1 Efter att detta var avslutat kom ledarna till mig och sa: Israels folk, prästerna och leviterna har inte avskilt sig från folken i länderna med deras avskyvärda seder, från kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. 2 ✝ För de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner från deras döttrar, så att de blandat den heliga säden med folken i dessa länder. Ja, ledarna och styresmännen var de första att begå denna synd. 3 ✝ Och när jag hörde detta, rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet av mig håret från mitt huvud och mitt skägg och blev sittande som förstenad. 4 Då samlades hos mig alla som fruktade Israels Guds ord på grund av den synd som de som varit i fångenskap hade begått. Och jag satt som förstenad ända fram till kvällsoffret. 5 Vid kvällsoffret stod jag upp ur min bedrövelse, och i mina trasiga kläder och mantel föll jag ner på mina knän och räckte ut mina händer till HERREN, min Gud. 6 ✝ Och sa: O min Gud, jag skäms och blygs att lyfta upp mitt ansikte till dig, min Gud, för våra synder har vuxit oss över huvudet och vår skuld har nått upp till himlarna. 7 Från våra fäders tid intill denna dag, har vår skuld varit stor. Och för våra synders skull har vi, våra kungar och präster utlämnats åt främmande kungar, åt svärd, fångenskap, plundring och skam, och så är det än i dag. 8 ✝ Men nu har HERREN, vår Gud, gett oss ett litet ögonblick av nåd och låtit en rest av oss bli kvar, för att han skulle ge oss ett fäste på sin heliga plats och för att vår Gud skulle låta oss se en ljusning och ge oss lite andrum* i vårt slaveri. 9 För vi var slavar, men vår Gud har inte övergett oss i vårt slaveri, utan han har låtit oss finna nåd hos Persiens kungar, så att de har gett oss andrum att bygga upp vår Guds hus och upprätta dess spillror och ge oss en skyddsmur i Juda och Jerusalem. 10 Och vad ska vi nu säga, O vår Gud, efter detta? Vi har ju övergett dina bud, 11 ✝ som du har befallt genom dina tjänare profeterna och sagt: Det land som ni kommer till för att ta i besittning är ett orent land på grund av orenhet hos folken i länderna med deras avskyvärda handlingar som de med sin orenhet har fyllt det med, från den ena änden till den andra. 12 ✝ Därför ska ni nu inte ge era döttrar åt deras söner och inte heller ta deras döttrar åt era söner och ni ska aldrig någonsin sträva efter deras frid eller välfärd. Då ska ni bli starka och få äta av det goda i landet och lämna det i arv åt era barn för alltid. 13 Och efter allt som har drabbat oss för våra onda gärningars skull och för vår stora skuld*, sedan du, vår Gud har straffat oss mindre än vad vår syndaskuld förtjänar, och har gett oss en sådan befrielse som denna, 14 skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och ingå äktenskap med folk som gör så avskyvärda saker? Skulle du då inte bli vred på oss och förgöra oss, så att ingen rest eller räddning fanns kvar? 15 ✝ O HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, för vi har blivit kvar som en rest, som det är denna dag. Se här är vi inför dig i vår skuld, för vi kan inte bestå inför dig på grund av detta.