37 Och det blåste upp till kraftig stormvind, och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. 38 Men han själv låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa till honom: Mästare, bryr du dig inte om att vi går under? 39 Då stod han upp och befallde strängt vinden och sa till sjön: Tig! Var stilla! Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. 40 Och han sa till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro?4:40 not *UN: Har ni ännu ingen tro? 41 Och de blev mycket förskräckta och sa till varandra: Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön lyder honom?