1 Dessa voro Davids sista ord: Så säger David, Isais son, så säger den man som blev högt upphöjd, Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige sångare:
2 HERRENS Ande har talat genom mig, och hans ord är på min tunga;
3 Israels Gud har så sagt, Israels klippa har så talat till mig: »Den som råder över människorna rätt, den som råder i Guds fruktan,
4 han är lik morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn.
5 Ja, är det icke så med mitt hus inför Gud? Han har ju upprättat med mig ett evigt förbund, i allo stadgat och betryggat. Ja, visst skall han låta all frälsning och glädje växa upp åt mig.
6 Men de onda äro allasammans lika bortkastade törnen, som man ej vill taga i med handen.
7 Och måste man röra vid dem, så rustar man sig med järn och med spjutskaft, och bränner sedan upp dem i eld på stället.
8 Dessa äro namnen på Davids hjältar: Joseb-Bassebet, en takemonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över åtta hundra som hade blivit slagna på en gång.
9 Och näst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som voro med David, när de blevo smädade av filistéerna, som där hade församlat sig till strid; Israels män drogo sig då tillbaka.
10 Men han höll stånd och högg in på filistéerna, till dess att hans hand blev så trött att den var såsom faststelnad vid svärdet; och HERREN beredde så en stor seger på den dagen. Sedan hade folket allenast att vända om och följa med honom för att plundra.
11 Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En gång hade filistéerna församlat sig, så att de utgjorde en hel skara. Och där var ett åkerstycke, fullt med linsärter. Och folket flydde för filistéerna.
12 Då ställde han sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slog filistéerna; och HERREN beredde så en stor seger.
13 En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned och kommo vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filistéer var lägrad i Refaimsdalen.
14 Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.
15 Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»
16 Då bröto de tre hjältarna sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.
17 Han sade nämligen: »Bort det, HERRE, att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka de mäns blod, som gingo åstad med fara för sina liv?» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.
18 Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.
19 Han var visserligen mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var de andras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke.
20 Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen.
21 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så ansenlig att skåda. Fastän egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dräpte honom med hans eget spjut.
22 Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.
23 Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt.
24 Till de trettio hörde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem;
25 haroditen Samma; haroditen Elika;
26 peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son;
27 anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai;
28 ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai;
29 netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam;
