1 Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.

2 Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;

3 ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.

4 Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.

5 Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.

6 Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;

7 ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.

8 Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.

9 Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.

10 Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.

11 Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att »vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.

12 Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.

13 Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.

14 Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.

15 Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.

16 Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.

17 Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!

18 Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.

19 Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.

20 Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.

21 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

1 For we know that if the earthly house of our tabernacle be dissolved, we have a building from God, a house not made with hands, eternal, in the heavens. 2 For verily in this we groan, longing to be clothed upon with our habitation which is from heaven: 3 if so be that being clothed we shall not be found naked. 4 For indeed we that are in this tabernacle do groan, being burdened; not for that we would be unclothed, but that we would be clothed upon, that what is mortal may be swallowed up of life. 5 Now he that wrought us for this very thing is God, who gave unto us the earnest of the Spirit. 6 Being therefore always of good courage, and knowing that, whilst we are at home in the body, we are absent from the Lord 7 (for we walk by faith, not by sight); 8 we are of good courage, I say, and are willing rather to be absent from the body, and to be at home with the Lord. 9 Wherefore also we make it our aim, whether at home or absent, to be well-pleasing unto him. 10 For we must all be made manifest before the judgment-seat of Christ; that each one may receive the things done in the body, according to what he hath done, whether it be good or bad.

11 Knowing therefore the fear of the Lord, we persuade men, but we are made manifest unto God; and I hope that we are made manifest also in your consciences. 12 We are not again commending ourselves unto you, but speak as giving you occasion of glorying on our behalf, that ye may have wherewith to answer them that glory in appearance, and not in heart. 13 For whether we are beside ourselves, it is unto God; or whether we are of sober mind, it is unto you. 14 For the love of Christ constraineth us; because we thus judge, that one died for all, therefore all died; 15 and he died for all, that they that live should no longer live unto themselves, but unto him who for their sakes died and rose again. 16 Wherefore we henceforth know no man after the flesh: even though we have known Christ after the flesh, yet now we know him so no more. 17 Wherefore if any man is in Christ, he is a new creature: the old things are passed away; behold, they are become new. 18 But all things are of God, who reconciled us to himself through Christ, and gave unto us the ministry of reconciliation; 19 to wit, that God was in Christ reconciling the world unto himself, not reckoning unto them their trespasses, and having committed unto us the word of reconciliation.

20 We are ambassadors therefore on behalf of Christ, as though God were entreating by us: we beseech you on behalf of Christ, be ye reconciled to God. 21 Him who knew no sin he made to be sin on our behalf; that we might become the righteousness of God in him.