1 En bön av profeten Habackuk, över Shigjonót. 2 HERRE, jag har hört budskapet om dig och blev förskräckt. HERRE, förnya dina gärningar i denna tid, ge dem till känna i dessa dagar. Tänk på barmhärtighet i vreden. 3 ✝ Gud kommer från Teman, och den Helige från berget Paran. Sela. Hans härlighet täcker himlen, och jorden är fylld av hans lovprisning. 4 ✝ Och hans glans är som ljuset, strålar går ut från hans hand, där är hans styrka dold. 5 ✝ Framför honom går pest, och farsot följer i hans spår. 6 Han stannar och jorden skälver, inför hans blick darrar folken. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunker ner. Hans vägar är eviga. 7 Jag ser Kusans hyddor i nöd, tältdukarna i Midjans land darrar. 8 ✝ Är HERREN vred på floderna? Är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förbittring mot havet när du drar fram på dina hästar, dina segervagnar? 9 Blottad och bar är din båge, enligt dina edsvurna löften till stammarna. Sela. Du låter floder klyva jorden. 10 ✝ Bergen ser dig och bävar, störtregn forsar ner, djupet upphäver sin röst och lyfter sina händer mot höjden. 11 ✝ Sol och måne stod stilla i sin boning, för dina pilars sken försvinner de, och vid glansen av ditt blixtrande spjut. 12 I raseri går du fram över jorden, i vrede trampar du ner hednafolken. 13 Du drar ut för att rädda ditt folk, för att rädda din smorde. Du krossar taket på den ogudaktiges hus, du blottar grunden ända upp till tinnarna*. Sela. 14 Med hans egna spjut genomborrar du hans härförares huvuden. De stormar fram för att skingra mig, deras glädje är att sluka den svage i hemlighet. 15 Du drar fram med dina hästar genom havet och de stora vattenmassorna. 16 När jag hörde det darrade mitt innersta, vid det talet skälvde mina läppar. Röta trängde in i mina ben, och jag darrade inom mig, för jag måste stilla vänta på olyckans dag. När han drar upp mot folket, ska han invadera dem med sina trupper. 17 För fikonträdet ska inte knoppas, och vinträdet ska inte ge någon frukt. Olivskörden ska slå fel, och fälten ska inte ge någon föda. Fåren är borta ur fållan och ingen boskap finns i stallen. 18 Men jag vill jubla i HERREN, och glädja mig i min frälsnings Gud. 19 ✝ HERREN Gud är min styrka. Han gör mina fötter som hjortens och han låter mig gå fram på mina höjder. För körledaren, med mitt stränginstrument.