30 Benaja, en pirgatonit; Hiddai från Gaas' dalar;
31 arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet;
32 saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan;
33 harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son;
34 Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son;
35 Hesro från Karmel; arabiten Paarai;
36 Jigeal, Natans son, från Soba; gaditen Bani;
37 ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare åt Joab, Serujas son;
38 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
39 hetiten Uria. Tillsammans utgjorde de trettiosju.
1 א ואלה דברי דוד האחרנים נאם דוד בן ישי ונאם הגבר הקם על--משיח אלהי יעקב ונעים זמרות ישראל
2 ב רוח יהוה דבר בי ומלתו על לשוני
3 ג אמר אלהי ישראל לי דבר צור ישראל מושל באדם--צדיק מושל יראת אלהים
4 ד וכאור בקר יזרח שמש בקר לא עבות מנגה ממטר דשא מארץ
5 ה כי לא כן ביתי עם אל כי ברית עולם שם לי ערוכה בכל ושמרה--כי כל ישעי וכל חפץ כי לא יצמיח
6 ו ובליעל כקוץ מנד כלהם כי לא ביד יקחו
7 ז ואיש יגע בהם ימלא ברזל ועץ חנית ובאש שרוף ישרפו בשבת {פ}
8 ח אלה שמות הגברים אשר לדוד ישב בשבת תחכמני ראש השלשי הוא עדינו העצנו (העצני)--על שמנה מאות חלל בפעם אחד (אחת) {ס}
9 ט ואחרו אלעזר בן דדי (דדו) בן אחחי בשלשה גברים (הגברים) עם דוד בחרפם בפלשתים נאספו שם למלחמה ויעלו איש ישראל
10 י הוא קם ויך בפלשתים עד כי יגעה ידו ותדבק ידו אל החרב ויעש יהוה תשועה גדולה ביום ההוא והעם ישבו אחריו אך לפשט {ס}
11 יא ואחריו שמה בן אגא הררי ויאספו פלשתים לחיה ותהי שם חלקת השדה מלאה עדשים והעם נס מפני פלשתים
12 יב ויתיצב בתוך החלקה ויצילה ויך את פלשתים ויעש יהוה תשועה גדולה {ס}
13 יג וירדו שלשים (שלשה) מהשלשים ראש ויבאו אל קציר אל דוד--אל מערת עדלם וחית פלשתים חנה בעמק רפאים
14 יד ודוד אז במצודה ומצב פלשתים אז בית לחם
15 טו ויתאוה דוד ויאמר מי ישקני מים מבאר בית לחם אשר בשער {ס}
16 טז ויבקעו שלשת הגברים במחנה פלשתים וישאבו מים מבאר בית לחם אשר בשער וישאו ויבאו אל דוד ולא אבה לשתותם ויסך אתם ליהוה
17 יז ויאמר חלילה לי יהוה מעשתי זאת הדם האנשים ההלכים בנפשותם ולא אבה לשתותם אלה עשו שלשת הגברים {ס}
18 יח ואבישי אחי יואב בן צרויה הוא ראש השלשי (השלשה) והוא עורר את חניתו על שלש מאות חלל ולו שם בשלשה
19 יט מן השלשה הכי נכבד ויהי להם לשר ועד השלשה לא בא {ס}
20 כ ובניהו בן יהוידע בן איש חי (חיל) רב פעלים מקבצאל הוא הכה את שני אראל מואב והוא ירד והכה את האריה (הארי) בתוך הבאר ביום השלג
21 כא והוא הכה את איש מצרי אשר (איש) מראה וביד המצרי חנית וירד אליו בשבט ויגזל את החנית מיד המצרי ויהרגהו בחניתו
22 כב אלה עשה בניהו בן יהוידע ולו שם בשלשה הגברים
23 כג מן השלשים נכבד ואל השלשה לא בא וישמהו דוד {ר} br אל משמעתו {ס}
24 כד עשהאל אחי יואב בשלשים אלחנן בן דדו {ר} br בית לחם {ס}
25 כה שמה החרדי {ס} אליקא {ר} br החרדי {ס}
26 כו חלץ הפלטי {ס} עירא {ר} br בן עקש {ס} התקועי {ס}
27 כז אביעזר {ר} br הענתתי {ס} מבני החשתי {ס}
28 כח צלמון {ר} br האחחי {ס} מהרי הנטפתי {ס}
29 כט חלב בן בענה {ר} br הנטפתי {ס} אתי בן ריבי מגבעת בני בנימן {ס}
30 ל בניהו {ר} br פרעתני {ס} הדי מנחלי געש {ס}
31 לא אבי עלבון {ר} br הערבתי {ס} עזמות הברחמי {ס}
32 לב אליחבא {ר} br השעלבני {ס} בני ישן יהונתן {ס}
33 לג שמה {ר} br ההררי {ס} אחיאם בן שרר האררי {ס}
34 לד אליפלט {ר} br בן אחסבי בן המעכתי {ס} אליעם בן אחיתפל {ר} br הגלני {ס}
35 לה חצרו (חצרי) הכרמלי {ס} פערי {ר} br הארבי {ס}
36 לו יגאל בן נתן מצבה {ס} בני {ר} br הגדי {ס}
37 לז צלק העמני {ס} נחרי {ר} br הבארתי--נשאי (נשא) כלי יואב בן צריה {ס}
38 לח עירא {ר} br היתרי {ס} גרב היתרי {ס}
39 לט אוריה {ר} br החתי--כל שלשים ושבעה {פ}