)?

3 Har Gud (El) förvrängt (perverterat, gjort krokigt) rätten (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)?

Eller har den Allsmäktige (Shaddaj) förvrängt (perverterat, gjort krokig) rättfärdigheten?

[Bildads två frågor liknar Guds två frågor i Job 40:8.]

4 Om dina söner syndar (hebr. chata) mot honom

då sänder han dem i överträdelsens (hebr. pesha) hand.

5 Om du tidigt söker (som högsta prioritet – hebr. shachar) dig mot Gud (El)

och ber om nåd (oförtjänt favör – hebr. chanan) till den Allsmäktige (Shaddaj).

6 Om du är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och rättsinnig [Ps 119:9]

ja, då ska han vakna upp till dig [och komma till undsättning]

och fullborda (ersätta; fullkomna – hebr. shalem) din rättmätiga boning.

7 Din början var ringa (liten, oansenlig)

men ditt slut ska växa mycket (förökas stort – hebr. saga meód).

[Jobs slut blev ännu större än hans början (Job 42:10-17), men orsaken var inte att han lyssnade på Bildads råd.]

8 Fråga, jag ber dig nu [käre Job], den tidigare generationen

och håll fast vad fäderna har utrönt (undersökt och kommit fram till).

9 Eftersom vi är från igår [nyfödda – i jämförelse med patriarkerna, se vers 8] och inte vet något,

eftersom våra dagar inte är mer än en [kortlivad] skugga på jorden.

[Skuggan försvinner så fort man rör sig, en bild på något kortlivat, se Job 14:2; 17:7; Ps 144:4.]

10 Ska då inte de [tidigare generationer] undervisa dig

och säga till dig

och från deras hjärta frambringa prat (hebr. milah)?

[Den negativa partikeln (hebr. lo) gör att de tre verben (undervisa, säga och frambringa) förväntas få ett jakande svar. Ja, de ska undervisa dig (som du bad om, se Job 6:24). Ja, de ska säga. Ja, de ska frambringa prat och ord, vilket är just det som följer nu i vers 11-19.]

______

11 [Bildad (som verkar känna till Egypten och processen att framställa papper) uppmanar Job att ta lärdom från papyrusplantan:]

Inte kan väl papyrus (vass – hebr. gome) växa sig högt där det inte är sankmark (hebr. saga)?

Kan vass (hebr. acho) skjuta upp utan vatten?

12 Medan den [papyrusplantan] fortfarande är grön (ung – hebr. ev) [från samma rot som aviv som betyder vår, dvs. innan den nått full höjd och blommat]

inte är mogen att plockas (skördas, skäras av)

och inför åsynen av alla andra växter (gräs) – torkar den upp (vissnar) [hastigt, om den inte har tillgång till vatten].

13 Så är stigarna (de upptrampade välkända vägar) [det är ödet] för alla som glömmer Gud (El)

den gudlöses (skenheliges – hebr. chanef) hopp är om intet (förgås).

14 [Lär dig att livet är skört:]

Vem bryter av (hebr. qot) sin höft

och låter en spindels hus [vara] hans trygghet?

15 Han ska luta sig över (lita på) sitt hus men inte stå,

bli stark (fast, säker, tapper) i honom men inte bli upprättad (bekräftad).

16 Han är som en frodig (grön, välvattnad planta – hebr. ratov) i solen (framför solens ansikte)

och över hans trädgård frambringar han unga plantor (nya skott).

17 Över ett röse [är] hans rot slingrad,

stenarnas hus ser.

18 Om han slukas från sin plats

och han blir lurad, ser de inget.

19 Se, han har sin fröjd i sin väg

och från stoft ska en annan (ytterligare) växa upp.

______

20 Se, Gud (El) föraktar inte en oskyldig

[samma adjektiv som Gud använde för att beskriva Job, se Job 1:8; 2:3]

och inte heller stödjer han (styrker, upprätthåller han handen på) en ond,

21 tills han fyller din mun med skratt

och dina läppar med [i ett larmande] jubel (härskri).

22 De som hatar dig ska bli klädda i skam

och de ondas tält ska inte finnas mer.