Hebreus 6

Varning för att avfalla. Förmaning att förbli fast i hoppet liksom Abraham.

1 Låt oss därför lämna de första grunderna av Kristi lära och sträva vidare mot det som hör till fullkomligheten. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse*6:1 not *Alt. övers. sinnesändring, ånger. från döda gärningar och med tro på Gud, 2 med läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 3 ✝6:3 Jak 4:15; Och detta ska vi göra, om Gud tillåter. 4 ✝6:4 Hebr 10:26; För de som en gång har blivit upplysta, och som har smakat den himmelska gåvan och har fått del av den Helige Ande, 5 och som har smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, 6 ✝6:6 Matt 12:31f; 2 Petr 2:20; men sedan har avfallit, för dem är det omöjligt att på nytt bli förnyade till omvändelse*6:6 not *Alt. övers. sinnesändring, ånger., då de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. 7 För den jord som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, får välsignelse från Gud. 8 Men den som bär törne och tistel är värdelös och nära förbannelse och slutet för den blir att brännas. 9 Men när det gäller er, ni älskade, är vi övertygade om att det står bättre till med det som hör till frälsningen, även om vi talar på detta sätt. 10 ✝6:10 Matt 10:42; Matt 25:40; Joh 13:20; 1 Thess 1:3; För Gud är inte orättvis så att han glömmer vad ni har gjort och ert arbete*6:10 not *UN utelämnar: arbete i. i kärlek, som ni har visat mot hans namn då ni tjänade och fortfarande tjänar de heliga. 11 Men vi önskar att var och en av er visar samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, 12 så att ni inte blir tröga, utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.

Guds löfte till Abraham

13 ✝ 6:13 1 Mos 22:16; Ps 105:9; Luk 1:73; För när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon större att svära vid, 14 ✝6:14 1 Mos 12:3; 1 Mos 22:17; och sa: Sannerligen, jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig. 15 Och så när han i tålamod hade väntat, fick han det som var utlovat. 16 ✝6:16 2 Mos 22:11; För människor svär ju i sanning vid den som är större än de, och eden är en bekräftelse som gör slut på all strid. 17 ✝6:17 Mal 3:6; Därför, då Gud ytterligare ville visa löftets arvingar hur oföränderligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed, 18 ✝6:18 4 Mos 23:19; 1 Sam 15:29; så att vi genom två orubbliga ting, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, skulle få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss. 19 Detta hopp har vi som ett själens ankare, som är både säkert och fast och som når till det som är innanför förlåten*6:19 not *Det som skiljer det heliga från det allra heligaste., 20 ✝6:20 Hebr 4:14; Hebr 7:17; Hebr 8:1; Hebr 9:11; dit Jesus har gått in som förelöpare för oss. Han har blivit en överstepräst för evigt efter Melkisedeks sätt.