1 Sångernas sång av Salomo.

2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.

4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----

5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.

6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.

7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»

8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----

9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.

10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.

11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»

12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.

13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.

14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»

15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»

16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.

17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»

1 Die hooglied van Salomo.

2 Laat hy my kus met kusse van sy mond; want u liefde is kosteliker as wyn.

3 U salf is aangenaam van geur, u naam is soos salf wat uitgegiet is; daarom het die jonkvroue u lief.

4 Trek my agter u aan, laat ons gou maak! Die koning het my in sy binnekamers gebring. Ons wil juig en ons in u verheug, ons wil u liefde prys meer as wyn. Met reg het hulle u lief.

5 Ek is bruin gebrand maar lieflik, o dogters van Jerusalem, soos die tente van Kedar, soos die gordyne van Salomo.

6 Moenie na my kyk omdat ek so bruinerig is, omdat die son my verbrand het nie: die seuns van my moeder was toornig op my; hulle het my aangestel as oppasser van die wingerde; my eie wingerd het ek nie opgepas nie.

7 Vertel my tog, my sielsbeminde, waar laat u wei, waar laat u smiddags die vee lê en rus? Want waarom sou ek wees soos een wat haar met 'n sluier toedraai by die kuddes van u metgeselle?

8 As u dit self nie weet nie, mooiste onder die vroue, gaan dan uit op die spore van die skape en laat u bokkies wei by die hutte van die herders.

9 Met die perde voor 'n wa van Farao vergelyk ek u, my vriendin!

10 Lieflik is u wange tussen die kettinkies, u hals in die snoere.

11 Ons sal vir u goue kettinkies maak met silwerknoppe.

12 So lank as die koning aan sy tafel was, het my nardus sy geur gegee.

13 My beminde is vir my 'n bossie mirre wat tussen my borste rus.

14 My beminde is vir my 'n tros henna-blomme in die wingerde van ngedi.

15 Hoe mooi is u tog, my vriendin! Hoe mooi is u tog, u oë is soos duiwe!

16 Hoe mooi is u tog, my beminde, ja lieflik; ook is ons bed in die groenigheid.

17 Die balke van ons huise is seders, ons paneelwerk sipresse.