Romanos 13

Förmaningar till lydnad mot samhällets lagar, till kärlek mot sin nästa.

1 ✝ 13:1 Ords 8:15-16; Dan 4:22; Tit 3:1; 1 Petr 2:13; Varje människa ska underordna sig överheterna. För det finns ingen överhet som inte är av Gud. De överheter som finns är förordnade av Gud. 2 Därför, den som sätter sig upp mot överheten står emot vad Gud har förordnat, och de som står emot detta ska få en dom över sig. 3 ✝13:3 1 Petr 2:14; De styrande är ju inte till skräck för dem som gör goda gärningar, utan för dem som gör det onda. Vill du vara utan fruktan för överheten, gör då det goda, så ska du få beröm av den, 4 för den är Guds tjänare, till ditt bästa. Men om du gör det onda ska du frukta, för den bär inte svärdet förgäves. Utan den är Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. 5 Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull, utan också för samvetets skull. 6 Därför betalar ni ju också skatt. För de är Guds tjänare som ska sköta om sådant. 7 ✝13:7 Matt 22:21; Mark 12:17; Luk 20:25; Ge därför åt var och en det ni är skyldiga: Skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, fruktan åt den som fruktan tillhör och heder åt den som ska ha heder.