1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;

32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.

1 Alef. Ek is die man wat ellende gesien het deur die roede van sy grimmigheid.

2 My het Hy gelei en laat wandel in duisternis sonder lig.

3 Ja, altyd weer draai Hy die hele dag sy hand teen my.

4 Bet. Hy het my vlees en my vel laat wegteer, my gebeente verbreek.

5 Hy het my met 'n bouwerk omsingel van gif en moeite.

6 Hy het my in donker plekke laat sit soos die wat lankal dood is.

7 Gimel. Hy het my toegemuur, sodat ek nie kan uitkom nie, my koperboeie swaar gemaak.

8 Al skreeu ek ook en al roep ek om hulp, Hy laat my gebed onverhoord.

9 Hy het my weë toegemuur met gekapte klip, my paaie onbegaanbaar gemaak.

10 Dalet. Hy is 'n beer wat my voorlê, 'n leeu in skuilplekke.

11 Hy het my weë laat wegdraai en my verskeur, my tot 'n woesteny gemaak.

12 Hy het sy boog gespan en my as 'n teiken vir die pyl opgestel.

13 He. Hy het die pyle uit sy pylkoker in my niere laat ingaan.

14 Ek het 'n belagging geword vir my hele volk, hulle spotlied die hele dag.

15 Hy het my met bitter kruie versadig, my genoeg wilde-als laat drink.

16 Wau. En Hy het my die tande op gruisklippertjies laat stukkend byt, my in die as neergedruk.

17 En U het my siel van die vrede verstoot, ek het die goeie vergeet.

18 Ja, ek het gesê: My roem het vergaan en my hoop op die HERE.

19 Sajin. Dink aan my ellende en my omswerwing, aan die wilde-als en die gif.

20 As my siel terdeë daaraan dink, buig hy hom neer in my.

21 Dit sal ek ter harte neem, daarom sal ek hoop:

22 Get. dit is die goedertierenhede van die HERE dat ons nie omgekom het nie, want sy barmhartighede het geen einde nie;

23 hulle is elke môre nuut; u trou is groot.

24 Die HERE is my deel, sê my siel, daarom sal ek op Hom hoop.

25 Tet. Goed is die HERE vir die wat op Hom hoop, vir die siel wat Hom soek.

26 Dit is goed om in stilheid te hoop op die hulp van die HERE.

27 Dit is goed vir 'n man dat hy die juk in sy jeug dra.

28 Jod. Laat hom eensaam sit en swyg, as Hy hom dit opgelê het.

29 Laat hy sy mond in die stof steek -- miskien is daar hoop!

30 Laat hy die wang gee vir die wat hom slaan, laat hy genoeg kry van smaad.

31 Kaf. Want die Here sal nie vir ewig verstoot nie.

32 Maar as Hy bedroef het, ontferm Hy Hom na die grootheid van sy goedertierenhede;

33 want nie van harte verdruk of bedroef Hy die mensekinders nie.

34 Lamed. Dat hulle al die gevangenes van die aarde onder hul voete vertrap,

35 dat hulle die reg van 'n man verdraai voor die aangesig van die Allerhoogste,

36 dat hulle 'n mens onregverdig behandel in sy regsaak -- het die HERE dit nie gesien nie?

37 Mem. Wie spreek daar, en dit gebeur? Het die Here dit nie beveel nie?

38 Gaan uit die mond van die Allerhoogste nie kwaad sowel as goed nie?

39 Wat klaag 'n mens in sy lewe? Laat elkeen klaag oor sy sondes.

40 Noen. Laat ons ons weë naspeur en deursoek en ons tot die HERE bekeer;

41 laat ons ons hart saam met die hande ophef tot God in die hemel en sê:

42 Ons het oortree en ons was wederstrewig -- U het nie vergewe nie.

43 Samek. U het U in toorn gehul en ons agtervolg, U het gedood sonder verskoning.

44 U het Uself in 'n wolk gehul, sodat daar geen gebed kon deurdring nie;

45 U het ons 'n uitvaagsel en 'n wegwerpsel onder die volke gemaak.

46 Pe. Al ons vyande het hulle mond teen ons oopgerek;

47 skrik en kuil het ons deel geword, ondergang en verbreking.

48 My oog loop af in waterstrome oor die verbreking van die dogter van my volk.

49 Ajin. My oog vloei rusteloos weg sonder ophou,

50 totdat die HERE uit die hemel neersien en aanskou.

51 My oog gee my pyn oor al die dogters van my stad.

52 Sade. Hulle het my soos 'n voël rondgejaag, die wat sonder oorsaak my vyande is;

53 hulle het my lewe in 'n kuil tot niet gemaak en klippe op my gegooi.

54 Water het oor my hoof gestroom, ek het gesê: Dit is klaar met my!

55 Kof. Ek roep u Naam aan, HERE, uit die onderste kuil.

56 U hoor my stem; verberg u oor nie vir my ontboeseming, vir my hulpgeroep nie.

57 U kom nader die dag as ek U aanroep, U sê: Wees nie bevrees nie!

58 Resj. U, Here, verdedig my regsaak, U verlos my lewe.

59 U sien, HERE, my verdrukking; verskaf my tog reg.

60 U sien al hulle wraaksug, al hulle planne teen my.

61 Sjin. U hoor hulle smaadrede, HERE, al hulle planne teen my,

62 die lippe van my teëstanders en hulle bedenksels die hele dag teen my.

63 Aanskou tog hulle sit en hulle opstaan, ek is hulle spotlied.

64 Tau. U sal hulle vergeld vir wat hulle gedoen het, HERE.

65 U sal hulle gee verblinding van hart, u vervloeking oor hulle.

66 U sal hulle in toorn vervolg en hulle verdelg van onder die hemel van die HERE uit.