1 Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt, likasom när någon väckes ur sömnen.2 Och han sade till mig: »Vad ser du?» Jag svarade: »Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill.3 Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.»4 Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: »Vad betyda dessa ting, min herre?»5 Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig: »Förstår du då icke vad de betyda?» Jag svarade: »Nej, min herre.»6 Då talade han och sade till mig: »Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.7 Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark. Ty han skall få föra fram slutstenen under jubelrop: 'Nåd, nåd må vila över den!'»8 Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade:9 »Serubbabels händer hava lagt grunden till detta hus; hans händer skola ock få fullborda det. Och du skall förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till eder.10 Ty vem är den som vill förakta: den ringa begynnelsens dag, när dessa sju glädjas över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS ögon, som överfara hela jorden?»11 Och jag frågade och sade till honom: »Vad betyda dessa två olivträd, det på högra och det på vänstra sidan om ljusstaken?»12 Och ytterligare frågade jag och sade till honom: »Vad betyda de två olivkvistar som sträcka sig intill de två gyllene rännor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?»13 Då sade han till mig: »Förstår du då icke vad de betyda?» Jag svarade: »Nej, min herre.»14 Då sade han: »Dessa äro de två oljesmorda som stå såsom tjänare inför hela jordens Herre.»

1 Ora o anjo que falava comigo voltou, e me despertou, como a um homem que é despertado do seu sono;2 e me perguntou: Que vês? Respondi: Olho, e eis um castiçal todo de ouro, e um vaso de azeite em cima, com sete lâmpadas, e há sete canudos que se unem às lâmpadas que estão em cima dele;3 e junto a ele há duas oliveiras, uma à direita do vaso de azeite, e outra à sua esquerda.4 Então perguntei ao anjo que falava comigo: Meu senhor, que é isso?5 Respondeu-me o anjo que falava comigo, e me disse: Não sabes tu o que isso é? E eu disse: Não, meu senhor.6 Ele me respondeu, dizendo: Esta é a palavra do Senhor a Zorobabel, dizendo: Não por força nem por poder, mas pelo meu Espírito, diz o Senhor dos exércitos.7 Quem és tu, ó monte grande? Diante de Zorobabel tornar-te-ás uma campina; e ele trará a pedra angular com aclamações: Graça, graça a ela.8 Ainda me veio a palavra do Senhor, dizendo:9 As mãos de Zorobabel têm lançado os alicerces desta casa; também as suas mãos a acabarão; e saberás que o Senhor dos exércitos me enviou a vos.10 Ora, quem despreza o dia das coisas pequenas? pois estes sete se alegrarão, vendo o prumo na mão de Zorobabel. São estes os sete olhos do Senhor, que discorrem por toda a terra.11 Falei mais, e lhe perguntei: Que são estas duas oliveiras à direita e à esquerda do castiçal?12 Segunda vez falei-lhe, perguntando: Que são aqueles dois ramos de oliveira, que estão junto aos dois tubos de ouro, e que vertem de si azeite dourado?13 Ele me respondeu, dizendo: Não sabes o que é isso? E eu disse: Não, meu senhor.14 Então ele disse: Estes são os dois ungidos, que assistem junto ao Senhor de toda a terra.